Första gångerna jag var med om det fattade jag ingenting. Och säg den som inte får lite smått panik när det känns exakt som att man inte ska orka hem...
Nu vet jag att det är precis så här det är med cykel.
And I love it!
Ikväll har jag kört en ny runda. Björn visade runt oss på vägarna kring Brännåsen och det var till stor del helt nya partier. Jag blir inte precis mindre förtjust i naturen här kring när jag hela tiden liksom får uppleva den på nytt! Har ju både cyklat och sprungit i närheten av där vi var men aldrig exakt på vissa av de stigarna/skogsvägarna.
Än en gång djupt tacksam över att vi hamnade just i Mullsjö. Jag har sannerligen "tagit tillbaks" de marker som en gång bara gav mej ångest eftersom de minde om en tid i livet då det helt enkelt inte var så skoj att leva.
Jag, Jeanette och Tove fick trampa på lite hårdare än vanligt för att hålla hyfsad kontakt med Björn och Per som alltså visade vägen. Knappt 3 mil och drygt 19 i snitt. Ja fy tusan. Nog har jag blivit säkrare och lite snabbare sen min älskade Merida flyttade in här i våras.
Jag känner iiiiiiingen längtan efter långa löppass som sliter hårt på gammelkroppen just nu!
Påminn mej gärna om det när jag är igång igen...
Gokväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar