Sedan var det möte med kollegor efter en lunch med Ulrika.
Dessa möten är tyvärr nåt som verkligen dränerar mej på energi och idag var inget undantag. Tyckte att det var mer negativt än vanligt och jag fick åter den där känslan som allt oftare pockar på min uppmärksamhet.
Jag måste göra nåt annat!!
Hela dagen har jag iaf längtat efter kvällens träningspass med MSOK. Intervalltisdagarna är bästa träningen och nu när vi för det mesta är runt 15 personer är det riktigt kul att springa. Jag gjorde verkligen vad jag kunde för att kräma ur kroppen lite tempo men det var riktigt tungt. Vi körde 6 x 3 minuter med en minuts ståvila (en favorit för övrigt!) och jag hamnade 20-30 meter efter Jeanette och Sören. Det har faktiskt hänt att jag hållit jämna steg med Sören just på denna typen av intervaller men nu hade jag inte orken till det alls. Det kändes som om jag så mentalt trött att jag helt enkelt inte förmådde att trycka på mer. Men när jag kollade klockan efteråt hade jag inte varit så gräsligt mycket långsammare än jag brukar så jag är väldigt nöjd med passet iaf!
Möttes av Peter efteråt som frågade om det var ett skönt eller bara nyttigt pass. Haha... Klockrent!
Ikväll använde jag iaf mina Nike Structure Triax för sista gången i löparsammanhang. Jävla klumpedunsskor!! Valde dem med ortopediska inlägg i bara för att kanske skona vänster häl som plötsligt börjat ömma under. Livrädd för att det skulle kunna vara en begynnande hälsporre tänkte jag att jag skulle avlasta hälsenorna genom att välja ett par traditionella löparskor. Men jag kan helt enkelt inte springa i dem längre så nu måste jag definitivt ta tag i detta med att införskaffa en löparsko för lite hårdare underlag men som inte främjar hälisättning. Resultatet efter ikväll blev att jag för första ggn på evigheter kände av den där skärande känslan i höger knä. Och vänster häl ömmade lite hela tiden.
Ärligt talat känns det som att det värkte både här och där.
Kan det vara åldern som gör sej påmind?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar