Ekorrhjulet

Det märks att vi är tillbaks i vardagen och att ekorrhjulet snurrar på som aldrig förr. Jag hinner nämligen inte blogga som jag annars gjort sista tiden.

Jag är dock inte alls ledsen över att det nu är "som vanligt" därhemma. Tvärtom. Jag uppskattar verkligen vardagen med allt vad den innebär! Kanske är det ett visst mått av tant-varning att jag faktiskt njuter av ett ganska inrutat liv. Rutiner. Smaka på ordet. Visst är det vackert?

Beträffande förberedelserna inför Göteborgsvarvet följer jag så smått ett träningsprogram från Runner´s world. Löparporrtidningen nummer ett. I måndags stod distans på schemat och jag, iförd vätskebälte, drog iväg med Beata ut mot Ryfors. Sprang genom gammelskogen och kom så småningom ut på golfbanan. Fick lite rysningar när jag tänkte tillbaks på hur ilsken jag varit när jag spelade där. Ja, när jag spelade golf överhuvudtaget. Det, i motsats till löpning, är en sport som plockar fram de absolut sämsta sidorna ur mej. En anledning så god som någon att lägga den karriären på hyllan.

Nåväl. Beata och jag tuffade vidare. Mina ben stumma och tunga efter ganska tuffa pass senaste veckan. Sprang ganska fel i Margreteholm och tvingades följa järnvägsrälsen för att till sist hitta Stråkensbro och det gula spåret som vi sedan följde hemåt. Ja, sista biten gick längs med sjön förstås. Nästan 16 km mätte rundan som snarare kändes som 26, om man låter mina ben avgöra. Mycket kringelikrokar, upp och ned, genom bättre och sämre terräng. Men sketans kul och ett äventyr i sej!

Härnäst väntar intervaller (4 x 2000 m) imorgon och backträning på fredag. Söndag är det antingen ett distanspass på 20 km på agendan eller så sticker vi till Kaxholmen och springer Landsjön runt, en årligen återkommande tävling på 12,5 km. Jag som gillar tävlingar och är sugen på att förbättra förra årets tid på samma tävling (1.08.30 eller nåt i den stilen) känner dock att det lutar åt 20 km hemma i skogarna. Det finns nämligen INGET som går upp mot att kuta i naturen hemikring!