Mitt sista långpass inför Luciatåget blev något av en berg- och dalbana i tvågradig snålblåst med regnet konstant piskande i ansiktet. Det var verkligen upp och ned både vad gäller orken, glädjen och motivationen. Jag vet inte riktigt vad det är med mej just nu, men det där riktiga flytet lyser med sin frånvaro. Pass efter pass.
Självklart blir jag orolig. Jag tvivlar verkligen på att jag ska orka hänga med ända fram till Gränna nästa lördag. Jag vet förnuftsmässsigt att jag fysiskt sett är precis lika bra förberedd som inför Lidingö. Det är bara det att den rätta känslan inte vill infinna sej! Och vill inte huvudet så vill inte benen. Så är det med löpning! Det är jävlaranåda så mycket pannben i den sporten så ni kan inte ana!
Meeeeen... Jag kämpar vidare. Måste plocka fram och pränta in alla mina mantran under kommande veckan. De har ju hjälpt mej förut. Jag ska försöka låta bli att fokusera på att alla andra i gruppen är så mycket både snabbare och bättre än jag utan istället luta mej tillbaks och vila i vetskapen om att jag är tränad för det här. Men det är bara så sinnessjukt att jag igen ska springa tillsammans med alla dessa duktiga människor. Måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant... Men jag ska visa er än en gång att ALLA KAN!
Självklart blir jag orolig. Jag tvivlar verkligen på att jag ska orka hänga med ända fram till Gränna nästa lördag. Jag vet förnuftsmässsigt att jag fysiskt sett är precis lika bra förberedd som inför Lidingö. Det är bara det att den rätta känslan inte vill infinna sej! Och vill inte huvudet så vill inte benen. Så är det med löpning! Det är jävlaranåda så mycket pannben i den sporten så ni kan inte ana!
Meeeeen... Jag kämpar vidare. Måste plocka fram och pränta in alla mina mantran under kommande veckan. De har ju hjälpt mej förut. Jag ska försöka låta bli att fokusera på att alla andra i gruppen är så mycket både snabbare och bättre än jag utan istället luta mej tillbaks och vila i vetskapen om att jag är tränad för det här. Men det är bara så sinnessjukt att jag igen ska springa tillsammans med alla dessa duktiga människor. Måste nypa mej i armen för att fatta att det är sant... Men jag ska visa er än en gång att ALLA KAN!
 |
| Det syns i ansiktet hur blöt jag var! |
 |
| Det var underbart när väl SEW (röd skylt) skymtade bakom riset! |
Jag kan meddela att det ska blir jävligt skönt att vila imorgon.
2 kommentarer:
Jag har promenerat hem efter glöggminglet (förresten mycket trevlig tillställning som alltid)i kraftig vind och regnet piskande mot ansiktet, så lite kan jag förstå ditt blöta fejs. Kram på dig älskade dotter.
Hörrududu, nu tänker du för lågt om dig själv (det är ju jag som brukar göra det - inte du!).
Du kommer springa på så lätta ben på lördag så tränad som du är. Plus att stämningen i gruppen kommer driva fram endorfiner i mängd. ditt härliga leende kommer att skina hela vägen. Väl framme kommer det finnas kraft till lite 'skaka rumpa' efter maten.
Bara så du vet!
Kram
Skicka en kommentar