Igår måndag, idag tisdag

Kära vänner. Gårdagen lyckades passera utan att jag gjorde nåt inlägg här på bloggen. Man frågar sej hur det är möjligt. Jag har inget svar.

MEN! Här är jag igen! Å i samma stund inser ni kanske att så lätt blir ni inte av med mej... Nåja. Även om inläggen vissa dagar duggar tätt, föreligger ju inget lästvång precis. Jag vet att jag har några trogna följare därute iaf. Önskar att ni kommenterade lite flitigare bara! Anonymt är helt okej! Jag kan ju inte ens på handstilen (nä den tiden e förbi) avgöra vem som haft en åsikt. Så låt oss ge och ta i lite större utsträckning from now on, okej?

Jobbat har jag gjort idag. På traditionellt sjuksköterskesätt. Två långa samtal med två goa gubbar. Plus lite annat pyssel och plock som dök upp. Slutade dock redan vid lunch så jag hastade hem och klämde in en löprunda innan Erik först plockades upp vid Landhs enligt överenskommelse. Sedan jag lämnat av honom stack jag upp till dagis för att hämta Ella och åka och handla. Ack ack ack så korkat att jag inte skyndade mej med handlingen INNAN jag hämtade henne. Mitt fatala misstag resulterade i följande pinsamma situation. En trött mamma, en vild dotter, en proppfull vagn...framme vid kassan. Slipper avstämning (yes!) men får lite lite lite problem med betalningen. Hittar mitt betalkort på en för det ovanlig plats i plånboken. Stoppar i det i kortläsaren och försöker trycka in min kod. Fel kod kommer upp, men det gör det alltid så jag reagerar inte nämnvärt. Trycker in koden igen och då säger displayen "sista försöket"... Lite lätt stressat pratar jag med kassörskan... Bla bla bla... Trycker in koden MÅNGA gånger, men det vill inte funka. Till sist försöker vi göra en sån där gammeldags variant när man får visa leg och sen skriva under vet ni. Nää. Inte ens det funkar. Då tittar jag oförstående på kortet och PLÖTSLIGT trillar polletten ned... Det är ju för fan mitt gamla betalkort! ELLA INGRID JOHANNA GRÖNLUND VAD I HELA H......!!! Fast det säger jag inte högt... Spärren fanns där när den skulle. Tack för det. I vilket fall får jag ju snällt packa in oss i bilen och åka hem och leta reda på det andra kortet, vilket jag lyckas med fort faktiskt, för att sedan göra ett nytt betalningsförsök som LYCKAS! Med svettringar stora som LP-skivor under armarna och röda kinder mumlar jag "dessa ungar alltså" till kassörskan samtidigt som jag försöker mej på ett skevt leende.
Ella då. Var hon skyldig eller inte? Ja, på frågan "Ella, har du möjligtvis grejat med korten i mammas plånbok?" svarade hon iaf glatt "JA!".

Så kan det gå. Kontroll-Lisa hade inte kontroll. Ni är nog många som kan se mej där jag stod och tryckte och tryckte min förbannade kod, bedyrade att det fanns pengar på kontot mm mm. Nåja, allt löste sej iaf till sist och jag tröstar mej med att jag fått 9 bonuskilometrar kutade (utan Icebugs vilket iofs också var ett jäkla misstag) och på det stora hela haft en bra dag så långt.

Nu ska jag försöka mej på lite matlagning... Hoppas inte huset brinner ned;)

So long!