Vi reser oss igen

Ja helt klart är det så att det förflutna då och då blir väldigt "idag" och det var precis vad som skedde igår. 

Själen är öm och allt blir inte precis som vanligt med en gång efteråt. Det sitter i litegrann, både hos Erik och hos mej. 

Jag satt länge på sängkanten inne hos Erik ikväll. Det började med att han var ilsken och obstinat. Men förbyttes efter ett tag till att bli ännu ett av våra fina förtroliga snack. För några år sedan var det tätt mellan dessa samtal och jag antar att behovet av dem oxå var ett annat då. Dessutom var de på en annan nivå. Men jag minns att jag ofta kände en enorm tillfredställelse efteråt. När Erik så uppenbart liksom "klättrat ett pinnhål" i och med vår pratstund. Nu är killen snart 14 år och förstår mycket av livet utan mej som tolkar, vrider och vänder. Men på nåt vis tog han sej ytterligare ett pinnhål upp ikväll. Finaste Erik. 

En dag ska jag skriva en bok om allt. En naken bok som inte förskönar eller utelämnar några detaljer. Jag ska inleda med att det inte är en opartisk berättelse utan min version, min upplevelse jag återger. 

Det som är och förblir min sanning. 

Men här och nu tuggar vi vidare framåt. Både Erik och jag. Stolta, starka och med rak rygg! 

Jag har svettats på trainern idag. Men plötsligt finns det lite kraft i benen. Sista fyran gick på högsta belastningen och jag slet och njöt samtidigt. Vissa pass på trainern är verkligen såna där jag verkligen bara känner för att pressa ur precis allt ur benen. Som att vrida ur en trasa. Otroligt skönt! 

Sedan gräddade jag pannkakor till familjen innan vi åkte in till Jönkan. Erik och William var på bio och såg nya Jönssonligan medan Ella och Kerstin gick på Paddington. Under tiden passade jag och Björn på att inhandla ett nytt soffbord som inte alls blev ett i ek utan ett runt i stål och glas. Otroligt nöjd! 

Imorgon är det stallet efter jobbet och om Jeanette inte vill annat så blir det sim sim sim framåt 19.30. 

Sussa gott go vänner.