Favoritmellis!

Det är ett bra tag sedan en vän till mej tipsade om att blanda ihop keso med bär, nötter och kokos som ett gott och nyttigt mellanmål. Jag vill minnas att hon oxå brukade ha i kesella men det har jag hoppat över.

Innan det var dags att åka till jobbet lassade jag i mej precis ett sånt mellis. Det blev keso, hallon, kokoschips och naturella cashewnötter. Supergott och mättar kanon!

Gav mej förresten ut i snölandskapet i förmiddags. Iklädd löparmundering och Eriks GoPro på magen. Jag var jättespänd på att provfilma min underbara terräng så det var lätt att ta sej ut!

Minus fem, vindstilla och drygt en decimeter nysnö. Härligt! Styrde mot slalombacken för att föreviga en av mina viktigaste platser för Lidingöloppsförberedelserna!

Men sablar vilka tunga ben alltså. Jag släpade mej verkligen upp! Kändes nästan som att jag hade nåt skräp i kroppen. För pulsen stack iväg helt galet och andningen ska vi inte tala om. MEN! Jag tog mej upp. Det är då man INTE ska tänka tankar som att man i vanliga fall kör 10 vändor upp här. Och det är naturligtvis då de tankarna dyker upp. Bort med dem bara. Bort bort bort!

Trots supertrötta ben var det så kul att springa där med kameran och försöka fånga den härliga omgivning som jag har om husknuten. Jag stannade till och riktade kameran lite extra på några platser som var helt fantastiskt vackra snöbeklädda. Vid något tillfälle snurrade jag långsamt runt för att ge en bild av idyllen. Långa partier i 15 cm djup orörd pulversnö. Shit vad bra det här kommer att bli alltså!

Det var ju bara synd att jag lyckats stänga av kameraeländet.

Inte begriper jag hur det gick till men när jag kom hem fanns det bara 20 minuters (helt kass) film i kameran och batteriet var det rakt inget fel på...

Åh vad jag grämde mej! Jag bröt nästan ihop när jag tänkte på hur bra filmen skulle ha blivit...

En stund senare fick jag se filmsnutten som faktiskt fastnat. Åh dra mej baklänges vad illa det var! Kameran hade inte suttit centrerad på magen för det första. Mina händer syntes mer eller mindre hela tiden och allra mest den vänstra. Jag hoppas att det berodde på att kameran som sagt var satt mer åt vänster. Eller springer jag och flaxar hysteriskt fram och tillbaks enbart med vänster arm kanske? Jag menar man har ju inte nån riktig koll på hur mycket miffo man liknar när man är ute och kutar. Ha ha ha.

Nä. Jag antar att det bara är att testa igen. Om uttrycket att man lär sej av sina misstag stämmer ska verkligen provas!