Hade Ella varit vuxen är det kanske kommentaren hon kontrat med. Hon vill just nu inget hellre än att vakna tidigt nämligen. Somnade utmattad strax före åtta igår kväll och slog upp sina bruna ekorrögon vid halv sex imorse. Det är ju tortyr! Å inte är det så att hon sover middag om dagarna som sätter käppar i hjulet för nattsömnen. Nej, det finns inget uppenbart ''fel'' att rätta till. Sannolikt är det bara en av alla berömda faser som man får leva igenom när man har barn. Men till skillnad mot Ella som är lika sprudlande som vanligt börjar jag känna mej ganska frustrerad...och trött. Så nu ligger jag här under täcket en liten extra stund innan det är dags att släpa sej upp.
Idag återgår väl de flesta av oss till vardagen igen. Läste ett inlägg på FB om någon som hade 14 oxveckor framför sej. Då slog det mej att det ju faktiskt är de som är livet. Hur kan jag ta vara på dessa veckor på bästa sätt? För jag vill leva och ta vara på dessa (var)dagar lika mycket som på de dagar då det händer nåt extra. Det är vägen som är mödan värd. Tycker jag. Men jag vet att den som skrev inlägget om oxveckor också är av den åsikten, eftersom det är en av dem som format mej till den jag är. Och ni vet det där med äpplet och päronträdet...inte sant?
Published with Blogger-droid v1.6.5
1 kommentar:
Vi har samma (icke) fungerande koncept här hemma, senast kvart i sex slår någon av de två små upp sina blå, gärna som i natt efter att ha vaknat en gång i timme sen midnatt. Snark... Får får hoppas att faserna går fort över både här och där!
Skicka en kommentar