Mörkt och ruggigt

Inte konstigt att jag och många med mej känner sej slitna. Mörkt och ruggigt och idag blåser det dessutom svinkalla hårda vindar. Denna hösten/vintern känns bara värre än värst. Börjar undra om jag inte är skapt för att gå i ide. Det känns nämligen som att jag bara vill kura ihop mej och sova djupt och länge. Jag är iaf evigt tacksam över att jag inte åkt på nån förkylning (ännu!) för det florerar många onda sådana omkring mej just nu. Och som om inte det vore nog, så har kräksjukan brutit ut på skolan... Bara förbereda sej på vår "tur".

Jag undrar verkligen var energin har tagit vägen. Eller kanske är det så att vi ska sakta ned och gå lite mer i slow motion den här tiden på året? Vi kanske är skapta så, vem vet? Hur det än är så rimmar det inte med tillvaron omkring oss, för den snurrar som bekant värre än värst just så här inför julen. Filosofen i mej säger att vi i större utsträckning nog borde lyssna till kroppen och om den nu säger bromsa, är det kanske precis vad vi ska göra. Istället för att forcera den framåt ytterligare.

Inte vet jag. Tror ändå att mitt envisa springande gör att jag mår tvåhundra procent bättre än vad skulle gjort om jag inte haft det. Faktiskt. Men det är lite magert med motivation just nu. Honestly. Att skrapa ihop fyra mil i veckan är tyngre nu än vad det normalt brukar vara. En liten trigger vad gäller motivationen är dock som bekant att förse sej med ny utrustning. Oavsett det gäller ett par vantar, pannlampa eller nya skor får åtminstone jag en kick av att sticka ut med ny utrustning av något slag. Så idag shoppade jag mej ett par nya löparskor! Tyckte att jag behövde det liksom. Fast jag är kanske lite tråkig, för det blev ett par exakt likadana Nike som jag har. Det är femte upplagan av Structure Triax som inhandlas och jag tror jag ska drista mej till att kasta bort de två äldsta paren nu...

Bild lånad från sportamore.se

Jag har fått preliminärbesked av bästa Suss om vem jag ska snarka ikapp med efter Luciatåget. Pasi Salonen blev det nu alltså inte...utan troligen söta Lina som också var med på förra årets Tomtetåg och stolt medlem i Runner´s Five som för övrigt omfattas av Suss, Miranda, Alex och Thomas. Lina som sprang som en oljad blixt på Berlin marathon! Fy fan vicken speed hon hade! Har ni förresten varit inne på Mirandas blogg och läst om hennes äventyr från Oslo i helgen? Om inte så tycker jag ni ska göra ett besök och det även om ni inte är löpar-nördar. Bruden sprang Bislett 24 h. Runt runt runt på en bana som var typ 550 m lång. Läs hennes berättelse och inspireras och imponeras. Hon delar verkligen med sej frikostigt! AV ALLT!

Å vad ska man käka ikväll tro... Vardagsmat suger... Jag har verkligen gett upp hoppet om att den där Chao-Li någonsin ska komma tillbaks. Hoppas han har det bra där han nu är. I alla fall...

Livet går vidare. Och jag med det. Det är inte så dumt trots allt.

So long!