Det var flera gånger under loppet som jag tänkte på hur grymt gärna jag ville bli ägare till den här förbannade tröjan... Den ligger framme och glänser och påminner mej om lördagens batalj.
Idag är jag ledig och njuter av att göra så lite som möjligt. Ella leker för fullt med sina barbie och det är så mysigt att höra henne. Surr surr surr.
Mina ben mår fantastiskt bra. Lite träningsvärk i låren, men knäna knorrar inget. Jag längtar faktiskt ut och springa igen. Kanske jag kör ett lätt återhämtningspass imorgon? Jag tror nämligen inte att kroppen reparerar sej bäst av total vila. Mycket lätt jogg eller alternativ träning i kombination med bra mat (inga sötsaker-trots över 3200 förbrukade kcal i lördags och som alltid en förhöjd förbränning efter ansträngningen) hjälper bara kroppen att bli hel igen. Det är väl tur man har lite små förråd att ta av, även om de numera inte alls är nåt att gnälla över. Jag är ju starkare och uthålligare än jag nånsin varit och det betyder mycket mer än siffrorna på vågen. Ännu en anledning att sätta igång och träna alltså. Det blir lättare att tycka om sej själv som man är och vara tacksam över det just du begåvats med! Sen att eventuella överflödskilon kommer försvinna i sakta mak är bonus. Välbefinnandet och att trivas i sin kropp är värt så mycket mer än att späka sej i strävan efter en viss siffra på vågen.
Och ja! Jag vet otroligt väl att det finns ett visst samband mellan dessa två. Men det handlar om balans även här.
Jahapp. Det verkar som att man blir klok av att springa maraton!
1 kommentar:
Det är så roligt att läsa din blogg, den ger mig mkt energi och glädje. Du har så mkt att ge med dina inlägg. Du inspirerar verkligen din moster. Kramar
Skicka en kommentar