Lite besviken över att termometern visade plusgrader idag. Ingen lust att kladda med klister alls. Så det blev några varv med röd SkiGo HF och sedan fick man jobba lite extra i diagonalåkningen så funkade det faktiskt hyfsat! Att glidet var sämre betydde ju bara bättre träning för min redan ömma kropp.
När vi parkerade på Björknäs möttes vi av denna syn.
Lite prestationsångest kom krypande och för ett ögonblick kände jag för att åka hem igen. Vill liksom inte visa hur dålig jag är... Nån gammal kompis kanske ser mej!! Men sen tänkte jag på hur lattjo det är och på att snart kommer det dröja veckor tills jag får åka skidor igen. Sen stod jag plötsligt där i spåret med ett fånigt leende på läpparna. Om jag vetat vem bilen tillhörde hade jag nog inte känt mej riktigt så ynklig. Det var nämligen min första "riktiga" killes lillebror! Komiskt!
Otroligt fina spår även idag. Speciellt med tanke på plusgraderna. Jublade inombords där jag stakade fram!
Erik och Björn körde 7 km tillsammans medan jag fick ihop 11. Det räckte helt enkelt för idag. Fantastiskt kul att Erik fixade Björns tempo hela vägen runt. Skatebädden var som en dröm hela vägen och det syns att Erik har ärvt en del av sin fars skidåkargener. Både löpsteg och fallenhet för att åka längdskidor kommer från den sidan. Det är väl möjligtvis i slalombacken jag kan ha bidragit med något positivt...😊
Efter skidpasset hamnade vi hos morfar och Birgit där vi fick kaffe och himmelskt god mjukkaka.
Väl hemma hos mormor och Kenneth blev det en lång varm dusch. Sedan bakade jag vår favoritpizza på fullkornsdinkelmjöl med pesto, chèvre, parmaskinka, flytande honung och ruccola på. Den är riktigt riktigt god vill jag lova!
Nu har vi kramats hej då eftersom de åker söderut till lillebror med familj i Eksjö tidigt imorgon bitti.
För vår del handlar morgondagen om att försöka träffa så många som möjligt av mina släktingar... Vill ni veta vad jag hoppas kunna få till? Okej. Häng med då!
Träffa mormor på äldreboendet, båda mina mostrar inklusive Lars och Benneth, kusin Jenny (gärna husesyn om möjligt) och kusin Per, kusin Stina och kusin Malin (husesyn även här), såklart alla fina sambos och kusinbarn, tillika mina barns tremänningar. Naturligtvis vill jag ha en stund till med pappa och dessutom ville min barndomsvän Kicki att vi skulle smita förbi dem.
Kanske jag skulle packa oxå. Om jag hinner. Efter skidturen.
Få se nu. Hur många timmar har ett dygn egentligen? Nog måste det väl gå att utöka från 24?
Så värt ett försök iaf.
Sweet dreams!
Vet ni vad det blev för kvällsfika förresten?
Palt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar