Mitt självförtroende på längdskidor är kass

Jag är fullt medveten om att min längdskidåkning inte är så katastrofal som jag ger sken av när jag pratar om den. Men jag har totalkass självförtroende i spåren. Så är det bara. Visst lever jag allra mest på kondition och pannben men förnuftsmässigt vet jag att det inte kan kompensera tekniken hur långt som helst. Så egentligen borde jag inte alls vara så osäker på min skidåkning som jag är. 

Glädjen när jag får staka fram är jag dock väldigt säker på. Jag blir nästan smått manisk och vill bara åka skidor hela tiden! Jag älskar det! Det är så jäkla grymt att känna hur hela kroppen jobbar och ORKAR! Endorfiner upp över öronen! 

I torsdags när jag kom upp till klubbstugan var det nyspårat och med en alldeles magisk skatebädd. Eftersom jag inte hade nåt fäste att skryta med (orkade inte valla om efter tisdagens pass) blev det nästan bara skate. På mina klassiska skidor, ja. Hittade nån slags teknik där jag körde på ganska bra och ffa hade underbart roligt! Där och då bestämde jag mej för att jag bara MÅSTE  investera i en skateutrustning. ASAP. Efter drygt 20 km (bl a tre varv på Stråkenloppsbanan) var spagettiarmar ett faktum och jag var dessutom hyfsat tom på energi. Nästan två timmar hade jag harvat runt och i princip glömt tid och rum... 

Lycka!

Efter det passet var det kanske inte så konstigt att löprundan igår eftermiddag gick i ultrarapid på typ jordens segaste ben. Fredag eftermiddag (efter en fullgjord arbetsvecka) kommer väl aldrig att bli den optimala tidpunkten för ett löppass iofs. Men jag trodde faktiskt det skulle gå lättare än det gjorde. Hade ju inte kutat sen söndag! Bara åkt skidor och suttit på trainern. Ja ja, jag sprang där och tänkte löpteknik istället. Det är ett bra knep för att "vilseleda" tankarna från det som känns tungt. Tunga dagar har vi alla och det bästa med dem är väl att det med största säkerhet känns bättre nästa runda! 

Idag klev jag upp ganska tidigt. Strax före 9 var jag uppe vid klubbstugan för att köra lite skidor igen. Yes! 

Det hade snöat lite sista dygnet och jag mitt lata stycke hade inte orkat valla om skidorna. Vad gör man då? Jo, lite nervöst smyger man in i vallaboden och lånar ett par av MSOK:s skateskidor. Undrar hur det känns liksom? Med skidor som är avsedda för skate?? Jag behövde stilla min nyfikenhet. 

Visste att det inte skulle bli så långt pass idag eftersom Vårdcentralerna Bra Liv hade en skidstafett och jag erbjudit  Lotta min hjälp. Jag var dessutom fortfarande trött i armar och överkropp sen torsdagen. 

Men!! Nu knäppte jag på mej skateskidorna och lånade ett par lite längre stavar. Så bar det av! 

Vilket party! Nån kilometer så var jag ganska kompis med skidorna och sen var det bara alldeles fantastiskt härlig skidåkning i drygt en timme. Skidlycka! 

Jag undrar om det är katastrof ifall jag kör en hel del skate inför halvvasan. Just nu vill jag liksom inget annat! Jag bör ju öva balansen iaf?? Och Vasaloppsspåren är ju mycket stakning? 

Nån som vet? 

För övrigt lockar det mycket att testa min nya racer som nu sitter monterad på trainern i garaget. Det kan nog funka. Jag trampar ju inte med armarna!

 

Med bara en vecka kvar på Lernia överraskade chefen med en ljuvlig tulpanbukett. Jag kommer sakna flera fina människor från detta halvåret. Det står klart. Men jag är så trygg i och nöjd med mitt beslut att även om jag uttrycker det som att jag backar tillbaks till min tjänst kommunen, känns det som ett stort steg framåt. Jag antar att det är en bra början! 

Puss på er😘