By the way. GUD vad jag är NÖJD med våra nya sängar!!! Det kom över mej när jag (sent omsider) för en liten stund sedan bäddade och plötsligt kände hur jag verkligen längtade tills jag får gå och lägga mej! Galet, eftersom klockan bara är lite efter fem på eftermiddagen. Men sängen är som himmelriket självt och jag är så glad varje morgon jag vaknar utan ha ont någonstans. Ingen risk att vi behöver utnyttja den där "sova-gott-garantin" eller vad de nu kallade den.
Jag vet sannerligen inte var den här veckan tagit vägen. Visserligen har det varit full aktivitet i form av besök här hemma. Men i alla fall...
Söndag kom kusin Caroline på höstlovsvisit. Hon stannade till tisdag eftermiddag. Under måndagkvällen passade hon, Erik och Ella på att klä ut sej och köra lite bus eller godis på vår gata. De fick ihop en ansenlig hög och såvitt jag vet blev det inget bus nånstans. Det känns inte som att jag egentligen gillar den här halloween-grejen ärligt talat och jag kan inte riktigt förklara varför. Det kan vara tanten i mej som håller på att ta över.
Onsdag kväll kom sedan morfar hit. Det var mysigt och barnen var väldigt glada över att få vara tillsammans med honom litegrann. Han stannade till torsdag innan han körde vidare och det var precis att han hunnit rulla ned från uppfarten innan Erik sa att han ville träffa honom igen. Fy fan för att inte bo så nära så att man kan träffa både honom och mamma när andan faller på. Akta er för att hamna i den sitsen säger jag bara.
Igår eftermiddag dök så veckans tredje besök upp. Farmor och farfar anlände strax efter kl 16, precis när jag kom hem från mitt träningspass. Det är, hemska tanke, över ett år sedan de var här så det var verkligen dags. Som vanligt hade de med sej lite av varje och det uppskattar vi enormt! Lingon, kantareller, äppelkaka och en grej till bastun som farfar snickrat enligt makens beställning.
Det har varit lite pusslande för att få till mina löppass i veckan, men jag har lyckats rätt bra ändå. Jag har tre pass hittills. Ett på 7 km i lite snabbare fart, ett lugnt på 9 km och ett backpass (slalombacken, argh!) som slutade på 7 km. Imorgonbitti väntar ett lugnt distanspass med Beata och jag räknar med att veckans totala mängd landar i närheten av 35 km. Lite mindre än föregående veckas men ungefär där jag har som mål att ligga just nu. Det är ärligt talat inte förrän nu som jag tycker att jag helt känner igen kroppen, efter förkylningarna. Fast när jag var i slalombacken igår var jag helt helt helt slut. Det finns liksom tre vägar/stigar att välja på och förut har jag alltid kört de två "längst bort". Den ena upp och den andra ned. Fem gånger har varit max och jag vet inte riktigt hur jag tänkte igår när jag valde stigen allra längst till vänster och hade fem repetitioner i bakhuvudet. Pyttsan! Det kunde jag bara fetglömma. Den stigen visade sej vara så sjukt seg och dessutom lite längre än de andra. Urkkkk. Som om inte detta var nog så var "förlängningen" också lite extra brant. Mjölksyra i låren så det sprutade sista knixen innan jag var uppe. Jajamän. Jag var jävligt nöjd efter tre repetitioner och vände alltså hemåt på ganska matta ben. Längesen jag kände så! Blir intressant att se hur det känns när vi sticker ut imorgon.
Och till sist. Det blev en frisyr med lite attityd... Då är jag nöjd. Tack Jessica!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar