Vårens fokuserade och strukturerade träning har som sagt verkligen gett resultat i löpspåret. Det syns både på tiderna och ffa så känner jag det i kroppen.
Under morgonens runda gick det ganska fort, för att vara mej alltså. Snittade på 5.37 per kilometer och rundan mätte 11,5 km. Mötte Jenny som åtminstone för något år sedan tillhörde damtoppen i löpning. Jag får alltid fart under dojjorna när jag mött henne. Jäklar, vilket steg hon har! Sen tror jag att jag kan springa fort jag med. Ha ha ha... Lite lätt träningsvärk (skönt!) i baken och framsida lår efter gårdagens stretande i backen. Regnet öste verkligen ned och jag var som en dränkt katt när jag var hemma igen efter en dryg timme.
Under mina rundor är det mycket som snurrar i huvudet. Sista tiden har det varit mycket inriktning på tider vilket inte är så konstigt med tanke på att det "lossnat lite" på den fronten. Då är det ju skitkul att jaga och jämföra mina tider. Jag sneglar alltså på min Garmin titt som tätt medan jag springer.
Idag kom dock en insikt till mej. Nämligen att nu ska jag vara nöjd med träningen, tiderna och distanserna ett bra tag. Jag ska inte sträva framåt efter framsteg, utan njuta av löpningen som den känns här och nu. Det är så lätt (läs "jag har så lätt") att fastna ett tävlande mot sej (läs "mej") själv. Då och då behöver jag påminna mej om varför jag gör det här. Tagga ned en smula. Jag springer ju för att må bra! Och jag springer för livet!
Det känns faktiskt helt rätt att stanna här ett tag!
1 kommentar:
Det krävs en vis person för att ha den insikten. Jag har sagt det förr, Dalai lama eller Mahatma Gandhi.
Skicka en kommentar