Nu mår jag så bra! En runda på 10 km med fina Beata var precis vad jag behövde. Det kändes i benen att de vilat i fyra dagar, men huvudet längtade oerhört efter att springa. Det var med spänning jag läste av pulsklockan efter passet... JA! Jag är mej själv igen! Medel 135. Max 152. Kanske kan det enkla svaret på pulsfnattet vara att det är fel på pulsbandet. Jag köpte nämligen till ett mjukt band när jag köpte klockan och har alltså inte kört med originalbandet som följer med, förrän idag. Kanske den mjuka varianten inte är så hållbar? Får väl prova att reklamera det. Har ju inte gått ett år sedan det införskaffades. Men bäst av allt var att slippa se de galna siffrorna jag annars sett sista tiden. Nu är det bara att köra på som vanligt! Wiiiiiihoooooo!!!
Förresten. Här är den. Min ständige följeslagare på löprundorna. Hur kan man vara utan den? Alla som löptränar, oavsett nivå, borde äga en. Den ger så mycket motivation! Och om ni tycker den ser klumpig ut så kan jag trösta er med att det är den inte alls. Den känns som gjuten där den sitter på armen men stor och tydlig display. Bara att köpa och ge er ut och löpa! En slogan som kanske kan öka försäljningen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar