Published with Blogger-droid v1.7.1
lördag 11 juni 2011
Shopping med C
tisdag 7 juni 2011
Varning!
Ni som levt i tron om att jag är en pryd person (ja om det nu mot alla odds finns någon) må vara varnade. Om ni vill fortsätta leva i den tron ska ni sluta läsa här.
Ni är varnade.
I natt inträffade följande i familjen Grönlunds sovrum. Både herr och fru Grönlund sov, och i sängen mellan dem låg även prinsessan Ella och sussade sött. Fru Grönlund som ju sedan några månader tillbaka kommit underfund med att hennes mage inte riktigt är vän av laktos hade fuskat rejält med vad hon ätit under eftermiddagen. Som grädde på moset hade hon dessutom tryckt i sej fem chokladpraliner och njutit stort innan hon kröp i säng. Det var, bokstavligt talat, skitsamma med tanke på vad hon ätit tidigare.
Gasutvecklingen i fru Grönlunds mage hade ökat markant redan innan hon skulle gå och lägga sej som sagt och strax efter midnatt var den maximal. Bara att lätta på trycket alltså...
Av någon outgrundlig anledning blev det inte en sån där ordinär smygare som luktar fan, utan fisen liksom skrek när den kom till världen. Strax efter föddes en likadan. I samma ögonblick flyger herr Grönlund upp ur sängen. Han formligen kastar sej fram mot altandörren. Öppnar densamma på vid gavel och tittar yrvaket först åt höger, sen åt vänster och så till höger igen.
Då undrar fru Grönlund vad hennes make egentligen håller på med.
Hon fick följande svar:
-Tom-Tom! Var är Tom-Tom??? Jag tror han är i slagsmål! Jag hörde hur han skrek!
Hoppas inte historien upprepar sej i natt. Det var jävligt svårt att sova efter den skrattsalvan. Men å andra sidan har jag skött mej vad gäller avhållsamhet från laktos idag. Dessutom har jag kutat en härlig runda på nio kilometer så eventuella gaser är redan utsläppta i friska luften.
Med dessa rader säger jag god natt.
Och förlåt för detaljerna. Hoppas ni inte tar avstånd vare sej från mej eller bloggen i fortsättningen. Kungen fiser faktiskt också. Och Silvia med.
Ni är varnade.
I natt inträffade följande i familjen Grönlunds sovrum. Både herr och fru Grönlund sov, och i sängen mellan dem låg även prinsessan Ella och sussade sött. Fru Grönlund som ju sedan några månader tillbaka kommit underfund med att hennes mage inte riktigt är vän av laktos hade fuskat rejält med vad hon ätit under eftermiddagen. Som grädde på moset hade hon dessutom tryckt i sej fem chokladpraliner och njutit stort innan hon kröp i säng. Det var, bokstavligt talat, skitsamma med tanke på vad hon ätit tidigare.
Gasutvecklingen i fru Grönlunds mage hade ökat markant redan innan hon skulle gå och lägga sej som sagt och strax efter midnatt var den maximal. Bara att lätta på trycket alltså...
Av någon outgrundlig anledning blev det inte en sån där ordinär smygare som luktar fan, utan fisen liksom skrek när den kom till världen. Strax efter föddes en likadan. I samma ögonblick flyger herr Grönlund upp ur sängen. Han formligen kastar sej fram mot altandörren. Öppnar densamma på vid gavel och tittar yrvaket först åt höger, sen åt vänster och så till höger igen.
Då undrar fru Grönlund vad hennes make egentligen håller på med.
Hon fick följande svar:
-Tom-Tom! Var är Tom-Tom??? Jag tror han är i slagsmål! Jag hörde hur han skrek!
Hoppas inte historien upprepar sej i natt. Det var jävligt svårt att sova efter den skrattsalvan. Men å andra sidan har jag skött mej vad gäller avhållsamhet från laktos idag. Dessutom har jag kutat en härlig runda på nio kilometer så eventuella gaser är redan utsläppta i friska luften.
Med dessa rader säger jag god natt.
Och förlåt för detaljerna. Hoppas ni inte tar avstånd vare sej från mej eller bloggen i fortsättningen. Kungen fiser faktiskt också. Och Silvia med.
Min tisdag
Hemma igen, sedan igår kväll. Seg och trött och fruktansvärt omotiverad till att kastas in i ekorrhjulet igen. Fick mersmak efter den här långledigheten. Semester, kom hit!
Väntade på plingeling i mobilen imorse. Längesen sist. Över en månad sedan faktiskt. Plingeling uteblev. Jag grät inte idag. Tackade istället.
Tog reda på en massiv hög med tvätt. Strök 15 skjortor. Kanske 20. Ställde mej framför en svensk svartvit gammal film som rullade på tv. En sån där film där alla är snygga (fanns inte finnar på den tiden?) och pratar så korrekt.
Morgonens bråk med sonen hade lämnat en klump i magen som jag bar med mej i alla mina sysslor. Förmodligen var jag den som mådde sämst av vår sammandrabbning. Det är svårt att vara förälder. Så svårt att jag ibland skulle vilja hoppa av uppdraget. Alla har sina duster, ja visst, men nog är vår situation komplicerad med tanke på vad Erik har i ryggsäcken. Fan.
Det var iaf väldigt skönt att efter skolan slutat hämta upp en go och glad kille.
Det blev hemlagade hamburgare på bordet ikväll. Efteråt blev jag och Björn bjudna på konsert. Erik och Ella turades om att sjunga och spela keyboard och både Popular och Me and my drum fanns med på repertoaren. Lite tinnitus fick vi på köpet. Schysst.
Farmor är utskriven från sjukhuset sedan i eftermiddag. Nu väntar en period av omställning som säkert tar på krafterna för både henne och farfar. Vi håller oss på avstånd lite men räknar med att träffa dem igen till midsommar, om inte förr.
Jag har för närvarande två vildingar i badet. Innan deras lek gått över i bråk och kiv är det nog bäst att jag tar tag i disken.
So long!
Väntade på plingeling i mobilen imorse. Längesen sist. Över en månad sedan faktiskt. Plingeling uteblev. Jag grät inte idag. Tackade istället.
Tog reda på en massiv hög med tvätt. Strök 15 skjortor. Kanske 20. Ställde mej framför en svensk svartvit gammal film som rullade på tv. En sån där film där alla är snygga (fanns inte finnar på den tiden?) och pratar så korrekt.
Morgonens bråk med sonen hade lämnat en klump i magen som jag bar med mej i alla mina sysslor. Förmodligen var jag den som mådde sämst av vår sammandrabbning. Det är svårt att vara förälder. Så svårt att jag ibland skulle vilja hoppa av uppdraget. Alla har sina duster, ja visst, men nog är vår situation komplicerad med tanke på vad Erik har i ryggsäcken. Fan.
Det var iaf väldigt skönt att efter skolan slutat hämta upp en go och glad kille.
Det blev hemlagade hamburgare på bordet ikväll. Efteråt blev jag och Björn bjudna på konsert. Erik och Ella turades om att sjunga och spela keyboard och både Popular och Me and my drum fanns med på repertoaren. Lite tinnitus fick vi på köpet. Schysst.
Farmor är utskriven från sjukhuset sedan i eftermiddag. Nu väntar en period av omställning som säkert tar på krafterna för både henne och farfar. Vi håller oss på avstånd lite men räknar med att träffa dem igen till midsommar, om inte förr.
Jag har för närvarande två vildingar i badet. Innan deras lek gått över i bråk och kiv är det nog bäst att jag tar tag i disken.
So long!
Published with Blogger-droid v1.6.8
söndag 5 juni 2011
Lazy days
Rubriken kanske inte riktigt stämmer med den gångna helgen. Avkopplande ledighet är nog mer med sanningen överensstämmande. Själsligt fridfull.
Vi har ju åkt lite fram och tillbaks de här dagarna, även om merparten av ledigheten tillbringats i Motala. Närheten till farmor har känts viktig och vi har träffat henne varje dag och på så sätt följt framstegen. För hon fortsätter sin resa mot en vad vi hoppas på friskare vardag. För varje dag blir hon starkare och starkare. Jag får nypa mej i armen för att förstå att det på onsdag är två veckor sedan vi fick besked om att hon fått en ny hjärtinfarkt och nu är hon i princip klar för hemgång efter en bypass. Farmor farmor farmor!! Vi är så innerligt glada och tacksamma att det gått bra hittills. Orden räcker helt enkelt inte.
Senaste dagarna har även Ingela varit hemma i Motala och hon satte ord på det jag tror vi alla både tänkt och känt under den hör dryga veckan av vacuum. Nämligen att såna här händelser verkligen för alla inblandade närmre varann. Det känns hjärtligt, varmt och tryggt och bara så jättehärligt att få vara en del av den här familjen. Jag är både tacksam och STOLT över hur alla dragit sitt strå till stacken så här långt.
Nu ska vi lyfta blicken och styra båten vidare! Mot nya utmaningar ihop.
Det är väldigt mycket här och nu, för hela familjen, och det är jätteskönt. Att vi ska jobba på tisdag känns t ex ganska oviktigt (förlåt chefen) just nu. Det enda som betyder nåt är familjen. Ja, så är det faktiskt. Men nej, nu är jag väldigt nära att somna och därför avbryter jag mej själv här, mitt i alla mina funderingar och tacksamhet.
Enough.
Vi har ju åkt lite fram och tillbaks de här dagarna, även om merparten av ledigheten tillbringats i Motala. Närheten till farmor har känts viktig och vi har träffat henne varje dag och på så sätt följt framstegen. För hon fortsätter sin resa mot en vad vi hoppas på friskare vardag. För varje dag blir hon starkare och starkare. Jag får nypa mej i armen för att förstå att det på onsdag är två veckor sedan vi fick besked om att hon fått en ny hjärtinfarkt och nu är hon i princip klar för hemgång efter en bypass. Farmor farmor farmor!! Vi är så innerligt glada och tacksamma att det gått bra hittills. Orden räcker helt enkelt inte.
Senaste dagarna har även Ingela varit hemma i Motala och hon satte ord på det jag tror vi alla både tänkt och känt under den hör dryga veckan av vacuum. Nämligen att såna här händelser verkligen för alla inblandade närmre varann. Det känns hjärtligt, varmt och tryggt och bara så jättehärligt att få vara en del av den här familjen. Jag är både tacksam och STOLT över hur alla dragit sitt strå till stacken så här långt.
Nu ska vi lyfta blicken och styra båten vidare! Mot nya utmaningar ihop.
Det är väldigt mycket här och nu, för hela familjen, och det är jätteskönt. Att vi ska jobba på tisdag känns t ex ganska oviktigt (förlåt chefen) just nu. Det enda som betyder nåt är familjen. Ja, så är det faktiskt. Men nej, nu är jag väldigt nära att somna och därför avbryter jag mej själv här, mitt i alla mina funderingar och tacksamhet.
Enough.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Myskissen
Här har han drabbats av en gosattack där husse blev måltavla. Han spinner högt och håller om Björn med framtassarna. Söt!!
Published with Blogger-droid v1.6.8
fredag 3 juni 2011
Stor dag
Men här står den. Bebisen.
Om en liten stund rullar jag ut härifrån, i just den bilen. LOS 188.
Just nu är jag mest nervös för att repa nån av de andra bilarna på vägen ut ut hallen.
Published with Blogger-droid v1.6.8
torsdag 2 juni 2011
Välkommen långledighet
Då har vi kastat ankar hemma hos svärmor och svärfar i Motala. Inte för att jag vet om en ledighet nånsin kan komma olämpligt, men den här känns onekligen tusen procent vältajmad.
Vi kom iväg från Mullsjö vid lunchtid ungefär vilket var jäkligt bra gjort med tanke på att det varit fullt upp under veckan som gått. Jag hade inte hunnit packa in en tiondel i husvagnen. Men numera vet jag ju rätt väl vad som brukar "gå åt" så får jag bara fixa med detta relativt ostört, går det hyfsat snabbt. Det kändes extra kul att fylla vagnen i år, eftersom jag ägnade i stort sett en hel dag för ett par veckor sedan, till att städa ur den.
Så nu har vi alltså parkerat på garageuppfarten i Motala. Vi hann med ett besök hos fina farmor också, före kvällsmaten. Hon har flyttats till Motala lasarett idag och var mycket nöjd med detta. Det är inget annat än underverk som sker med henne mellan dagarna vi ses. Även om hon idag kände sej sämre än under gårdagen var det otroligt stor skillnad mot i söndags. Idag gick hon, med rullator visserligen, med oss ut i dagrummet. Hon satt upp under hela besöket, skrattade och var vid gott mod. Fast det där med att skratta strax efter en bypass operation är ingen riktig höjdare. Aj aj aj...
När vi kom hem efter att ha hälsat på farmor i drygt 1,5 timme grillade vi lammkotletter ihop med farfar. Riktigt gott.
Ella hade svårt att komma till ro i husvagnen. Jag minns att det var samma upprymdhet förra sommaren, inför första natten i husvagn. Sen blir det en vana och inte alls lika spännande. På gott och ont förstås.
Själv känner jag hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Tror faktiskt jag ska göra kväll nu. Imorgon ska vi hämta nya bilen så då är det viktigt att jag är utvilad.
Natt.
Vi kom iväg från Mullsjö vid lunchtid ungefär vilket var jäkligt bra gjort med tanke på att det varit fullt upp under veckan som gått. Jag hade inte hunnit packa in en tiondel i husvagnen. Men numera vet jag ju rätt väl vad som brukar "gå åt" så får jag bara fixa med detta relativt ostört, går det hyfsat snabbt. Det kändes extra kul att fylla vagnen i år, eftersom jag ägnade i stort sett en hel dag för ett par veckor sedan, till att städa ur den.
Så nu har vi alltså parkerat på garageuppfarten i Motala. Vi hann med ett besök hos fina farmor också, före kvällsmaten. Hon har flyttats till Motala lasarett idag och var mycket nöjd med detta. Det är inget annat än underverk som sker med henne mellan dagarna vi ses. Även om hon idag kände sej sämre än under gårdagen var det otroligt stor skillnad mot i söndags. Idag gick hon, med rullator visserligen, med oss ut i dagrummet. Hon satt upp under hela besöket, skrattade och var vid gott mod. Fast det där med att skratta strax efter en bypass operation är ingen riktig höjdare. Aj aj aj...
När vi kom hem efter att ha hälsat på farmor i drygt 1,5 timme grillade vi lammkotletter ihop med farfar. Riktigt gott.
Ella hade svårt att komma till ro i husvagnen. Jag minns att det var samma upprymdhet förra sommaren, inför första natten i husvagn. Sen blir det en vana och inte alls lika spännande. På gott och ont förstås.
Själv känner jag hur mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Tror faktiskt jag ska göra kväll nu. Imorgon ska vi hämta nya bilen så då är det viktigt att jag är utvilad.
Natt.
Published with Blogger-droid v1.6.8
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)