Regnet vräkte ned hela vägen hem från jobbet. Fy fan. Men ut kom jag tämligen omgående sedan jag parkerat min pärla hemma på uppfarten. Visst kan jag känna ett motstånd mot att sticka ut och kuta när regnet står som spön i backen. Konstigt vore väl annat. Men ärligt talat minns jag bara ett tillfälle under de senaste tre och ett halvt åren som jag backat på en löprunda på grund av regnoväder. Idag var förstås längtan efter att springa stor eftersom jag precis kommit igång efter en förkylning. Så att det regnade kändes inte som ett skäl för att stanna hemma. Med keps och MP3 kan jag koppla bort mycket av faktorer omkring mej som eventuellt skulle kunna ha en negativ effekt på min runda.
Jag var mer än dyngsur när jag efter 10 km klev innanför dörren till vårt hus. Men lycklig ända in i märgen. Helt ärligt. Ni fattar inte hur kul det är att springa! Det gör inget att udden av formen är borta för en motionär som jag. Det är inte på nåt sätt mindre kul med själva löpningen! Och tacksamheten över hur kroppen fungerar finns där hela tiden.
Dagens bästa:
Impulslunch på MAX med en betydelsefull kollega. Tack Teuta! Vi måste ses snart igen!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar