Aaaaooooch:-(

Lördagen i färskt minne.

Och skulle jag för ett ögonblick tänka på nåt annat så blir jag omedelbart påmind.

Av dessa svidande skav på halsen.

Bortsett från dem så känner jag mej otroligt bra i kroppen. Det är mjukdelar som fortfarande anas i vissa lägen. Som en avklingande träningsvärk efter några utfallssteg ungefär. I like it. Skulle nästan önska att jag var lite mer justerad? Eller inte.

Grymt tacksam över kroppen. Grymt tacksam som sagt.

Miranda hade skrivit ett fantastiskt bra inlägg igår om återhämtning efter ett maraton. Jag blev påmind om att kroppen är väldigt skör en tid efteråt. Just den är lätt att gå bet på när man redan känner sej både fysiskt och psykiskt fräsch och bara vill ut och köra igen! Jag behöver jobba med den biten. Verkligen. Huvudet fattar liksom inte att kroppen behöver få tid på sej. Annars kanske det där knäet börjar bråka i höst t ex. Inte värt det helt enkelt.

Åtgärdsplanen nu är minst två veckors fislöpning oavsett hur kroppen känns. Och så förstås 15 mils fiscykling på söndag. Om vädergudarna är med oss ska ju jag och maken cykla Halvvättern då.

Bara hoppas att min kropp vill samma som jag!!