Det hade frusit på och det var jag bara glad för. Tänkte inleda med Ruderrundan för att sedan köra ett varv runt sjön så jag drog på mej pannlampa. När jag kom upp på grusvägen som går runt Ruder märkte jag att det var det ett fantastiskt månsken. Det var så starkt att pannlampan i det närmsta kändes överflödig. Skarpa skuggkonturer från träden avtecknade sej mot den vita snön. Det var nästan lite magiskt. Eftersom jag när jag springer ensam i princip alltid kör med hög musik i öronen hörde jag inte ljudet av mina icebugs som tuggade is, men jag KÄNDE hur de rev och krafsade mot underlaget. Gott! Nu var det inte så att jag flög fram, även om jag höll bra fart. Det var en ganska tung runda igår. Hur som helst så avslutades den med Torestorpsleden upp och sedan ett varv till runt Ruder. Jättenöjd när jag stannade klockan utanför vårt hus med 11,4 km i benen. Pulsen måste dock ha fått ett riktigt urflipp för den visade max på 246. Medel var 167 vilket ofta är vad jag brukar ha som max. Konstigt. Har inte känt av några rusningar heller sista tiden så detta var nog bara ett tuppjuck av klockan. Idag blir det ingen träning, men kanske imorgon och då förhoppningsvis ihop med min löparkompis Beata som kommer hem från Oslo idag.
Lunch med Camilla väntar idag och i eftermiddag lyssna på en studie i som en ambitiös kollega varit med och genomfört.
Trött som sjutton var jag imorse men det känns som att det kommer bli en bra dag. Jag ska bidra med vad jag kan för att det ska bli det iaf.
Morsning korsning alla!
Published with Blogger-droid v1.6.5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar