Jätteblött och jättekul

Snäll man jag har...

Regnet vräkte ned hela vägen hem från jobbet. Fy fan. Men ut kom jag tämligen omgående sedan jag parkerat min pärla hemma på uppfarten. Visst kan jag känna ett motstånd mot att sticka ut och kuta när regnet står som spön i backen. Konstigt vore väl annat. Men ärligt talat minns jag bara ett tillfälle under de senaste tre och ett halvt åren som jag backat på en löprunda på grund av regnoväder. Idag var förstås längtan efter att springa stor eftersom jag precis kommit igång efter en förkylning. Så att det regnade kändes inte som ett skäl för att stanna hemma. Med keps och MP3 kan jag koppla bort mycket av faktorer omkring mej som eventuellt skulle kunna ha en negativ effekt på min runda.

Jag var mer än dyngsur när jag efter 10 km klev innanför dörren till vårt hus. Men lycklig ända in i märgen. Helt ärligt. Ni fattar inte hur kul det är att springa! Det gör inget att udden av formen är borta för en motionär som jag. Det är inte på nåt sätt mindre kul med själva löpningen! Och tacksamheten över hur kroppen fungerar finns där hela tiden.

Dagens bästa:

Impulslunch på MAX med en betydelsefull kollega. Tack Teuta! Vi måste ses snart igen!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Shopping med C

Torsdagen tillbringades i en grannkommun dit jag och C bokat in en shoppingtur sedan en månad tillbaks. Det kändes superlyxigt att få strosa runt och titta i affärer utan att ha barn omkring sej. En del inköp blev det, men tiden gick fort och vips var det dags att styra bilen hemåt. Kanske det var tur att vi inte kunde stanna längre, med tanke på plånboken. Det är kul att shoppa med en vän och vi har dessutom så trevligt under tiden, jag och C. Hon är smart snygg och har sjuk humor, precis som jag! När gör vi nästa utflykt?

Published with Blogger-droid v1.7.1

Vad har jag gjort?

För att förtjäna detta?? Tänk att människor omkring mej tänker på just mej! Att jag betyder nåt för nån annan förutom min familj! Det är ju fantastiskt när jag tänker på det.

Idag när jag kom hem från jobbet låg dessa två kort i min postlåda. På det med tjejen på kände jag direkt igen handstilen från min gamla klassföreståndare i högstadiet, Inge B. Visst är det läckert att vi har kontakt fortfarande? Nåja, nu har jag varit extremt dålig på att höra av mej de sista halvåret. Men iaf, han finns där! Cool Inge!

Det andra kortet kunde jag inte på handstilen direkt avgöra vem som skickat. Så ivrig som ett födelsedagsbarn rev jag upp kuvertet och fann att det var Camilla som kommit att tänka på mej/oss när hon sett kortet. Zooma in och läs texten nu. Visst är det fint? Hon är verkligen lite av överraskningarnas brutta, bästa Camilla! Dessutom räknar jag henne till en av mina allra närmsta. Tycker väldigt mycket om henne och är (som jag sagt i andra sammanhang) skitstolt över henne. Starka, smarta, innovativa Camilla. Tack!

Å tänk. I lördags stod en tulpanbukett på bänken när vi kom hem...

Kan jag VERKLIGEN ha förtjänat att vara omgiven av dessa fina människor? Som dessutom bara är några av många gamla och nya vänner! Vad lyckligt lottad jag är.

En stor kram till alla er som alltid finns där för mej. Ni vet vilka ni är.

Published with Blogger-droid v1.6.7