Jag gör vad jag kan för att ta det med ro men det är inte helt enkelt.
Hoppas verkligen kunna koppla av fullt ut under ledigheten.
I veckan har jag haft möjligheten att kunna vara ledig onsdag och torsdag. Det var faktiskt en lyckträff att göra så för på nåt sätt känns det som att jag inte har lika lång väg ned nu. Visserligen har jag kört järnet under dessa lediga dagar, men jag har prioriterat sånt som varit viktigt för mej. Så förutom träning har jag t ex genom svenska kyrkan varit och lämnat kläder till en familj som precis kommit till Sverige. Hade sju (!) kassar kläder och skor i jäkligt gott skick efter barnen och planen var att hyra ett bord på loppis. Men så såg jag en vädjan på Facebook om kläder i precis dessa storlekar och jag bestämde mej på studs för att hjälpa till. Förutom att detta kändes rätt i själ och hjärta hoppas jag att det hjälper mej hos sankte Per framöver. Skämt åsido.
En annan sak jag ville hinna med innan julledigheten var att svänga förbi min härliga kollega som var med i den otäcka frontalkrocken för ett par månader sedan. Det är kanske inget som gör det lättare vid pärleporten när den dagen är kommen, men det får mej att må så in i vassen bra här och nu! Tummen upp för sådant!
Nu har jag precis ätit min lunch på det äldreboende där jag arbetar idag. Helt själv i ett tyst personalrum och det är väldigt skönt. Jag funderar som bekant konstant på situationen på jobbet. Ångestklumpen och frustrationen. Huvudet går i spinn emellanåt och jag vill bara bort från skiten. I klartext är det så illa. Men jag har oxå fått en hel del glada hejarop och uppmuntrande ord från människor som bryr sej om hur jag mår. Jag uppskattar det stort!
När jag låser dörren till sjuksköterskeexpeditionen i eftermiddag och åker hemåt väntar en lång välbehövlig ledighet.
Dags att knyta ihop säcken härborta så jag inte får jobba över en dag som denna.
Trevlig fredag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar