Good news!

Jag var för trött för att blogga igår kväll. Första dagen på nytt jobb sitter inte utanpå och dessutom fastnade jag i att kolla jobbgrejer till sent. Det blev tyvärr inte mycket uträttat, var antagligen för trött i huvudet redan då. Så jag satt mest och bläddrade fram och tillbaks i de lektioner jag förberett och tvekade. Är det för mycket material? Eller för lite? Och kan jag verkligen förmedla den här kunskapen till eleverna? Åh jag måste ju plugga som en stolle själv... Eller vänta, näe. Det behöver jag inte... Osv osv höll jag på till efter kl 22.

Förmodligen en helt naturlig men ganska plågsam del av processen när man börjar nytt arbete. 

Ändå känns det KUL, vilket väl är det viktigaste. Jag vill möta eleverna (själv) och liksom få känna på dem. Så det ska bli skönt när jag väl börjar undervisa själv. Jätteskönt! 

På torsdag alltså:)

Sprang andra passet av återtåget igår. 

En sak som är jobbigt när man varit skadad och ska återuppta löpningen är att man (jag) känner efter så in i hejsan när man är ute... 

Varje steg analyseras och jag liksom letar efter känningar av skadan. 

Inte för att jag vill känna nåt. Såklart inte. Utan för att jag är så rädd att jag inte ska lyckas med återtåget. Verkligen skiträdd. 

Även om cyklingen blivit en favorit vill jag kunna alternera med löpning, men TÄNK om jag inte ens kan göra det?? 

Det här med att ens kropp bestämmer över dej och inte tvärtom. Att den inte är nån maskin man kan programmera till att göra hur som helst liksom. 

Det är lite svårt att acceptera!

Några minuters gång som uppvärmning blev det. Sen sprang jag 17 minuter sammanhängande och avslutade med ett par minuters gång. 

Och!!

Det kändes kanon när jag vaknade och steg med på fötterna imorse!

Visst är det grymt?

Nu måste detta bli en toppendag!