Idag när jag kom hem från jobbet låg dessa två kort i min postlåda. På det med tjejen på kände jag direkt igen handstilen från min gamla klassföreståndare i högstadiet, Inge B. Visst är det läckert att vi har kontakt fortfarande? Nåja, nu har jag varit extremt dålig på att höra av mej de sista halvåret. Men iaf, han finns där! Cool Inge!
Det andra kortet kunde jag inte på handstilen direkt avgöra vem som skickat. Så ivrig som ett födelsedagsbarn rev jag upp kuvertet och fann att det var Camilla som kommit att tänka på mej/oss när hon sett kortet. Zooma in och läs texten nu. Visst är det fint? Hon är verkligen lite av överraskningarnas brutta, bästa Camilla! Dessutom räknar jag henne till en av mina allra närmsta. Tycker väldigt mycket om henne och är (som jag sagt i andra sammanhang) skitstolt över henne. Starka, smarta, innovativa Camilla. Tack!
Å tänk. I lördags stod en tulpanbukett på bänken när vi kom hem...
Kan jag VERKLIGEN ha förtjänat att vara omgiven av dessa fina människor? Som dessutom bara är några av många gamla och nya vänner! Vad lyckligt lottad jag är.
En stor kram till alla er som alltid finns där för mej. Ni vet vilka ni är.
Published with Blogger-droid v1.6.7

1 kommentar:
Så länge man ger, får man tillbaka.
Skicka en kommentar