Helt klart. Jag börjar dagen med att låsa in mej på toan där jag hostar, harklar och snyter mej en bra stund. Funderar på att ljudisolera toan eftersom ljuden jag åstadkommer i samband med ovanstående får vem som helst att må illa. Men det kanske är lite väl drastiskt, att ljudisolera. Jag skulle förmodligen hinna bli frisk innan ljudisoleringen var klar dessutom. Jag skiter i det.
Konstaterar snabbt att nån träning inte kan komma på tal idag heller. Deppigt är det. Jag känner hur konditionen liksom rinner ur mej, kroppen blir slapp och mitt huvud mår absolut inte bra av att den annars regelbundna "rensningen" som en löprunda innebär uteblir ytterligare en dag.
Jag skriver (och tänker) EN dag, för jag klarar liksom inte att tänka att jag kanske inte kommer att kunna kuta på FLERA dagar till. Jag vet inte vad som händer om jag funderar i de banorna, för jag vidrör helt enkelt inte såna tankar. Jag fokuserar på en dag i taget, dricker te med honung och tar mina Zyx regelbundet och tänker snarare att imorgon. Då. Kanske. Och när snön yrde igår eftermiddag lyckades jag faktiskt till och med se nåt bra med den här förkylningen från helvetet. Jag tänkte faktiskt att "vad skönt att jag är förkyld precis just nu, när det ändå är så extremt otrevligt väder och jag slipper ha beslutsångest över skoval, icebugs eller inte"... Stort i min värld! Gigantiskt till och med!
Idag är jag ledig efter att, som sagt var, ha jobbat i helgen. Det är jag och prinsessan Ella hemma och vi tar det så lugnt vi kan. Ja, det är klart. Tvättmaskinen går ju och snabeldraken ska matas och i eftermiddag ska lilla gumman Ella till frissan och klippa sej. Men annars...lugnt!
Jag ringde chefen på morgonen förresten, för att uppdatera henne efter mötet med teaterkvinnan i fredags. Jag känner verkligen att hon stöttar och pushar på ett bra sätt. Det är kombinationen av en grundläggande positiv inställning och ett äkta engagemang som är DET tror jag. När tillfälle ges måste jag tala om det för henne.
Nu har jag suttit framför datorn tillräckligt länge. Men innan jag stänger ned för nu måste jag ju avslöja att farfar till sist bestämt sej för att följa med oss till Björnrike! Hurra hurra HURRRAAAAA!
Ha en bra dag allihopa och deppa inte ihop över snön som kommit. I dessa tider får vi vara glada att det bara var lite snö som föll och inte becquerel!! Eller hur!
Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Träning. Visa alla inlägg
måndag 28 mars 2011
torsdag 17 mars 2011
Veckorna rusar fram!
Ja verkligen! Redan fredag imorgon. Tänka sej!
Om jag inte får någon bokning imorgon ska jag åka in och träffa "kontaktpersonen" för teatergruppen jag nämnde i föregående inlägg. Det finns en liten chans till ett samarbete med dem nämligen. Sablar vad häftigt!
Idag när jag gjort klart delegeringarna sprang jag in på Löplabbet för att höra vad de tyckte om sambandet mellan mitt mjuka pulsband och pulsfnattet jag hade förut. Blev rekommenderad att kontakta Garmins support, vilket kändes lite surt eftersom jag betalat 800 spänn på just Löplabbet för bara pulsbandet. Men de är tydligen inga fenor på Garmins klockor, så jag antar att det bara är att göra som han sa. Ringa supporten. Hoppas inte tummen sitter för långt in... Vissa saker kan vara riktigt sega att få gjorda. Det här är en typisk sån sak.
Det blir ingen träning för fru G idag. Var ute i förrgår (8 km ganska lugnt) och igår (7 km med 10 x 200 m intervaller) och hur det än är så är maken bortrest så jag är fjättrad vid hemmet till imorgon kväll. Då får vi se om jag ger mej ut när han kommer hem. Det är så gudomligt härligt med ljuset these days. Solen börjar inte gå ned förrän framåt kl 19, vilket innebär att jag oftare lyckas komma ut och kuta i dagsljus. Ser nu med glädje varje tecken på att våren snart är här på allvar! Men det gäller att se det lilla även här, som typ bara gator och att det faktiskt blir lite ljusare för var dag, som sagt var. Tittar man lite vidare, ser man hur alla gärden är täckta av snö och då har iaf jag lätt att misströsta. Väderleksrapporten hotar förresten med en decimeter snö imorgon...
Mina ljuvliga barn är inne i en period nu när de har mycket glädje av varandra. Det gör mej lycklig! Just nu är de, som så många gånger tidigare i veckan, ute och åker pulka i backen i trädgården. Minimalt med bråk och tjafs är det och det är underbart att se (och höra).
Sådär. Nu har jag delat med mej av den här dagen också. Hoppas ni också haft det bra!
Om jag inte får någon bokning imorgon ska jag åka in och träffa "kontaktpersonen" för teatergruppen jag nämnde i föregående inlägg. Det finns en liten chans till ett samarbete med dem nämligen. Sablar vad häftigt!
Idag när jag gjort klart delegeringarna sprang jag in på Löplabbet för att höra vad de tyckte om sambandet mellan mitt mjuka pulsband och pulsfnattet jag hade förut. Blev rekommenderad att kontakta Garmins support, vilket kändes lite surt eftersom jag betalat 800 spänn på just Löplabbet för bara pulsbandet. Men de är tydligen inga fenor på Garmins klockor, så jag antar att det bara är att göra som han sa. Ringa supporten. Hoppas inte tummen sitter för långt in... Vissa saker kan vara riktigt sega att få gjorda. Det här är en typisk sån sak.
Det blir ingen träning för fru G idag. Var ute i förrgår (8 km ganska lugnt) och igår (7 km med 10 x 200 m intervaller) och hur det än är så är maken bortrest så jag är fjättrad vid hemmet till imorgon kväll. Då får vi se om jag ger mej ut när han kommer hem. Det är så gudomligt härligt med ljuset these days. Solen börjar inte gå ned förrän framåt kl 19, vilket innebär att jag oftare lyckas komma ut och kuta i dagsljus. Ser nu med glädje varje tecken på att våren snart är här på allvar! Men det gäller att se det lilla även här, som typ bara gator och att det faktiskt blir lite ljusare för var dag, som sagt var. Tittar man lite vidare, ser man hur alla gärden är täckta av snö och då har iaf jag lätt att misströsta. Väderleksrapporten hotar förresten med en decimeter snö imorgon...
Mina ljuvliga barn är inne i en period nu när de har mycket glädje av varandra. Det gör mej lycklig! Just nu är de, som så många gånger tidigare i veckan, ute och åker pulka i backen i trädgården. Minimalt med bråk och tjafs är det och det är underbart att se (och höra).
Sådär. Nu har jag delat med mej av den här dagen också. Hoppas ni också haft det bra!
fredag 4 mars 2011
Ensam är stark
Det ser onekligen mörkt ut vad gäller det tänkta långdistanspasset i grupp... Just nu verkar min MP3-spelare var det enda sällskap jag får och jag känner mej ärligt talat lite besviken över detta. Även om det är sjukdomar mm som sätter käppar i hjulet kan jag inte låta bli att känna mej lite deppig. Jag vill ju så innerligt dela med mej av den här känslan med löpning i grupp, utom tävlan. Det är hela grejen liksom. Nu får söndagen istället kanske bli ett tillfälle när jag tränar mitt psyke och inte bara konditionen. Uthållighetsträning på egen hand och jag har redan tänkt ut ett mantra, ensam är stark.
Morgonens löppass i mina traditionella Nike var lite motigt. Inget direkt klipp i steget och min mage bråkar lite (ganska mycket egentligen) med mej. Däremot kände jag bara lite lite lite i hälsenan! Jippi! Förhoppningsvis ska magen rätta till sej också inom en snar framtid. Köpte Losec på apoteket idag och hoppas på det bästa. Jäklar vad ont det gör att ha gastritbekymmer! Men det är iaf inget träningsrelaterat, thank God.
Idag har jag haft förmånen att få bjuda min stilige och charmige son på lunch på Jensens. En saftig köttbit är bland det bästa han vet så inte sällan önskar han att vi ska gå just till Jensens när vi ska ut och äta. Idag klämde han glatt en 180 g lunchbiff med potatis och favoritsås. Jag tjuvkikade lite på honom där han satt och mumsade... Vilken njutning att få en stund tillsammans med bara honom!
Nu har jag landat för en kväll på jobbet. Sedan är jag ledig resten av helgen. Fantastiskt härligt. Imorgon ska jag ha nationaldräkten på till kl 12. Minst.
Hoppas verkligen att alla ni därute har en skön fredagkväll! Glöm inte att jag blir oerhört glad av era kommentarer! Det är så mycket roligare att blogga om ni bara skriver nån liten rad som respons.
Pusselipuss!
Morgonens löppass i mina traditionella Nike var lite motigt. Inget direkt klipp i steget och min mage bråkar lite (ganska mycket egentligen) med mej. Däremot kände jag bara lite lite lite i hälsenan! Jippi! Förhoppningsvis ska magen rätta till sej också inom en snar framtid. Köpte Losec på apoteket idag och hoppas på det bästa. Jäklar vad ont det gör att ha gastritbekymmer! Men det är iaf inget träningsrelaterat, thank God.
Idag har jag haft förmånen att få bjuda min stilige och charmige son på lunch på Jensens. En saftig köttbit är bland det bästa han vet så inte sällan önskar han att vi ska gå just till Jensens när vi ska ut och äta. Idag klämde han glatt en 180 g lunchbiff med potatis och favoritsås. Jag tjuvkikade lite på honom där han satt och mumsade... Vilken njutning att få en stund tillsammans med bara honom!
Nu har jag landat för en kväll på jobbet. Sedan är jag ledig resten av helgen. Fantastiskt härligt. Imorgon ska jag ha nationaldräkten på till kl 12. Minst.
Hoppas verkligen att alla ni därute har en skön fredagkväll! Glöm inte att jag blir oerhört glad av era kommentarer! Det är så mycket roligare att blogga om ni bara skriver nån liten rad som respons.
Pusselipuss!
onsdag 16 februari 2011
Rusig!
Jag har ju tamejfan allt!
En fin familj, ett hus att trivas i, ett nytt spännande jobb som jag gillar att gå till (nästan) varje dag, god hälsa och många fina vänner (nya och gamla) omkring mej!
Livet är rätt gott att leva!
Ja, ni fattar att jag varit ute och kutat va? Endorfinhög som en skyskrapa på Manhattan typ.
Jag glädjer mej åt att drogen löpning fortfarande är helt laglig. Jag säger också med stolthet att jag är beroende av den.
Benen var dock idag tunga som bly när jag lufsade runt mina nio kilometer. All respekt till er som nyss börjat löpträna och kämpar mot den känslan inför och under varje pass. Snart vänder det! Håll ut!
Största segern idag var ändå att jag tog mej ut. Motståndet var massivt. När jag kom hem från jobbet tog jag på mej skygglappar och marscherade raka spåret in till tvättstugan, bytte om och stack ut.
Jag är en otroligt envis (endel skulle kalla mej tjurskallig) kvinna. And I´m proud of it!
Fick inbjudan till Landsjön runt idag. Då hittade jag den här bilden från 2010. Ser ni mej därbak??
Sprang in på 1.08.54 (tror jag) med kramp i fötterna. Fruktansvärt varm vårdag var det minns jag. Jag var riktigt nöjd med tiden. Så stötte jag på min granne Jenny från gatan ovanför och det visade sej att hon kutat runt på 43 minuter! Ja det blev både en förstaplats och banrekord för hennes del. Det är för mej ofattbart att det går att springa så fort. Hon är lite av en idol faktiskt... Tänk att jag möter henne på mina rundor då och då. Swisch, säger det bara. Och även om det inte är tal om nåt "hej" när det händer eller att jag har som målsättning att springa lika fort så blir jag otroligt peppad och inspirerad varje gång.
Men nu, nu är det dags att sova. Om det går för ruset vill säga.
En fin familj, ett hus att trivas i, ett nytt spännande jobb som jag gillar att gå till (nästan) varje dag, god hälsa och många fina vänner (nya och gamla) omkring mej!
Livet är rätt gott att leva!
Ja, ni fattar att jag varit ute och kutat va? Endorfinhög som en skyskrapa på Manhattan typ.
Jag glädjer mej åt att drogen löpning fortfarande är helt laglig. Jag säger också med stolthet att jag är beroende av den.
Benen var dock idag tunga som bly när jag lufsade runt mina nio kilometer. All respekt till er som nyss börjat löpträna och kämpar mot den känslan inför och under varje pass. Snart vänder det! Håll ut!
Största segern idag var ändå att jag tog mej ut. Motståndet var massivt. När jag kom hem från jobbet tog jag på mej skygglappar och marscherade raka spåret in till tvättstugan, bytte om och stack ut.
Jag är en otroligt envis (endel skulle kalla mej tjurskallig) kvinna. And I´m proud of it!
Fick inbjudan till Landsjön runt idag. Då hittade jag den här bilden från 2010. Ser ni mej därbak??
Men nu, nu är det dags att sova. Om det går för ruset vill säga.
Vila
Det blev ingen träning igår kväll. Jag var så otroligt trött att jag helt enkelt inte förmådde mej. Ute var det mörkt, kallt, blåsigt...
Istället kröp jag ned under täcket redan vid åtta. Läste några sidor i ett kompendium vi fått på jobbet och som handlar om självkänsla. Somnade gjorde jag nog före halv nio. Säkert.
Erik är som bekant hos mormor och morfar. Ella och Björn är i Motala tills ikväll. Egentligen var ju förutsättningarna ultimata för ett träningspass. Bara mej själv att tänka på! Men nej. Jag slirade. Och landade i sängen istället.
Nu sitter jag på jobbet och försöker ladda för att ge mej ut så fort jag kommer hem. Då är det nämligen fortfarande lite ljust och det är precis vad jag behöver. Ljus. Jag känner mej seg och trött och funderar på om jag inte borde ta tag i alla måsten därhemma istället.
Nej Lisa! Det gör du inte! Måstena får komma efteråt. Då ORKAR du fixa med dem!
På tal om mantran, för jag vet att jag berättat att jag i träningssammanhang kör med mantran förut, så använder jag speciellt ett när jag är i en sån fas som nu. Det hjälper mej starkt att ta mej ut på mina rundor och det är känn inte efter. För om jag känner efter finns det tvåtusen argument för att jag istället för att kuta ska lägga mej på soffan. Så jag använder det här känn inte efter som en slags boxhandske som boxar undan alla dåliga förslag som hjärnan presenterar. Har ni testat? Mantran kan man ju använda i alla möjliga sammanhang. Det gör faktiskt jag, men det lovar jag återkomma till en annan dag.
Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att mumsa i sej en macka och en clementin så att jag har nån energi till löprundan om ett par timmar!
Istället kröp jag ned under täcket redan vid åtta. Läste några sidor i ett kompendium vi fått på jobbet och som handlar om självkänsla. Somnade gjorde jag nog före halv nio. Säkert.
Erik är som bekant hos mormor och morfar. Ella och Björn är i Motala tills ikväll. Egentligen var ju förutsättningarna ultimata för ett träningspass. Bara mej själv att tänka på! Men nej. Jag slirade. Och landade i sängen istället.
Nu sitter jag på jobbet och försöker ladda för att ge mej ut så fort jag kommer hem. Då är det nämligen fortfarande lite ljust och det är precis vad jag behöver. Ljus. Jag känner mej seg och trött och funderar på om jag inte borde ta tag i alla måsten därhemma istället.
Nej Lisa! Det gör du inte! Måstena får komma efteråt. Då ORKAR du fixa med dem!
På tal om mantran, för jag vet att jag berättat att jag i träningssammanhang kör med mantran förut, så använder jag speciellt ett när jag är i en sån fas som nu. Det hjälper mej starkt att ta mej ut på mina rundor och det är känn inte efter. För om jag känner efter finns det tvåtusen argument för att jag istället för att kuta ska lägga mej på soffan. Så jag använder det här känn inte efter som en slags boxhandske som boxar undan alla dåliga förslag som hjärnan presenterar. Har ni testat? Mantran kan man ju använda i alla möjliga sammanhang. Det gör faktiskt jag, men det lovar jag återkomma till en annan dag.
Nu ska jag jobba lite till innan det är dags att mumsa i sej en macka och en clementin så att jag har nån energi till löprundan om ett par timmar!
lördag 12 februari 2011
Toakrasch, träning och träff med kusiner
Rullar mot Mullsjö efter en fin dag i Motala.
Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.
Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.
I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!
Tack och kram till fina D, T, I, N och N!
Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!
Vaknade till strålande sol och ganska många minusgrader. Tanken var att vi skulle komma iväg vid 9-tiden men ett ''litet'' missöde gjorde oss en timme försenade. Jag skulle nämligen bara gå på toa precis innan vi åkte och det var då det hände. Toan kraschade! Nä nä nä. Det var inte så att jag var hård i magen eller nåt. Nä jag hann inte ens sätta mej på ringen innan det small. Tur var väl det för då kunde vi snackat vattenlavemang. Olyckan inträffade när jag fällde upp toalocket lite hastigt och tydligen för hårt för hela vattenbehållaren sprack och ut forsade vatten. Herregud vad mycket vatten det ryms i en spoltank. Det kändes som att hela källarvåningen skulle bli vattenfylld innan det var slut. Till sist slutade det iaf forsa och mitt i vattnet stod jag, ganska blöt om fötterna. Ja. ni förstår att vi fick lite att fixa med innan vi kunde komma iväg.
Jag hade laddat med extra mycket gröt eftersom jag skulle kuta en lite längre runda på vägen till Motala. Blev avsläppt i Fågelsta och fick drygt femton kilometer i benen innan jag var i mål. Vädret var ju alla tiders även om det blåste ordentligt kallt ett tag. Ett tag sprang jag och rabblade ''inte utan min buff, inte utan min buff'' som nåt slags mantra. Bortsett från Icebugsen är nog buffen min bästa investering denna vintern. Bitvis drog jag upp den ända över näsan och tänkte ''hej, här har ni en motionerande rånare'' när jag möttes av nån bil. Många sjuka tankar och formuleringar passerar under ffa mina längre pass. Fin fart lyckades jag få till också. 6.08 per kilometer. Konstaterar att jag faktiskt HAR utvecklats som löpare. Nån racer blir jag aldrig men eftersom det inte är mitt mål gör det inget. Det är bara kul att se att jag då och då klättrar en pinne på min egen personliga träningsstege.
I Motala väntade förutom min familj och farmor och farfar även Ingela och hennes juveler Nils och Nora. Åh, vad härligt att få känna och klämma, pussa och krama lite på dem igen. Erik är utan tvekan Nils stora idol och han är en väldigt fin förebild som tycks trivas i rollen som storkusin. Sammantaget blev det ännu en mysig sammankomst för både barn och vuxna. Om vi bara bodde lite närmre. Kan inte låta bli att tänka på hur härligt det skulle vara... Men eftersom det är som det är låter jag inte de funderingarna få för mycket utrymme. Nu ser vi fram emot en helg tillsammans på nån ort som ligger halvvägs mellan oss istället!
Tack och kram till fina D, T, I, N och N!
Nu är vi strax hemma. Då blir det soffhäng framför Melodifestivalen och haklapp på för min del... Go Brolle!
Published with Blogger-droid v1.6.7
onsdag 2 februari 2011
UTMANING
1.Vilken typ av löpare är du?
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Mest förtjust i längre pass, helt klart
2. Hur länge har du sprungit?
Visste att det passade mej redan i ungdomen, så det var inte igår;)
Sedan har det förstås varit lite upp och ned!
3. Hur mycket springer du per vecka?
Sedan 2½ år tillbaks kör jag tre-fyra, ibland fem, pass. Mellan 25-35 km brukar det landa på. Försöker variera mellan distans, intervall, tempo och har insett värdet i detta. Dessutom är det så mycket roligare!
4. Vilket är ditt "feelgood" tempo?
6-minuters fart är okej och ger inte blodsmak i munnen!
5. Vid vilken ålder började du springa?
När jag behärskade gång vettigt.
6. Vilka andra sporter utövar du regelbundet?
Inga. Men kompletterar löpträningen med lite enkel bålstyrketräning hemma på golvet i gillestugan. Allt för att slippa uppleva ett nytt ryggskott. Satan vad ont det gjorde. Sen säger de ju att man får en effektivare löpning om man är bålstark. Fast jag vet inte hur stor betydelse det har på min nivå. Att hålla fler ryggskott borta är skäl nog iaf.
7. Vad måste du ha med dig på ett pass?
Min Garmin Forerunner 305. Har inte kört ett enda pass utan den sedan jag köpte den i maj 2010. Den äger fett!
MP3-spelaren om jag inte har sällskap.
8. Varför springer du?
För att jag mår fantastiskt bra av det. Mitt mående smittar av sej på min omgivning och genom löpningen har mina barn t ex fått en gladare mamma!
9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej, inte ännu. Men jag gör det om jag måste. Drivet efter löpning är starkt.
10. Hur ofta köper du skor?
Ett par (kanske tre) gånger om året. Skorna är jävligt viktiga för löpare. Har minst två par som jag växlar mellan hela tiden. Fast inte under samma runda...
11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning?
När jag är i behov av det, antingen i motivationssyfte eller för att jag slitit ut befintliga!
12. Var/hur handlar du utrustningen?
Löplabbet mestadels, men även Maxpuls.se, Team Sportia och Intersport.
13. När föredrar du att springa?
Föredrar förmiddagar. Men eftersom familjesituationen kräver att jag i förväg planerar för mina rundor (spontanrundor funkar inte just nu) ser jag t ex till att ha ätit nåt lagom långt i förväg och då spelar det inte så stor roll när på dagen jag lägger passet. Jag kan t o m ge mej ut tidigt på morgonen nuförtiden!
14. Hur ofta tävlar du?
Några gånger per år. Det är en ypperlig morot som håller träninglustan vid liv.
2010 resulterade i:
Landsjön runt 12,5 km
Göteborgsvarvet 21,1 km
Blodomloppet 10 km
Lidingöloppet 15 km
Billingehusloppet 10,5 km
Sylvesterloppet 10 km
Gissar att 2011 blir nåt liknande.
15. Vilka distanser?
Det blir millopp och upp till halvmaradistanser. I höst funderar jag på Lidingöloppet 30 km. Men har inte bestämt mej helt. Det beror på min lilla Beata...
16. Vilken är favoritdistansen?
Allt från 10 km upp till halvmara.
17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet?
Ett! Jag har flera! De har kommit av sej själva och stannat och är supereffektivt på mej.
18. Vilken typ av vätska dricker du?
Vatten för det mesta.
På halvmaror varvar jag med sportdryck.
19. Springer du helst i grupp eller ensam?
Både och!
20. Hur återställer du dig efter ett långpass?
Äter något så fort jag kommit ut ur duschen typ. Milkshake på banan, mjölk och lite o´boy är gott och effektivt.
Vilar dagen efter och springer sedan ett par lättare pass innan jag är tillbaks som vanligt igen. Skillnaden är iofs hårfin, men ändå...
21. Vilken snabbhetsträning föredrar du?
Backträning.
Stegringslopp är kul!
22. Var blir du oftast skadad?
Har inte varit skadad sedan jag började löpträna regelbundet för 2½ år sedan. Smög igång på det ultimata sättet och har sedan kört och kör fortfarande enligt 10% regeln.
23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Varvet 2011 och det ska det bli också! Ses vi?
24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Moa Herngren kanske? Hon är ju lite halvkänd och jag följer hennes blogg troget.
Nä, jag vet inte... Beata är bäst...fast hon är helt okänd...
25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med?
Charlotte Kalla! Vilken grej!
26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du?
Ruchan Bayrami? Han härmar mej jävligt bra iaf... Men jag vet inte. Innehåller filmen avsnitt om löpning tror jag inte han orkar så långt... Nej, det får nog bli jag själv!
27. Vilka tre löp/träningsbloggare utmanar du?
-Camilla Bogren, som ska cykla Tjejvättern i sommar (Du får konvertera frågorna till "cykel" gumman!)
-Ewa Ståhl
-Beata Olin
Jag tror ingen av dem bangar. Bloggar ni inte kan ni väl lägga det som en kommentar under detta inlägget? Som Gunde skulle ha sagt. "Ingenting är omöjligt".
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)