Nä Ella har faktiskt inte kräkts mer! Inte har nån annan blivit sjuk heller. Och inte kan jag skylla på en överkonsumtion av semlor.
Nej så här är det! Jag har fått en galen idé i huvudet! Blev så sugen på att köra en skidtävling nästa söndag. 22 km till synes lättåkt bana från V Jära till Hallbystugan.
Är det överhuvudtaget idé att fundera på?
22 km är låååångt för en som aldrig åkt längre än 13 km. Och bara ett par kilometer innan mål ska jag överleva en utförsbacke... Det känns faktiskt värre än distansen!
Men va fan! Det är ju så kul att kicka sej utanför trygghetszonen och om jag får lite hjälp med vallningen ska jag nog klara att ta mej i mål iaf.
Idag har jag kört en mil på banvallen igen. Med i det närmaste obefintligt fäste. Fick för mej att jag skulle valla om skidorna och lyckades verkligen dåligt. Drömde om förra söndagens fullträff med blå extra. Det var ju ungefär samma förhållanden i Zinkgruvan som det var i Bottnaryd idag. Men den vallaburken fick jag låna av en trevlig herre som nog mest tyckte jag såg lite bortkommen ut. (Helt rätt iakttagelse av honom f.ö.) Så hur gärna jag än velat hade jag inte kunnat valla likadant idag!
Spåren var iaf fortfarande fina. Kanske lite mycket snö att sätta stavarna i men ändå över förväntan med tanke på hur mycket det snöat sedan jag var där igår.
10 km klassisk åkning utan fäste betyder att mina armar och bålen fick jobba jobba jobba...
...ändå sved det i springtarmen så pass att jag faktiskt gav mej ut på en löprunda när jag kom hem. 7 km blev det och en fråga som ploppade upp i min skalle flera ggr under rundan var "vilken läggning har man när man ger sej iväg på ett andra träningspass med förhoppning om att få njuta av att kroppen känns öm". Jag vill nog inte veta svaret.
Dubbla pass denna söndag. Och en galen idé att grubbla vidare på.
Jag är redo för en ny vecka! Är du?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar