Allt är möjligt!

Idag gläds jag med min man. Jag fällde inte några fina kontrollerade tårar när han gått i mål på cykelvasan under 4 timmar. Jag kunde till att börja med inte ens få fram ett grattis. Jag ulkade av gråt istället!! Tårarna rann och orden stockade sej i halsen. 

Att Björn haft sub 4 som mål (samma som jag hade inför Stockholm marathon den 31/5!!) visste jag väldigt väl och jag kunde verkligen känna hur sjukt nöjd och glad han var när han dessutom korsade mållinjen på 3.54. Det är ju bara så galet mycket glädje i det ögonblicket! 

Grattis Björn! Jag är så imponerad! 3.45 nästa år!