Varning!

Ni som levt i tron om att jag är en pryd person (ja om det nu mot alla odds finns någon) må vara varnade. Om ni vill fortsätta leva i den tron ska ni sluta läsa här.

Ni är varnade.


I natt inträffade följande i familjen Grönlunds sovrum. Både herr och fru Grönlund sov, och i sängen mellan dem låg även prinsessan Ella och sussade sött. Fru Grönlund som ju sedan några månader tillbaka kommit underfund med att hennes mage inte riktigt är vän av laktos hade fuskat rejält med vad hon ätit under eftermiddagen. Som grädde på moset hade hon dessutom tryckt i sej fem chokladpraliner och njutit stort innan hon kröp i säng. Det var, bokstavligt talat, skitsamma med tanke på vad hon ätit tidigare.

Gasutvecklingen i fru Grönlunds mage hade ökat markant redan innan hon skulle gå och lägga sej som sagt och strax efter midnatt var den maximal. Bara att lätta på trycket alltså...

Av någon outgrundlig anledning blev det inte en sån där ordinär smygare som luktar fan, utan fisen liksom skrek när den kom till världen. Strax efter föddes en likadan. I samma ögonblick flyger herr Grönlund upp ur sängen. Han formligen kastar sej fram mot altandörren. Öppnar densamma på vid gavel och tittar yrvaket först åt höger, sen åt vänster och så till höger igen.

Då undrar fru Grönlund vad hennes make egentligen håller på med.

Hon fick följande svar:

-Tom-Tom! Var är Tom-Tom??? Jag tror han är i slagsmål! Jag hörde hur han skrek!


Hoppas inte historien upprepar sej i natt. Det var jävligt svårt att sova efter den skrattsalvan. Men å andra sidan har jag skött mej vad gäller avhållsamhet från laktos idag. Dessutom har jag kutat en härlig runda på nio kilometer så eventuella gaser är redan utsläppta i friska luften.

Med dessa rader säger jag god natt.

Och förlåt för detaljerna. Hoppas ni inte tar avstånd vare sej från mej eller bloggen i fortsättningen. Kungen fiser faktiskt också. Och Silvia med.