Det går upp och det går ned

Med det mesta.

Sista veckan har jag t ex nästan inte bloggat alls. Det tycker jag inte om. Jag älskar ju att blogga.

Men ibland är det helt enkelt för mycket annat att fixa med i ekorrhjulet. Jag kommer inte ens dithän att jag kan sätta mej framför datorn på kvällarna. Jag stupar i säng innan helt enkelt.

Förra veckan resulterade i närmare fyra mil i löparskor. Jag kommer dock att ha det lite knöligare med att komma ut de närmsta två veckorna eftersom maken är i Tyskland. Men det ska nog fixa sej. Det gäller bara att se alternativa tillfällen och sedan utnyttja dessa.

Som idag. När jag hade lite tid emellan jobb och utvecklingssamtal. Tro det eller ej men jag kom ut på en superhärlig åttakilometersrunda i glappet! Fortfarande frostigt ute i skogen, men strålande sol. Jag njöt av att minusgraderna medfört att marken nu liksom bär lite bättre och jag slapp komma hem som en sån lortgris.

Ella har egentligen gympa ikväll men kompisens gympastrejk har smittat av sej lite. Eftersom detta inte är likt Ella AT ALL bestämde jag mej för att okej då, vi hoppar gympan idag. Vi får se vad det ger...

Nu väntar ett kök i kaos på mej.

Jag tror inte det dröjer länge tills vi ses igen.

Utflykt till Gällstad

Mormor och Erik efter intagen lunch på Lager 157!

Första passet med MSOK

Nu är det genomfört (inte avklarat, det låter så negativt!). Första träningspasset med MSOK. Gissa om jag gillade det? Svar: JAAAAAAA!

Tisdag betyder intervaller och fru Olin och jag var på plats i ganska god tid. Vi blev två grupper. De snabba, lite mer storsatsande grabbarna (gubbarna???) och så den grupp vi kom att haka på, nämligen ungdomsgruppen. Smaka på ordet. Det är värt att åka upp till MSOK-stugan bara för att få hänga med ungdomsgruppen. Eller hur!

Hur som helst. Jag varken dog eller kräktes och dessutom kändes det hur kul som helst att köra i grupp på det här viset. Jag som förr om åren alltid avskytt att springa tillsammans med andra måste nu säga att jag faktiskt föredrar att utöva löpning i grupp eller med sällskap. Åtminstone vill jag ha en övervägande del av den sortens löpträning. Sedan kan en ensamrunda på en dryg mil vara rena meditationen. Så är det förstås också. Men varation i träningen känner jag blir mer och mer viktigt ju längre jag håller på med löpningen. Något som jag tycker känns märkligt är detta att löpning bara blir roligare och roligare hela tiden! Varför blir jag inte less liksom? Nä, jag blir verkligen inte det. Tvärtom! Kära vänner, har ni benen i behåll så borde ni ge det en chans!

Jag har lekt med tanken på att dra igång någon löpargrupp på min arbetsplats. Fan vad det vore skoj! Köra typ en gång i veckan och få dela med mej av min löpglädje. Kanske lyckas inspirera några andra och få coacha dem medan de bygger upp sej de där första månaderna. Hjälpa dem att fastna för denna enkla men effektiva träningsform. Undrar om det skulle gå att genomföra?

Känslan efter massagen igår har hållit i sej även idag. Jag har med andra ord knallat runt med en känsla av att jag är orubblig och det är förstås inte dumt alls. Bugar och bockar för dej som skapade förutsättningarna för mej att få testa detta. Glad och tacksam över att du finns i mitt liv numera!

Mina underbara barn har varit precis så underbara som bara de kan vara idag. Bara det kan man ju glädjas åt en hel kväll. Trots att egentligen inget har förändrats i situationen kring min prins har hans sinnesstämning och humör stabiliserats oerhört mycket. Det är tydligt att han har kommit för att stanna längre än bara någon timme och faktum är att han emellan dipparna faktiskt till och med mår BÄTTRE än på länge. Visst är det fantastiskt?

Och Söt-Göta är Söt-Göta no matter what. Hon är orubblig utan taktil massage den damen. Mycket mamma nu är det dock och det är nästan synd om Björn emellanåt. Som igår kväll när hon skulle nattas... Medan Björn ligger och läser Mamma Mu med jordens inlevelse och de där typiska mamma mu- och kråkanrösterna, ligger Ella bredvid och ylar mammaaaaaa mammaaaaaa i princip konstant. Då gick det bara inte att hålla sej för skratt. Och det gick inte heller att stålsätta sej och låta Björn läsa klart. Nä, jag smög in och avlöste honom lite fint och tio minuter senare (högst) sov hon med min hand i sin. Jag vill gosa med din arm, är något hon kör med i stort sett varje kväll, och då ligger hon och håller i min hand. Mysgumman.

Sådär. Nu tror jag det är dags att runda av med lite Wordfeud innan ögonlocken blir så tunga att de åker igen. Sov gott med er alla! Och hoppas Magnusson och Sandholm hittat hit nu!

Hösttrött

Det är bara måndag och jag känner mej så där trött som jag brukar göra på fredagar... Orkar liksom inte ta tag i nåt här hemma. Var hemma efter halv sex och  middagen var klar strax efteråt. Strök några skjortor till maken medan han stod vid spisen. Tur att jag tog tag i det så fort jag kommit hem. Annars hade det nog inte blivit gjort.

Har haft en jättebra dag för övrigt. Möte på förmiddagen. Givande och intressant sådant.

Sedan premiär för att få taktil massage. Herregud vad härligt! Jag har känt mej så harmonisk och lugn inombords efter det. Faktiskt! (Kanske den bidrog till tröttheten jag känner ikväll?) Bokade ny tid i början av december men skulle önska att det var imorgon. Alla människor borde få njuta av den sortens beröring. Det var bättre än förväntat!

Efter lunch med två kollegor var det dags att köra utbildning igen. Fint flyt idag och till och med tekniken var med oss. Skönt!

Jag funderade ett tag på att sticka ut och springa en lätt runda, men nej. Idag vilar jag!

Imorgon däremot. Då händer det grejer! Då ska jag nämligen testa att vara med MSOK på deras tisdagsträning. Det vankas intervaller och jag kommer säkerligen att känna att jag lever. Kul ska det bli! Och jo...jag har lurat med mej Beata...förstås... Jag tycker vi är modiga!

Resten av kvällen ska jag bara softa. Det är inte varje dag...

Fullt frisk?

Ja det är vad man är när man frivilligt ställer klockan på 06 för att hinna få i sej en tallrik gröt innan trogna löparkompisen väntar. Dags för ett distanspass med fru Olin!

Gott och blandat passar bra en lördag!

By the way. GUD vad jag är NÖJD med våra nya sängar!!! Det kom över mej när jag (sent omsider) för en liten stund sedan bäddade och plötsligt kände hur jag verkligen längtade tills jag får gå och lägga mej! Galet, eftersom klockan bara är lite efter fem på eftermiddagen. Men sängen är som himmelriket självt och jag är så glad varje morgon jag vaknar utan ha ont någonstans. Ingen risk att vi behöver utnyttja den där "sova-gott-garantin" eller vad de nu kallade den.

Jag vet sannerligen inte var den här veckan tagit vägen. Visserligen har det varit full aktivitet i form av besök här hemma. Men i alla fall...

Söndag kom kusin Caroline på höstlovsvisit. Hon stannade till tisdag eftermiddag. Under måndagkvällen passade hon, Erik och Ella på att klä ut sej och köra lite bus eller godis på vår gata. De fick ihop en ansenlig hög och såvitt jag vet blev det inget bus nånstans. Det känns inte som att jag egentligen gillar den här halloween-grejen ärligt talat och jag kan inte riktigt förklara varför. Det kan vara tanten i mej som håller på att ta över.

Onsdag kväll kom sedan morfar hit. Det var mysigt och barnen var väldigt glada över att få vara tillsammans med honom litegrann. Han stannade till torsdag innan han körde vidare och det var precis att han hunnit rulla ned från uppfarten innan Erik sa att han ville träffa honom igen. Fy fan för att inte bo så nära så att man kan träffa både honom och mamma när andan faller på. Akta er för att hamna i den sitsen säger jag bara.

Igår eftermiddag dök så veckans tredje besök upp. Farmor och farfar anlände strax efter kl 16, precis när jag kom hem från mitt träningspass. Det är, hemska tanke, över ett år sedan de var här så det var verkligen dags. Som vanligt hade de med sej lite av varje och det uppskattar vi enormt! Lingon, kantareller, äppelkaka och en grej till bastun som farfar snickrat enligt makens beställning.

Det har varit lite pusslande för att få till mina löppass i veckan, men jag har lyckats rätt bra ändå. Jag har tre pass hittills. Ett på 7 km i lite snabbare fart, ett lugnt på 9 km och ett backpass (slalombacken, argh!) som slutade på 7 km. Imorgonbitti väntar ett lugnt distanspass med Beata och jag räknar med att veckans totala mängd landar i närheten av 35 km. Lite mindre än föregående veckas men ungefär där jag har som mål att ligga just nu. Det är ärligt talat inte förrän nu som jag tycker att jag helt känner igen kroppen, efter förkylningarna. Fast när jag var i slalombacken igår var jag helt helt helt slut. Det finns liksom tre vägar/stigar att välja på och förut har jag alltid kört de två "längst bort". Den ena upp och den andra ned. Fem gånger har varit max och jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår när jag valde stigen allra längst till vänster  och hade fem repetitioner i bakhuvudet. Pyttsan! Det kunde jag bara fetglömma. Den stigen visade sej vara så sjukt seg och dessutom lite längre än de andra. Urkkkk. Som om inte detta var nog så var "förlängningen" också lite extra brant. Mjölksyra i låren så det sprutade sista knixen innan jag var uppe. Jajamän. Jag var jävligt nöjd efter tre repetitioner och vände alltså hemåt på ganska matta ben. Längesen jag kände så! Blir intressant att se hur det känns när vi sticker ut imorgon.

Och till sist. Det blev en frisyr med lite attityd... Då är jag nöjd. Tack Jessica!

Fredag igen

Lite tunt med inlägg på bloggen de sista dagarna. Jag vet. Men kvällarna har plötsligt blivit så korta och jag har fullt sjå med att hinna få vardagens bestyr avklarade innan det är dags att krypa i bingen och ladda för nästa dag. Jag antar att det är hösten i ett nötskal.

Just nu sitter jag hos bästa Jessica och blir lite tuffare i håret. Precis vad jag behöver!