Nytt sällskap

Att träningen givit mej massor av nya bekantskaper råder det ingen tvekan om. Idag lurade jag med mej en av killarna från simkursen och vi körde en knapp mil ihop. Fördelen med löpning är att man kan snacka under tiden man tränar och det är ju så utomordentligt trevligt! Just den sociala biten är lite svår i bassängen till exempel. Inte heller på cykeln är det speciellt smidigt att lösa världsproblem.

Jag hade världens piggaste ben ikväll och det var ett välkommet bevis på att jag tillfrisknat från förkylningen. Vi tog det iofs extremt lugnt men jag var förberedd på att jag skulle få slita ont. Det brukar oftast vara lite uppförsbacke när man haft nån skit i kroppen. Vad skönt att slippa!

Nu är jag sugen på att köra styrka, men imorgon har jag besök av ett gäng tjejer. Det ska visas kläder och ätas semlor så nåt träningspass lär det inte bli.

Jag får snällt vänta till fredag! Men då bjuds det å andra sidan dubbla pass. Härligt värre!

Om man raggar och får betalt för det

...så är man en sjuksköterska, tillika yrkesambassadör, på jakt efter nya kollegor! För dagen på en mässa i Borås. Hur kul som helst och tankarna kring hur vi ska rekrytera sjuksköterskor framöver har gått i spinn kan jag lova!

Men ack vad jag var trött när jag kom hem. Ja, det kändes som att jag såg stjärnor! Ensam med juvelerna till råga på allt, men som vanligt flöt det på bra. Middagen bestod av hemlagad pizza från i söndags och där slank förstås ett gäng kolisar av det sämre slaget ned. Dessutom smet en liten bit kladdkaka efter, när sonen lyxade till det över läxböckerna. Visst kan man se det som att jag har förtjänat det eller är värd det, när jag tränar i den omfattning jag gör. Men det är längesen jag belönade mej själv med slisk och snask. För konsekvensen av det liknar mer bestraffning. Jag säger bara, räkna med en orolig mage imorgon...

16:e gången gillt

Helt försnurrad i bollen efter dagens arbetspass. En för mej helt ny verksamhet som jag idag nosat lite lite lite på. Det känns väldigt utmanande att få fler chanser att komma in och se denna delen av vårdkedjan. Ffa för att kunna göra bättre bedömningar av de patienter jag då möter.

Förvirringen tog jag med mej till simhallen och kvällens crawlkurs. Men där simmade jag bokstavligen ifrån den. Min träningskompis från simkursen var också på plats tidigt och hann en kilometer innan kursen började. Själv hann jag väl runt 700 meter. Det blev ju lite snicksnackande mellan längderna och så småningom började även de andra kursdeltagarna droppa in. Då la jag ned mitt försök att även jag hinna en kilometer.

När kursen drog igång var jag redan uppvärmd så de inledande längderna med benspark och platta, både på rygg och mage, kändes rejält i benen. Sedan la vi undan plattan och gjorde samma övning utan den. Efter det ett par längder med höger armtag och benspark, sedan vänster armtag och benspark. Några längder max och voltvändning. Vila mellan dem förstås. Faktum är att voltvändning är både lättare och roligare om man har lite fart. Men då blir oxå konsekvensen att simningen tillbaka blir lidande. Det är tufft att återhämta sej i vattnet när man inte kan andas när man vill...

Lite lek som avslutning. Åh! Jag älskar det!

Nu är mitt kort fullstämplat, vilket innebär att jag varit med på 16 kurstillfällen.

Inte utan att jag är lite stolt över mej själv. Det har varit en fantastiskt rolig resa. Och än är den inte över!

Ska du inte hoppa på??

Ont krut?

Det sägs ju att ont krut förgås inte så lätt. Oavsett vilket så verkar det jag igår kallade förkylning ha flytt sin kos. Idag vaknade jag nämligen utan minsta känning i halsen och snuvan var betydligt bättre. Ja, jag kände mej som ny!!!

Och det var ju iofs tur eftersom planen för dagen var att agera funktionär på Stråkenloppet.

Det var riktigt roligt att ta emot skidåkarna efter målgång. Den ena med längre snorsträngar ur näsan än den andra. (Fan vad fräsch man är när man sprungit Lidingöloppet alltså!! Ni anar inte!) De flesta var rätt slitna och tyckte det var en tuff bana. Jag tror nog de uppskattade att vi kröp runt där på marken och hjälpte dem ta av tidtagningschipen. Kul grej! Räkna med mej nästa år igen!

Efter rollen som funktionär var det dags att byta kostym och ikläda mej den som pizzabagare. Erik hade bjudit hem kompisar och ville alltså att jag skulle baka pizza. Den uppskattades!

Vad har jag mer gjort...

Utan halsont. Rastlösa ben. En kallgrad. Ymnigt snöfall iofs, men det var mest mysigt. Det är KLART att jag inte kunde hålla mej!

Drygt 40 minuter. Bara rasta mej lite.

Imorgon ska jag infinna mej på simkursen för, tro det eller ej, 16:e gången!

Men först har jag en arbetsdag med riktiga utmaningar att ta tag i. Det är nog bra om jag hoppar i säng så jag orkar med! Sov gott därute!

Utlopp för energi

Så jävla typiskt det är! Att när jag hittat motivationen igen, ja då går jag och blir SJUK! Jag som hade tänkt åka skidor idag och springa imorgon.

Jag måste kolla tillbaks på bloggen. För det känns som att det är otroligt längesen jag vilade pga sjukdom. Men jag har ett svagt minne av att jag faktiskt passade på att baka den gången! Och det är precis vad jag ägnat mej åt idag.

Det blir liksom så mycket tid "över" när jag inte kan träna! Jag är inte speciellt hängig för övrigt och då blir jag fort rastlös här hemma.

På förmiddagen fixade jag till en sats semlebullar! Så grymt sugen som jag varit på semlor länge nu så fanns det väl inget mer lämpligt att ta tag i, än just precis detta! 21 små raringar blev resultatet och ett gäng av dem kommer gå åt till torsdagens klädparty.

Imorgon hoppas jag vara i tillräckligt bra skick för att hjälpa till på Stråkenloppet. Ta av tidtagningschip, ge en klapp på axeln, säga "bra jobbat, välkommen tillbaks nästa år" kommer vara min uppgift. Det ska bli kul!

Och tänk om jag vaknar utan halsont... Då kanske...

Oh no!!!

Jag är öm i halsen!!! Fatta min ångest! Jag vill inte bli sjuk! Vill inte bli tvingad till vila! Nej nej nej!

Kan jag skylla på min löprunda i -20 grader igår tro? Nåja, jag blev iaf nästan helt av med träningsvärken till idag. Och det kan jag nog delvis tacka den för.

Hängde med Ella till simhallen i eftermiddag. För mej innebar det 40 minuters möjlighet att nöta fram och tillbaks för att nån gång förhoppningsvis känna mej helt trygg med att jag behärskar tekniken. Det blev 1000 meter och en och annan längd då det kändes bra. Men oxå en och annan längd som verkligen kändes katastrofhemsk. För två månader sedan hade jag förmodligen sagt att det gick som en dans. Men ju mer jag simmar, desto mer medveten verkar jag bli på alla detaljer som behöver slipas och åter slipas. Ibland känner jag mej till och med sämre än när jag började kursen i slutet av september. Det är som om ribban höjs allteftersom jag blir bättre. Jag antar åtminstone att så är fallet!

Idag hade jag en stund över på jobbet. Så jag letade reda på en massa you tube klipp med tekniktips för frisim. Jag satt som klistrad där framför skärmen och sög i mej allt de snackade om. Försökte memorera vad de sa för att kunna testa det i simhallen i eftermiddag. Några saker funkade hyfsat och det var förstås kul! Sen orkar jag ärligt talat inte vara så fokuserad och koncentrerad genom hela passet. Då och då kommer jag på mej själv med att ha dragit iväg nån helt annanstans i tankarna...

När Ella och jag kommit hem efter att dessutom ha handlat var killarna uppe vid MSOK och körde skidor. Men vi fixade hemgjorda hamburgare med tillbehör och det blev faktiskt färdigt ungefär samtidigt som de kom ut ur duschen!

Efter middagen har jag sedan känt hur halsen blivit mer och mer öm. Så nu sitter jag här med en kopp hett citron- och honungsvatten. Alldeles strax tänkte jag krypa i säng och försöka visualisera att jag imorgonbitti vaknar utan ond hals.

Det ska fungera. Det ska fungera.

Styrka med kvalitet

Det där med styrketräning har jag som bekant lite svårt med. Därför blir jag så stolt när jag får till ett bra pass i gymmet.

Idag inledde jag med 6 km på löpbandet. Hyfsad fart (5.17/km) även om jag inte kom ned i nåt 4.48-tempo som jag ju lyckades med i lördags. Det är ju ändå uppvärmning jag snackar om. :)

Sen siktade jag in mej på TRX-banden. Lyckades undvika att trassla in mej i dem och jag körde några set med övningar jag ärligt talat tidigare bara sett andra göra. Åh, holy vad det aktiverar många muskler! Jag var så slut i kroppen efteråt. Tog dock tillfället i akt att bl a svinga lite kettlebells och göra utfallsteg med vikter. Till sist hade jag en mysig stund i roddmaskinen. Den gillar jag skarpt!

Nu får vi se om jag orkar åka skidor ikväll... Det känns lite si och så med den saken just nu.

Hem och fixa tonfiskrisotto först iaf!