Tacktal

Missade alltså det tänkta träningspasset mitt på dagen, till förmån för en jobbrelaterad intervju på Rådhuset. Trevligt iofs och tänk vad världen är liten! Kvinnan som höll i intervjun var ledare för Team Stockholm Marathon och vips visade det sej att vi ju har gemensamma bekanta!

Ägnade lunchen åt att inhandla nya stavar, skidhandskar och glasögon. Ja ärligt talat hade nog snygg-Micke på Team Sportia kunnat sälja vad som helst till mej... Herregud!! Och nog för att jag är gift, men va faan! Man blev ju inte blind bara för att man blev fru.

Ikväll smet jag sedermera ut en liten sväng som visade sej bli 8 angenäma kilometrar. Utrustad med de nya glasögonen var det en ren fröjd att springa och att det snöade konstant reflekterade jag knappt över! Examensprovet för glasögonen kom när jag sprang på vägen längs med tågrälsen, och ett långt godståg dundrade förbi och föranledde ett moln av yrsnö som jag hamnade mitt i. Näpp! Inte ett ens det störde mej!

Och här nånstans började jag hålla mitt tacktal...

Först dagens snyggo Micke förstås, som rekommenderade just dessa glasögon! Att inte fler använder glasögon mot snö och vind?? Och vips slog det mej varför jag halkat in på det spåret... Just det! Tack Pia som lånade ut ett par när vi åkte skidor i lördags. Mmmmm... Henne har jag också att tacka för att jag fått upp det här med längdskidor så pass den här vintern. Sedan kom det över mej att mina ben kändes väldigt pigga!! Så tack kroppen, det var längesen jag reflekterade över hur grymt härligt det är att kunna träna på och hålla sej skadefri! Men jag hann knappt tänka klart den tanken förrän ena hålfoten började göra riktigt ont. Lite som kramp nästan... Fan ska det börja krångla med inläggen NU??

Men så dyker ordet upp i skallen nästan lika fort som smärtan kommit. Ignorera!! Japp! Kuta på bara! Känn inte efter! Av nån anledning bär jag det ordet med mej sedan Thomas upprepat det ett par gånger, när vi sprang in i Gränna den första gången jag hängde med på Sommartåget. Tack!

En bra löprunda till ända! Så kul att jag t o m gjorde ett krumsprång av glädje! Love it!

Eftersom det inte blev nåt inlägg igår måste jag ju snabbt redovisa resultatet från simkursen. Roger var sjuk så det var Nicki som komponerat ihop passet och det var jättekul! Fast innan vi började körde jag 1000 meter fritt ihop med Emil. Denna gången UTAN att zick-zacka mellan vattengymnaster. Yay!

Nickis pass såg ut så här:
6 x 25 m fritt
4 x 25 m benspark mage
4 x 25 m benspark rygg
6 x 25 m rygg
2 x 25 m höger arm
2 x 25 m vänster arm
15 kullerbyttor
8 x 25 m fritt med vändning
2 x 25 m fritt maxfart

Jo just det ja! Jag har formulerat en slogan för mej själv...

Bättre fit och 40 än trött och 30!

Svårare än så är det inte:)

Lätt illamående

Nä Ella har faktiskt inte kräkts mer! Inte har nån annan blivit sjuk heller. Och inte kan jag skylla på en överkonsumtion av semlor.

Nej så här är det! Jag har fått en galen idé i huvudet! Blev så sugen på att köra en skidtävling nästa söndag. 22 km till synes lättåkt bana från V Jära till Hallbystugan.

Är det överhuvudtaget idé att fundera på?

22 km är låååångt för en som aldrig åkt längre än 13 km. Och bara ett par kilometer innan mål ska jag överleva en utförsbacke... Det känns faktiskt värre än distansen!

Men va fan! Det är ju så kul att kicka sej utanför trygghetszonen och om jag får lite hjälp med vallningen ska jag nog klara att ta mej i mål iaf.

Idag har jag kört en mil på banvallen igen. Med i det närmaste obefintligt fäste. Fick för mej att jag skulle valla om skidorna och lyckades verkligen dåligt. Drömde om förra söndagens fullträff med blå extra. Det var ju ungefär samma förhållanden i Zinkgruvan som det var i Bottnaryd idag. Men den vallaburken fick jag låna av en trevlig herre som nog mest tyckte jag såg lite bortkommen ut. (Helt rätt iakttagelse av honom f.ö.) Så hur gärna jag än velat hade jag inte kunnat valla likadant idag!

Spåren var iaf fortfarande fina. Kanske lite mycket snö att sätta stavarna i men ändå över förväntan med tanke på hur mycket det snöat sedan jag var där igår.

10 km klassisk åkning utan fäste betyder att mina armar och bålen fick jobba jobba jobba...

...ändå sved det i springtarmen så pass att jag faktiskt gav mej ut på en löprunda när jag kom hem. 7 km blev det och en fråga som ploppade upp i min skalle flera ggr under rundan var "vilken läggning har man när man ger sej iväg på ett andra träningspass med förhoppning om att få njuta av att kroppen känns öm". Jag vill nog inte veta svaret.

Dubbla pass denna söndag. Och en galen idé att grubbla vidare på.

Jag är redo för en ny vecka! Är du?

Lördag i längdspåret

Åh vad galet härligt och jobbigt! Jag hängde med Pia och Måns till Bottnaryd idag för att åka skidor på banvallen. Just det, den som jag sprang på i somras tillsammans med ett gäng goa människor. Att springa på banvallen var dock inte särskilt stimulerande. Speciellt inte för en som likt jag är bortskämd med de mest fantastiska skogar med oändlig variation. Aldrig mer banvallen i Bottnaryd tänkte jag efter det passet.

Men se det fick jag vackert äta upp idag. Och förutsatt att jag får ikläda mej skidutrustning åker jag GÄRNA dit igen! ASAP!

Vi hade turen att få åka i helt nykörda spår som t o r mätte ca 20 km. Och det var helt ljuvligt! Trots nysnö i spåren som gjorde det bitvis kärvt hade jag ett brett leende nästan hela tiden! Riktigt nöjd med 11 km. Pia hade för längesen försvunnit framför mej. För att inte tala om Måns! Min skidåkning är väl inte direkt så tekniskt perfekt så en hel del energi går åt till att koncentrera mej och försöka "få till det". Ja, så gott det går.

Men jag har så otroligt kul ändå och visst känns det att den i början av säsongen totalt obefintliga balansen, nu så sakteliga infinner sej. Med bra spår och måttliga backar är jag nog snart nästan en medelmåttig skidåkare!

När jag satte mej i bilen efteråt fick jag dock ett tråkigt meddelande... "Kan du köpa coca-cola på hemväg. Ella har kräkts."

Men va fan??? Inte nu igen? Bara tre veckor sedan hon hade sin långdragna maginfluensa ju??

Anyway. Gilla läget. Inte tycka om. Acceptera. Varken mer eller mindre.

Och!! TVÄTTA HÄNDER!

Min patient här hemma klarar sej rätt bra. Dock vore det väl ingen dröm om Ella smittat honom. Jag tror INTE han är redo för de gymnastiska övningar som det skulle innebära.

Du. Håll en tumme. Tack.

Mellodags!!

Konstig vecka

Ber om ursäkt för att jag inte hållit er underrättade om hur det gått med den skadade maken. Strax före midnatt i söndags kom röntgensvaret som friade honom från skelettskador. Så skönt!

Sedan har han och Ella tillbringat hela veckan i Motala samtidigt som ryggen fått en chans att bli bättre. Det var väl på nåt sätt ändå tur att vi var där vi var när nu olyckan var framme. Jag menar, det blev ju en jättebra lösning att han stannade kvar på Korsörvägen. Första dagarna efter fallet klarade han sej inte själv så i annat fall hade jag fått stanna hemma och vara sjuksyrra åt honom. Och det hade inte varit nådigt...:)

Hjärtligt tack till farmor och farfar som tveklöst ställer upp för oss. Hur som helst och när som helst. Ni är guld värda!

Men vilken konstig vecka det varit. Bara jag och Erik. Och naturligtvis en massa snö! Som alltid när jag ska rodda hus och hem på egen hand. Det är tur att vi har snälla grannar som hjälper till utan att man ens ställt frågan!

Tränat har jag gjort enligt plan. Det var bara igår som jag slirade lite. Så här har veckans träning sett ut:

Måndag: Crawlkurs. Var på plats trekvart innan start för att hinna njuta av 1000 meter men vattengymnaster hade parkerat i snabbanan så jag fick nöja mej med ca hälften. Arg som ett bi och jag saknade min ständigt leende simkompis Emil som med största sannolikhet skulle lyckats med konststycket att få dessa envisa människor att fatta vad simbanorna är avsedda för.
Tisdag: Löpning 8 km terräng i Gammelskogen och kring Stråken. Sega ben och en orosklump i magen. Dessa barn alltså. Kändes något lättare efteråt iaf!
Onsdag: Uppvärmning inför styrketräning blev 5,5 km i 5.05-fart. Har nog kommit underfund med hur jag ska använda löpbandet på ett bra sätt. 5 kilometersprogrammet it is! Level 4/10. Helvete!! Jag undrar hur 10 är??
Sedan ett omfattande pass med styrka. Mycket TRX, kettlebells och lite hantlar. Superskönt och svettigt. Avslutade med 2 km rodd på 11 minuter. Kände mej galet nöjd över passet som helhet!
Torsdag: Aj aj aj! Ont! Skönt!! Hade tänkt mej ett löppass men när Emil föreslog en promenad kändes det klockrent så jag hakade på!
Fredag: Drygt en mils löpning med mörbultad kropp. Härligt väder och jag sprang där och tänkte att det faktiskt är ganska sällan numera, som jag upplever ett riktigt fysiskt motstånd när jag tränar. Mentalt är nog nästan vanligare. Eller...? Nä, jag vet inte. Jag ser ju nästan alltid fram emot mina träningspass, när jag tänker efter.
På fredag eftermiddag körde jag dagens andra träningspass. Jag passade åter på att simma medan Ella plaskade i bassängen bredvid mellan kl 16.30-17.10. 40 minuters egentid innebar 1300 meter fritt. Det tog dock ett tag innan jag hittade rytmen i simningen och jag tror det var styrketräningens "fel".

Hursomhelst. Många fina träningspass blev det att njuta av!

Nu ser jag fram emot helgen, när klanen åter är samlad. Förhoppningsvis blir det tid för lite längdskidåkning och säkert även ett pass i löparskor!

Ha det fint alla! Jag är snart tillbaks:)

Grönt kort i simhallen

Kanske det är på tiden att införa en obligatorisk liten vett och etiketts kurs för de som vill vistas i simhallen!

Tre vattengymnaster pajade min plan om att simma en kilometer innan crawlskola. Tre vattengymnaster som stod i snabbanan och vägrade flytta sej trots att jag fint påpekade att det var svårt att simma när de stod placerade så.

Nä det var ju jag som skulle flytta mej...

ELLER HUR???

Jag blev tokig! Iaf inuti. Och lite rädd för att jag kanske skulle flippa ur där jag stod. Besviken och sårad och ledsen på samma gång.

Dags att snacka med "chefen" i simhallen. Hög tid för detta.
Vill ju inte riskera att explodera och få ta på mej skämsstruten!

Vi hade iallafall tur med vädret

Vår mysiga helg som skulle vara ett slags firande av att vi hängt ihop i tio år har varit helt perfekt.

Förutom att den slutade på akuten i Motala.

Men vi tar det från början.

Efter att ha lämnat av barnen på varsitt ställe (Ella i Motala, Erik i Ljungsbro) fortsatte vi på tu man hand till skidspåren på Vreta Kloster GK. Sol och minus tre grader. Hårda, delvis isiga spår och inte alltför knixigt gjorde att det blev tillfälle att träna på stakning. Galet kul! Jag borde förstås haft klister under skidorna, men ville bara köra (otålig, jag??) så det var ganska jobbigt under de partier jag behövde fäste... En vurpa och 13 km blev resultatet. Så härligt!

Käkade en korv och tog en mugg kaffe innan vi började rulla mot Örebro och hotellet där vi skulle övernatta.

Checkade in, tog en varm dusch promenerade ned på stan. Hittade ett mysigt hak där vi käkade jättegod lunch. Helstekt oxfilé med potatiskaka och perfekt kokt broccoli. En latte och en halv kladdkaka avnjöts på Coffeehouse innan det var dags att knata mot bion som vi köp biljetter till.

Ingen av oss hade några förväntningar på filmen vi skulle se. Men "Ego" visade sej vara en glad och lite gullig film!

Hoppade in och köpte lite (mer!!) att äta innan vi gick till hotellet och såg slutet på första deltävlingen av Melodifestivalen. Inte en enda riktig slagdänga...

Efter en god natts sömn och en rejäl hotellfrukost styrde vi mot Zinkgruvans skidanläggning. Möttes av fina spår och här swischade "riktiga" skateåkare förbi till höger och vänster. En upplevelse att få en liten känsla för hur fort de åker! Så vackert!

Jag och maken körde på en varvsslinga som var knappt två kilometer. Björn stack iväg och testade en annan runda oxå, men jag kände mej tryggast i att stanna och nöta vidare på tvåan. Efter nio kilometer kände vi oss nöjda och gled sakta ned för att stanna vid varvningsstället.

Då händer det. Björn tappar balansen fullständigt och trillar baklänges. Landar mycket olyckligt på ryggen och blir liggande i snön. Jag trodde ärligt talat att han låg kvar för att han skämdes och hoppades att marken skulle öppna sej under honom eller nåt. Men min gode man hade så ont att han helt enkelt inte förmådde röra sej.

Som tur är lyckades han komma upp på benen och strax därefter oxå in i bilen så jag kunde börja köra mot Motala. Kanske var det tur att vi ändå var så pass kvicka med att pallra oss iväg, för smärtan skulle komma att förvärras under närmaste timmarna.

Vid 16-tiden skjutsade jag in honom till akuten i Motala och först nyss ringde han och berättade att han nu varit på röntgen. Hyfsat smärtlindrad för tillfället lät det som, efter att ha fått nåt dunder, som han uttryckte det, direkt i blodet.

Hoppas jag kan återkomma med goda nyheter.

Ring nu om det där förbaskade röntgensvaret. Ring.

Alshammar goes Kalla

Veckan har varit intensiv och spretig. Det är verkligen jättehärligt när den ena dagen inte är den andra lik. Samtidigt som det kan vara ganska energikrävande.

I torsdags var Veronica hemma och visade senaste kollektionen från House of Lola. Ett tiotal fina vänner dök upp och efter visning och eventuell beställning åt vi semlor och drack kaffe eller te. Mysigt!

Träningen uteblev alltså i torsdags. Precis som förutspått. Därför var det riktigt härligt att få köra dubbla pass igår! När jag väl kommit igång alltså... Kände mej nämligen inte jättepepp för det när jag vaknade, men med en löpardejt blir allt så mycket roligare och lättare! Tack Emil!

Först blev en löprunda i skogen (yay!!) kring Trollsjön. Långt ifrån optimala förhållanden eftersom det nu frusit på och var riktigt isigt. Hursomhelst. Skogen är skogen och jag mådde som en prinsessa av att få vistas i mina favoritomgivningar.

Sedan var det så småningom dags för simskola för Ella. Jag hade som mål att hinna simma 1000 meter under tiden men hade prickat in en bra dag både vad gäller form och antal besökare i simhallen. En bana helt för mej själv och bra rytm gjorde att jag bara kunde mata på. Och efter 40 minuter hade jag simmat 1300 meter. Bra fart av lilla jag! Efter ett sånt pass vill man bara ha mer!

Hem och fylla magar med mat och väskor med kläder för att strax efter kl 20 kunna rulla mot Motala där vi mellanlandade hos farmor och farfar. Mellanlandade och övernattade.

Nu har vi precis lämnat Ella hos dem och är på väg till Ljungsbro där Erik ska stanna hos Magnus och Lena.

SEDAN!!

Sedan rullar jag och min bättre hälft vidare. Innan vi checkar in på hotellet i Örebro i eftermiddag vi åka skidor som stollar!

Det är idag Alshammar goes Kalla!

Mysig lördag på er!