Premiär för backträning på Meridan!
Tack vare lite åska och regn kändes luften klarare och mer syrerik än på länge och det är ingen nackdel när man ska träna.
Det här med backträning på cykel är jag verkligen nybörjare på. Läste lite i en cykeltidning jag köpt (!) och fick inspiration.
Jag var ute i ungefär en timme. Hann med uppvärmning och fem vändor uppför en ca 400 meter lång sträcka bakom g:a slalombacken med varierande lutning. Hade bra puls när jag kom upp. Vände direkt ned och tränade teknik utför. Jävligt nyttigt för fega jag. Väl nere trampade jag en runda på ca 500 meter för att få bort lite mjölksyra innan jag vände uppåt igen.
Passerade den tuffare delen av g:a slalombacken på hemväg. Minns att maken pratat om att han inte lyckats ta sej ända upp. Nyfiken som jag är ville jag oxå testa och gav mej alltså på "liftspåret". Den är bra brant alltså och dessutom lite stenig/sandig så man lätt får släpp. Ungefär mitt i backen slog det mej att jag nog skulle trilla om jag inte lyckades trampa ända upp.
Helt värdelöst att börja tänka alltså.
För då tvekade jag för ett ögonblick och kom lite ur takten och vips fann jag mej själv stå 2/3 upp i liftspåret.
Jag svor högt! Fast jag var såklart lättad att jag hann få loss foten och slapp ramla.
Men ÅHHHH om jag inte fegat ur. Hade jag klarat det då??? Sista knixen är riktigt brant...
Innan vintern iaf. Innan vintern ska jag ha tagit mej ända upp.
Tack pärlan som så säkert tar mej fram över rötter, stock och sten. Det är en ynnest att få trampa fram på en så härlig hoj!
Har precis avlägsnat tejpen även från vänster fot. Så även om jag tjuvstartat med rehab på höger fot redan idag, blir det fullt fokus på detta fr o m imorgon. Nu sjutton ska det väl bära!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar