Hellre hundra maratonlopp på raken än att gå till tandläkaren. Men nu orkar jag inte längre. Tandvärken from hell tar livet av mej. Fy fan.
Så det var i princip med gråten i halsen jag ringde till Frank imorse. "Jag har så ont i en tand" kved jag när Carina, tandsköterskan med världens mjukaste röst, svarade.
Klockan tio imorgon får jag domen som jag bävar ska vara rotfyllning. Men Carina har pratat lugnt med mej... Och jag litar på henne. Funderar på om jag ska ta med mej maken att hålla i handen iallafall. Allvarligt alltså.
Jag är rädd... Jätterädd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar