Ella och jag var och handlade imorse. När vi kom hem och gick in började hon prata med en mörk och sävlig röst. Jag skrattade och sa att "nämen du låter ju som tomten" följt av att jag härmar det hon sa med min egen tomteröst. Vet ni vad ungen säger. Jo att "det var du som var tomten mamma, jag kände igen din röst". Vad säger man? Jag blev så överrumplad! Trots att jag visste att hon sagt att "det var mamma" när jag haltade iväg på julfton efter att ha delat ut några klappar. Nu tappade jag talförmågan för ett ögonblick. Efter lite dividerande fram och tillbaks kring årets tomtande försökte jag sätta punkt genom att mycket övertygande säga att "du får väl vänta till nästa jul och se om det är mamma som är tomte". Då kontrar Ella blixtsnabbt. "Men inte nästa jul mamma. Då är det ju nån annan som är tomte."
Känns som liiiite för tidigt att slå hål på tomtemyten. Hoppas nån trevlig person ställer upp nästa gång det är dags och invaggar henne i tron att han faktiskt finns. För visst gör han det? Det gör han väl? Va? Jo. Snälla. Han finns! Jag vet det. Tror jag i alla fall.
2 kommentarer:
Ja, Lisa jag finns på riktigt/Tomten
Även om tomten finns så är Ella en mycket klok tjej.
Skicka en kommentar