Sjukstuga

Halv sex imorse tjoade en skållhet prinsessa från sitt rum.

Redan igår kväll tyckte jag mej höra att den hosta hon dragits med i typ en vecka liksom lät lite rossligare. Men hon var pigg och glad för övrigt så jag tänkte inte mer på det.

38,5 visade termometern och hon klagar på ont i hals och mage.

Vad göra när man har en dag framför sej som är ganska fullspäckad med diverse (mer eller mindre) måsten???

Detta är vad jag har på programmet:

@ Skjutsa Erik till skolan

@ Bädda, ta reda på tvätt, dammsuga

@ Klippa och färga håret och då var det tänkt att även Ella skulle passa på att få håret klippt

@ Lämna in bilen på in- och utvändig tvätt

@ Inhandla färdkost inför morgondagens löparäventyr plus försöka få tag på ett par Newline kompressionsstrumpor

@ Handla mat

Ingen vidare tajming att barnen är sjuka en sån dag. Hur hemskt det än låter så kommer jag att dopa prinsessan med Alvedon och försöka effektivisera mitt besök i stan så mycket det går.

Jag håller tummarna för att det går skapligt.

Själv mår jag bra iaf...

Lisa gör en Gunde

Idag hade jag planerat en mycket lätt runda. Bara för att liksom påminna benen om att det snart är dags...

Men när jag väl kom hem från jobbet var jag så trött och sliten att det gjorde ont. Ja, faktiskt! Min hypokondriska sida oroade sej dessutom för en annalkande förkylning. Svider det inte liiiiite i halsen, eller???

Jag har preppat med halva medicinförrådet plus Resorb och vitamin och krupit under täcket en timme tidigare än jag brukar.

Så jag har gjort som Gunde Svan. Jag VILAR mej i form nu.

Imorgon ska jag inhandla diverse proviant som ska hänga med i löparryggan. Energibars och gel ska få slåss om utrymmet med ombyte i form av extra bh och underställströja och strumpor.

Nu är utmaningen nära. Bara hoppas på bättre väder än det förutspådda.

Go natt!

Snö!

Jag blev mäkta förvånad när jag drog upp rullgardinen igår morse. Under natten hade nämligen ett vitt täcke lagt sej över byn. Vackert!

Runt nollan hela dagen och där under när kvällen kom. Jag spanade in gång- och cykelbanorna när jag körde genom byn på väg hem från jobbet. Plogade men fortfarande mycket snö och is. Yes! Jag ska lufta mina härliga Icebugs!

Så när maken kom hem hoppade jag i löparkläder med en gång och stack iväg. Reflexväst, pannlampa och cykellampa. Shit vad härligt!

Visserligen hade jag musik i öronen men emellan varje låt bröt det där skrapande ljudet av broddar mot is igenom. Återupplevde förra vargavintern och tänkte att jag inte har nåt emot en till likadan.

Jag känner mej snudd på odödlig när jag kör med mina Icebugs. Det är en mäktig upplevelse att sätta ned foten på isigt underlag och känna att man har hundraprocentigt fäste i frånskjutet. Halka har fram till att jag blev med bugsen varit en av få anledningar till att ställa in en planerad löprunda. BUT NOT ANYMORE!! Moahahahaaaahaaaa...

En liten miss bara. Jag hade totalt glömt att jag inte klarar av den framfotspelott som jag klistrade dit när skorna var nyinköpta. Den är  nämligen för stor eller har hamnat liiiite liiiiite fel. Detta gav sej tillkänna efter ca fem kilometer genom att tårna på ffa höger fot domnade bort. Jag lättade på snörningen två gånger innan minnet började klarna. Just i helvete... Jag brukar ju flytta över en sula från nån av de andra skorna. Men när denna insikt kom till mej var jag i stort sett hemma så jag körde sommartågsmodellen. Nämligen att ignorera.

Nu återstår bara en lätt fem kilometersrunda på torsdag. Sen smäller det på lördag!

All in på årets Luciatåg!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Andra advent

Och Ella äter frukost i pappas knä.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Undergöraren

Problemen med skav och blåsor på fötterna är som bortblåst sedan jag börjat använda vaselin. Det tog ett par år innan jag fattade vad löpare gjorde med vaselinet (ha ha ha) men så en dag var det någon som delade med sej av detaljerna och jag insåg direkt att jag också kan ha nytta av detta.

Mina fötter är ett kapitel för sej. Oändliga är de blåsor, skav och förhårdnader som besvärat dem genom åren.

Tills jag äntligen fattade vad man kunde använda vaselin till! Det var fantastiskt!

Jag hade en föreställning om att det skulle kännas kladdigt och grisigt i dojjorna men det är faktiskt bara superskönt!

Efter Lidingöloppet (då jag körde MED vaselin) var himmelrike jämfört med Sommartåget (som alltså var UTAN vaselin). Blåsan jag hade på stortån efter Sommartåget var huge! Och detta trots att jag försökt preparera mej med Compeed.

Slutsats! Vaselinera dina tassar inför distanspassen! It's a whole new experience!

En 16 kilometer lång berg- och dalbana

Mitt sista långpass inför Luciatåget blev något av en berg- och dalbana i tvågradig snålblåst med regnet konstant piskande i ansiktet. Det var verkligen upp och ned både vad gäller orken, glädjen och motivationen. Jag vet inte riktigt vad det är med mej just nu, men det där riktiga flytet lyser med sin frånvaro. Pass efter pass.

Självklart blir jag orolig. Jag tvivlar verkligen på att jag ska orka hänga med ända fram till Gränna nästa lördag. Jag vet förnuftsmässsigt att jag fysiskt sett är precis lika bra förberedd som inför Lidingö. Det är bara det att den rätta känslan inte vill infinna sej! Och vill inte huvudet så vill inte benen. Så är det med löpning! Det är jävlaranåda så mycket pannben i den sporten så ni kan inte ana!

Meeeeen... Jag kämpar vidare. Måste plocka fram och pränta in alla mina mantran under kommande veckan. De har ju hjälpt mej förut. Jag ska försöka låta bli att fokusera på att alla andra i gruppen är så mycket både snabbare och bättre än jag utan istället luta mej tillbaks och vila i vetskapen om att jag är tränad för det här. Men det är bara så sinnessjukt att jag igen ska springa tillsammans med alla dessa duktiga människor. Måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant... Men jag ska visa er än en gång att ALLA KAN!

Det syns i ansiktet hur blöt jag var!

Det var underbart när väl SEW (röd skylt) skymtade bakom riset!

Sträckan idag blev Klerebo-Jönköping, över Prinseryd och Trånghalla. Snittfart 6.20/kilometer trots att jag gick en kilometer ungefär av den tre kilometer långa uppförsbacken mot Trånghalla. Total distans 16,4 kilometer.

Jag kan meddela att det ska blir jävligt skönt att vila imorgon.

Mörkt och ruggigt

Inte konstigt att jag och många med mej känner sej slitna. Mörkt och ruggigt och idag blåser det dessutom svinkalla hårda vindar. Denna hösten/vintern känns bara värre än värst. Börjar undra om jag inte är skapt för att gå i ide. Det känns nämligen som att jag bara vill kura ihop mej och sova djupt och länge. Jag är iaf evigt tacksam över att jag inte åkt på nån förkylning (ännu!) för det florerar många onda sådana omkring mej just nu. Och som om inte det vore nog, så har kräksjukan brutit ut på skolan... Bara förbereda sej på vår "tur".

Jag undrar verkligen var energin har tagit vägen. Eller kanske är det så att vi ska sakta ned och gå lite mer i slow motion den här tiden på året? Vi kanske är skapta så, vem vet? Hur det än är så rimmar det inte med tillvaron omkring oss, för den snurrar som bekant värre än värst just så här inför julen. Filosofen i mej säger att vi i större utsträckning nog borde lyssna till kroppen och om den nu säger bromsa, är det kanske precis vad vi ska göra. Istället för att forcera den framåt ytterligare.

Inte vet jag. Tror ändå att mitt envisa springande gör att jag mår tvåhundra procent bättre än vad skulle gjort om jag inte haft det. Faktiskt. Men det är lite magert med motivation just nu. Honestly. Att skrapa ihop fyra mil i veckan är tyngre nu än vad det normalt brukar vara. En liten trigger vad gäller motivationen är dock som bekant att förse sej med ny utrustning. Oavsett det gäller ett par vantar, pannlampa eller nya skor får åtminstone jag en kick av att sticka ut med ny utrustning av något slag. Så idag shoppade jag mej ett par nya löparskor! Tyckte att jag behövde det liksom. Fast jag är kanske lite tråkig, för det blev ett par exakt likadana Nike som jag har. Det är femte upplagan av Structure Triax som inhandlas och jag tror jag ska drista mej till att kasta bort de två äldsta paren nu...

Bild lånad från sportamore.se

Jag har fått preliminärbesked av bästa Suss om vem jag ska snarka ikapp med efter Luciatåget. Pasi Salonen blev det nu alltså inte...utan troligen söta Lina som också var med på förra årets Tomtetåg och stolt medlem i Runner´s Five som för övrigt omfattas av Suss, Miranda, Alex och Thomas. Lina som sprang som en oljad blixt på Berlin marathon! Fy fan vicken speed hon hade! Har ni förresten varit inne på Mirandas blogg och läst om hennes äventyr från Oslo i helgen? Om inte så tycker jag ni ska göra ett besök och det även om ni inte är löpar-nördar. Bruden sprang Bislett 24 h. Runt runt runt på en bana som var typ 550 m lång. Läs hennes berättelse och inspireras och imponeras. Hon delar verkligen med sej frikostigt! AV ALLT!

Å vad ska man käka ikväll tro... Vardagsmat suger... Jag har verkligen gett upp hoppet om att den där Chao-Li någonsin ska komma tillbaks. Hoppas han har det bra där han nu är. I alla fall...

Livet går vidare. Och jag med det. Det är inte så dumt trots allt.

So long!