Lördag i längdspåret

Åh vad galet härligt och jobbigt! Jag hängde med Pia och Måns till Bottnaryd idag för att åka skidor på banvallen. Just det, den som jag sprang på i somras tillsammans med ett gäng goa människor. Att springa på banvallen var dock inte särskilt stimulerande. Speciellt inte för en som likt jag är bortskämd med de mest fantastiska skogar med oändlig variation. Aldrig mer banvallen i Bottnaryd tänkte jag efter det passet.

Men se det fick jag vackert äta upp idag. Och förutsatt att jag får ikläda mej skidutrustning åker jag GÄRNA dit igen! ASAP!

Vi hade turen att få åka i helt nykörda spår som t o r mätte ca 20 km. Och det var helt ljuvligt! Trots nysnö i spåren som gjorde det bitvis kärvt hade jag ett brett leende nästan hela tiden! Riktigt nöjd med 11 km. Pia hade för längesen försvunnit framför mej. För att inte tala om Måns! Min skidåkning är väl inte direkt så tekniskt perfekt så en hel del energi går åt till att koncentrera mej och försöka "få till det". Ja, så gott det går.

Men jag har så otroligt kul ändå och visst känns det att den i början av säsongen totalt obefintliga balansen, nu så sakteliga infinner sej. Med bra spår och måttliga backar är jag nog snart nästan en medelmåttig skidåkare!

När jag satte mej i bilen efteråt fick jag dock ett tråkigt meddelande... "Kan du köpa coca-cola på hemväg. Ella har kräkts."

Men va fan??? Inte nu igen? Bara tre veckor sedan hon hade sin långdragna maginfluensa ju??

Anyway. Gilla läget. Inte tycka om. Acceptera. Varken mer eller mindre.

Och!! TVÄTTA HÄNDER!

Min patient här hemma klarar sej rätt bra. Dock vore det väl ingen dröm om Ella smittat honom. Jag tror INTE han är redo för de gymnastiska övningar som det skulle innebära.

Du. Håll en tumme. Tack.

Mellodags!!