Published with Blogger-droid v1.6.6
söndag 6 februari 2011
Skön löpning
Alltså det är inte klokt vad härligt det är att umgås i löparskorna. Vi har kutat drygt 16 km och pratat nästan oavbrutet. Vädret var verkligen perfekt. Vinden märkte vi knappt av men däremot fick vi uppleva hur solstrålarna värmde när de träffade oss. Vi tog två korta pauser och fyllde på med vätska och energi. Ingen av oss hamnade i någon riktig svacka egentligen utan vi tuffade på i bästa Lisa- och Beatastil. Hoppas verkligen på bättre uppslutning om en månad. Ni kommer inte ångra er. Det är en jättehärlig upplevelse. Välkomna!
Dags för långdistans
Äntligen dags. Klockan nio ska jag möta min trogna träningskompis Beata för att köra ett långpass ihop. Ja, visst känns det lite trist att vi inte blev den får gruppen på 6-7 stycken som ju faktiskt var på G. Men det är ingen idé att låta sej nedslås av det. Bättre att använda energin till att genomföra passet på bästa sätt.
Förutsättningarna är goda iaf. Bortsett från att lillasyster i natt fick besök av herr kräksjuka. Därför har min sömn varit ganska knackig.
För övrigt har jag vilat från löpning i två dagar och försökt äta hyfsat bra. Inga överdrifter åt nåt håll. Vi har med oss lite lättillgänglig energi i form av sportdryck och druvsocker.
Vädret är bättre idag. Det blåser fortfarande en del, men det regnar åtminstone inte. Man får glädjas åt det lilla.
Så nu smiter jag ned för att byta om. Det här ska bli kul!
Förutsättningarna är goda iaf. Bortsett från att lillasyster i natt fick besök av herr kräksjuka. Därför har min sömn varit ganska knackig.
För övrigt har jag vilat från löpning i två dagar och försökt äta hyfsat bra. Inga överdrifter åt nåt håll. Vi har med oss lite lättillgänglig energi i form av sportdryck och druvsocker.
Vädret är bättre idag. Det blåser fortfarande en del, men det regnar åtminstone inte. Man får glädjas åt det lilla.
Så nu smiter jag ned för att byta om. Det här ska bli kul!
Published with Blogger-droid v1.6.6
fredag 4 februari 2011
Omgivningen betyder allt
Det blev en fin avslutning på veckan.
Utbildningsdagen ihop med kollegor var bra men inte översvallande. Största behållningen var avslutningen av dagen, där Jonas Helgesson körde en mix av föresläsning och stå-upp. Han berättade om sju saker han lärt sej genom åren, där rubriken på detta inlägg var en dessa. Jag fastnade mycket för det han sa och kanske speciellt för hans ord om hur viktigt det är att ha en sund självbild. Det här med självkänsla och självbild är något som jag länge funderat mycket kring. Jag har även läst en del kring ämnet men idag fick jag liksom en aha-upplevelse när Jonas lade till ordet sund framför självbild. Jag älskar när jag känner en pollett trilla ned! Nån annan som hört den här killen?
Efter utbildningen väntade skön after work på Kock & Bar. Det blev ett par timmars avslappnat surrande om ditt och datt innan vi sa god natt och var och en åkte hem till sitt.
Åsså var det detta med fredag och tulpaner... Tänk att dagen slutade med att jag fått TVÅ tulpanbuketter! Glad ända in i hjärteroten när jag tänker på det. Den första fick jag av en person som numera själv är något av en blomma. Hon var en liten oansenlig (inget negativt i detta kompis) blomknopp när jag först träffade henne men allt eftersom har hon slagit ut i full blom! Det bästa av allt är att hon fortsätter blomma och jag har insett att jag hittat en jättefin vän i henne! Lite vatten då och då så hon inte vissnar bara... Ha ha ha...
Den andra tulpanbuketten fick jag av familjen här hemma! Jag hann inte mer än in genom dörren förrän prinsessan mötte mej i trappan och utbrast att "vi har köpt blommor till dej mamma"!
Så nu lovar jag att inte gnälla om jag inte får några tulpaner på ett tag framöver.
Mmm... Omgivningen betyder allt... Så är det verkligen!
God natt!
Utbildningsdagen ihop med kollegor var bra men inte översvallande. Största behållningen var avslutningen av dagen, där Jonas Helgesson körde en mix av föresläsning och stå-upp. Han berättade om sju saker han lärt sej genom åren, där rubriken på detta inlägg var en dessa. Jag fastnade mycket för det han sa och kanske speciellt för hans ord om hur viktigt det är att ha en sund självbild. Det här med självkänsla och självbild är något som jag länge funderat mycket kring. Jag har även läst en del kring ämnet men idag fick jag liksom en aha-upplevelse när Jonas lade till ordet sund framför självbild. Jag älskar när jag känner en pollett trilla ned! Nån annan som hört den här killen?
Efter utbildningen väntade skön after work på Kock & Bar. Det blev ett par timmars avslappnat surrande om ditt och datt innan vi sa god natt och var och en åkte hem till sitt.
Åsså var det detta med fredag och tulpaner... Tänk att dagen slutade med att jag fått TVÅ tulpanbuketter! Glad ända in i hjärteroten när jag tänker på det. Den första fick jag av en person som numera själv är något av en blomma. Hon var en liten oansenlig (inget negativt i detta kompis) blomknopp när jag först träffade henne men allt eftersom har hon slagit ut i full blom! Det bästa av allt är att hon fortsätter blomma och jag har insett att jag hittat en jättefin vän i henne! Lite vatten då och då så hon inte vissnar bara... Ha ha ha...
Den andra tulpanbuketten fick jag av familjen här hemma! Jag hann inte mer än in genom dörren förrän prinsessan mötte mej i trappan och utbrast att "vi har köpt blommor till dej mamma"!
Så nu lovar jag att inte gnälla om jag inte får några tulpaner på ett tag framöver.
Mmm... Omgivningen betyder allt... Så är det verkligen!
God natt!
torsdag 3 februari 2011
Besatt av tävlingsdjävulen
Herregud. I natt har Björnen i huset dragit de tyngsta timmerstockarna som någonsin dragits. Å när jag för tusende gången petade på honom för att det helt enkelt var omöjligt att sova, mumlade han "vad gör jag?". Jag svarade sanningsenligt att "du snarkar" varpå han bestämt sa "nähä, det gör jag inte". Jag bara undrar, hur fan vet han det??? Shit vad billig han är i såna ögonblick. Ja jag kan till och med betala för att bli av med det snarkande monstret. (Förlåt Björn. Det är tur att du bara snarkar när du sover... Annars vet jag inte hur det skulle sluta.)
Idag fick jag lära känna en ny del av mej själv. Jag är fortfarande lite chockad över den sidan som plötsligt tog över när jag tidigare var ute och kutade i konstant motvind. Jag hade nämligen rygg på en ung tjej som studsade fram i joggingbrallor och löst hängande jacka ca 200 meter framför mej. Hon såg inte ut som att hon var nån inbiten löpare (usch, fördomar) men pinnande på friskt. Så fort jag såg henne började jag jakten på att komma ikapp men det var inte helt enkelt! Jag är ju absolut ingen snabb löpare själv men jag tyckte att jag (med alla kilometer jag käkat) borde nog kunna ge henne en match. Försökte lugna ned mej och tänka att det inte var nån tävling, att farten inte spelar nån roll, det ska vara skönt att springa, slappna av Lisa, lyssna på musiken och så vidare. Det hjälpte inte kan jag säga. Tävlingsdjävulen skulle bara ta den där bruden. Å det gjorde han (eller hon??) också så småningom. I en seg uppförsbacke övergick bruden till att gå och då passade jag på. Ahhhhhh jag älskar uppförsbackar. Där kapar jag placeringar på varvet vet ni. Klättrar säkert 10 placeringar i resultatlistan och hamnar på plats 23432, istället för 23442. Yes!
Det som skrämde mej lite idag, var mina tankar. Eller orden, framförallt orden, som dök upp när precis när jag passerade bruden i joggingbrallor. Som från ingenstans tänkte jag "nu tar jag dej, din jäkel"! Sen mådde jag nästan illa över mej själv. Eller möjligen var det också lite av ansträngningen. I vilket fall, jag visste mycket väl att det bor en liten tävlingsmänniska i mej. Men att den kunde förvandlas till självaste tävlingsdjävulen har jag aldrig tidigare upplevt. Nu måste jag googla efter någon som kan driva ut honom ur mej.
Imorgon är det fredag. Men jag får nog inga tulpaner när jag börjat detta inlägget med att skriva såna hemska saker ord om maken min, som att han skulle snarka! Fara med osanningar gör man inte ostraffat... Nåja, osanningar och osanningar.
Ser fram emot en utbildningsdag imorgon med massa härliga (och en del mindre härliga kanske?) kollegor i kommunen. Och efter den väntas after work. Låter inte så dumt tycker jag. Just nu är jag by the way så nöjd med mitt jobb. Örnen har landat. Det känns så bra att jag parkerar här till de sparkar ut mej typ. Äntligen, säger jag bara. I deserve it.
Idag fick jag lära känna en ny del av mej själv. Jag är fortfarande lite chockad över den sidan som plötsligt tog över när jag tidigare var ute och kutade i konstant motvind. Jag hade nämligen rygg på en ung tjej som studsade fram i joggingbrallor och löst hängande jacka ca 200 meter framför mej. Hon såg inte ut som att hon var nån inbiten löpare (usch, fördomar) men pinnande på friskt. Så fort jag såg henne började jag jakten på att komma ikapp men det var inte helt enkelt! Jag är ju absolut ingen snabb löpare själv men jag tyckte att jag (med alla kilometer jag käkat) borde nog kunna ge henne en match. Försökte lugna ned mej och tänka att det inte var nån tävling, att farten inte spelar nån roll, det ska vara skönt att springa, slappna av Lisa, lyssna på musiken och så vidare. Det hjälpte inte kan jag säga. Tävlingsdjävulen skulle bara ta den där bruden. Å det gjorde han (eller hon??) också så småningom. I en seg uppförsbacke övergick bruden till att gå och då passade jag på. Ahhhhhh jag älskar uppförsbackar. Där kapar jag placeringar på varvet vet ni. Klättrar säkert 10 placeringar i resultatlistan och hamnar på plats 23432, istället för 23442. Yes!
Det som skrämde mej lite idag, var mina tankar. Eller orden, framförallt orden, som dök upp när precis när jag passerade bruden i joggingbrallor. Som från ingenstans tänkte jag "nu tar jag dej, din jäkel"! Sen mådde jag nästan illa över mej själv. Eller möjligen var det också lite av ansträngningen. I vilket fall, jag visste mycket väl att det bor en liten tävlingsmänniska i mej. Men att den kunde förvandlas till självaste tävlingsdjävulen har jag aldrig tidigare upplevt. Nu måste jag googla efter någon som kan driva ut honom ur mej.
Imorgon är det fredag. Men jag får nog inga tulpaner när jag börjat detta inlägget med att skriva såna hemska saker ord om maken min, som att han skulle snarka! Fara med osanningar gör man inte ostraffat... Nåja, osanningar och osanningar.
Ser fram emot en utbildningsdag imorgon med massa härliga (och en del mindre härliga kanske?) kollegor i kommunen. Och efter den väntas after work. Låter inte så dumt tycker jag. Just nu är jag by the way så nöjd med mitt jobb. Örnen har landat. Det känns så bra att jag parkerar här till de sparkar ut mej typ. Äntligen, säger jag bara. I deserve it.
onsdag 2 februari 2011
UTMANING
1.Vilken typ av löpare är du?
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Lösenord eller ej
Det är frågan det. Idag fick jag intrycket av att det är dags att stänga bloggen för alla icke inbjudna läsare.
Varför?
Därför.
Sen gick jag här och kände mej ledsen och upprörd. Fram och tillbaks som värsta Baltazar. Några ord hade träffat mej som en blixt och jag grubblade lika mycket på varför, som om det nu faktiskt är dags att sätta lösenord på min blogg.
Ganska snart klarnade det. Jag träffades av orden för att jag blev berörd. För att de lyste starkt av bristande respekt och förståelse för mest av allt andra människor. Det klassiska småortsfenomenet knackade helt plötsligt även på min dörr.
Utan att egentligen så noga veta och utan det så värdefulla ovanifrån perspektivet uttalar man sej. Mår lite illa över detta faktiskt.
Väljer iaf att inte lägga mer energi på att fördjupa mej i ämnet. Inte här och nu åtminstone.
Till sist. Bloggen är och förblir öppen för alla.
Jag tänker fortsätta att öppenhjärtligt bjuda på mej och anekdoter ur vårt liv.
Jag mår bra av att skriva och om du mår bra av att läsa det jag skriver är du mer än välkommen att fortsätta följa bloggen. Således menar jag att du får ha ett eget inneboende lösenord som ser till att styra så att du läser det som är bra för just dej.
Lycka till alla goa människor där ute.
//Lisa
Varför?
Därför.
Sen gick jag här och kände mej ledsen och upprörd. Fram och tillbaks som värsta Baltazar. Några ord hade träffat mej som en blixt och jag grubblade lika mycket på varför, som om det nu faktiskt är dags att sätta lösenord på min blogg.
Ganska snart klarnade det. Jag träffades av orden för att jag blev berörd. För att de lyste starkt av bristande respekt och förståelse för mest av allt andra människor. Det klassiska småortsfenomenet knackade helt plötsligt även på min dörr.
Utan att egentligen så noga veta och utan det så värdefulla ovanifrån perspektivet uttalar man sej. Mår lite illa över detta faktiskt.
Väljer iaf att inte lägga mer energi på att fördjupa mej i ämnet. Inte här och nu åtminstone.
Till sist. Bloggen är och förblir öppen för alla.
Jag tänker fortsätta att öppenhjärtligt bjuda på mej och anekdoter ur vårt liv.
Jag mår bra av att skriva och om du mår bra av att läsa det jag skriver är du mer än välkommen att fortsätta följa bloggen. Således menar jag att du får ha ett eget inneboende lösenord som ser till att styra så att du läser det som är bra för just dej.
Lycka till alla goa människor där ute.
//Lisa
Published with Blogger-droid v1.6.6
tisdag 1 februari 2011
Igår måndag, idag tisdag
Kära vänner. Gårdagen lyckades passera utan att jag gjorde nåt inlägg här på bloggen. Man frågar sej hur det är möjligt. Jag har inget svar.
MEN! Här är jag igen! Å i samma stund inser ni kanske att så lätt blir ni inte av med mej... Nåja. Även om inläggen vissa dagar duggar tätt, föreligger ju inget lästvång precis. Jag vet att jag har några trogna följare därute iaf. Önskar att ni kommenterade lite flitigare bara! Anonymt är helt okej! Jag kan ju inte ens på handstilen (nä den tiden e förbi) avgöra vem som haft en åsikt. Så låt oss ge och ta i lite större utsträckning from now on, okej?
Jobbat har jag gjort idag. På traditionellt sjuksköterskesätt. Två långa samtal med två goa gubbar. Plus lite annat pyssel och plock som dök upp. Slutade dock redan vid lunch så jag hastade hem och klämde in en löprunda innan Erik först plockades upp vid Landhs enligt överenskommelse. Sedan jag lämnat av honom stack jag upp till dagis för att hämta Ella och åka och handla. Ack ack ack så korkat att jag inte skyndade mej med handlingen INNAN jag hämtade henne. Mitt fatala misstag resulterade i följande pinsamma situation. En trött mamma, en vild dotter, en proppfull vagn...framme vid kassan. Slipper avstämning (yes!) men får lite lite lite problem med betalningen. Hittar mitt betalkort på en för det ovanlig plats i plånboken. Stoppar i det i kortläsaren och försöker trycka in min kod. Fel kod kommer upp, men det gör det alltid så jag reagerar inte nämnvärt. Trycker in koden igen och då säger displayen "sista försöket"... Lite lätt stressat pratar jag med kassörskan... Bla bla bla... Trycker in koden MÅNGA gånger, men det vill inte funka. Till sist försöker vi göra en sån där gammeldags variant när man får visa leg och sen skriva under vet ni. Nää. Inte ens det funkar. Då tittar jag oförstående på kortet och PLÖTSLIGT trillar polletten ned... Det är ju för fan mitt gamla betalkort! ELLA INGRID JOHANNA GRÖNLUND VAD I HELA H......!!! Fast det säger jag inte högt... Spärren fanns där när den skulle. Tack för det. I vilket fall får jag ju snällt packa in oss i bilen och åka hem och leta reda på det andra kortet, vilket jag lyckas med fort faktiskt, för att sedan göra ett nytt betalningsförsök som LYCKAS! Med svettringar stora som LP-skivor under armarna och röda kinder mumlar jag "dessa ungar alltså" till kassörskan samtidigt som jag försöker mej på ett skevt leende.
Ella då. Var hon skyldig eller inte? Ja, på frågan "Ella, har du möjligtvis grejat med korten i mammas plånbok?" svarade hon iaf glatt "JA!".
Så kan det gå. Kontroll-Lisa hade inte kontroll. Ni är nog många som kan se mej där jag stod och tryckte och tryckte min förbannade kod, bedyrade att det fanns pengar på kontot mm mm. Nåja, allt löste sej iaf till sist och jag tröstar mej med att jag fått 9 bonuskilometrar kutade (utan Icebugs vilket iofs också var ett jäkla misstag) och på det stora hela haft en bra dag så långt.
Nu ska jag försöka mej på lite matlagning... Hoppas inte huset brinner ned;)
So long!
MEN! Här är jag igen! Å i samma stund inser ni kanske att så lätt blir ni inte av med mej... Nåja. Även om inläggen vissa dagar duggar tätt, föreligger ju inget lästvång precis. Jag vet att jag har några trogna följare därute iaf. Önskar att ni kommenterade lite flitigare bara! Anonymt är helt okej! Jag kan ju inte ens på handstilen (nä den tiden e förbi) avgöra vem som haft en åsikt. Så låt oss ge och ta i lite större utsträckning from now on, okej?
Jobbat har jag gjort idag. På traditionellt sjuksköterskesätt. Två långa samtal med två goa gubbar. Plus lite annat pyssel och plock som dök upp. Slutade dock redan vid lunch så jag hastade hem och klämde in en löprunda innan Erik först plockades upp vid Landhs enligt överenskommelse. Sedan jag lämnat av honom stack jag upp till dagis för att hämta Ella och åka och handla. Ack ack ack så korkat att jag inte skyndade mej med handlingen INNAN jag hämtade henne. Mitt fatala misstag resulterade i följande pinsamma situation. En trött mamma, en vild dotter, en proppfull vagn...framme vid kassan. Slipper avstämning (yes!) men får lite lite lite problem med betalningen. Hittar mitt betalkort på en för det ovanlig plats i plånboken. Stoppar i det i kortläsaren och försöker trycka in min kod. Fel kod kommer upp, men det gör det alltid så jag reagerar inte nämnvärt. Trycker in koden igen och då säger displayen "sista försöket"... Lite lätt stressat pratar jag med kassörskan... Bla bla bla... Trycker in koden MÅNGA gånger, men det vill inte funka. Till sist försöker vi göra en sån där gammeldags variant när man får visa leg och sen skriva under vet ni. Nää. Inte ens det funkar. Då tittar jag oförstående på kortet och PLÖTSLIGT trillar polletten ned... Det är ju för fan mitt gamla betalkort! ELLA INGRID JOHANNA GRÖNLUND VAD I HELA H......!!! Fast det säger jag inte högt... Spärren fanns där när den skulle. Tack för det. I vilket fall får jag ju snällt packa in oss i bilen och åka hem och leta reda på det andra kortet, vilket jag lyckas med fort faktiskt, för att sedan göra ett nytt betalningsförsök som LYCKAS! Med svettringar stora som LP-skivor under armarna och röda kinder mumlar jag "dessa ungar alltså" till kassörskan samtidigt som jag försöker mej på ett skevt leende.
Ella då. Var hon skyldig eller inte? Ja, på frågan "Ella, har du möjligtvis grejat med korten i mammas plånbok?" svarade hon iaf glatt "JA!".
Så kan det gå. Kontroll-Lisa hade inte kontroll. Ni är nog många som kan se mej där jag stod och tryckte och tryckte min förbannade kod, bedyrade att det fanns pengar på kontot mm mm. Nåja, allt löste sej iaf till sist och jag tröstar mej med att jag fått 9 bonuskilometrar kutade (utan Icebugs vilket iofs också var ett jäkla misstag) och på det stora hela haft en bra dag så långt.
Nu ska jag försöka mej på lite matlagning... Hoppas inte huset brinner ned;)
So long!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)