Tretton fina med fru Olin efter frukost medan herr Olin hade span på tjejerna när de lekte. Tacksamma ben som dock inte blev lätta förrän efter en sisådär nio kilometer. Jo det är klart att det är en härlig känsla samtidigt som det blir lite långdraget om jag ska behöva vara ute i minst nio kilometer för att kroppen ska fatta att vi är ute och springer, eller hur? Närå. Jag vet att jag kan hamna i såna perioder. Just nu känns det ändå ganska vältajmat eftersom Luciatåget går av stapeln om tre helger. Då hoppas jag kunna göra en favorit i repris och ta mej till Gränna och förhopningsvis även de sista fem kilometrarna ute på Visingsö. Mmmm... Det vore ballt. Sen ett julbord och lite skaka rumpa på det. Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag ser fram emot att träffa alla dessa goa människor igen! Beata skvallrade dessutom om att Pasi Salonen med fru skulle vara med. Och mitt i allt detta...lilla jag!
Nu ska familjen strax styra kosan mot Gränna och se om Camilla har vaknat!
Ha en skön söndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar