Jag har haft en kväll med kidsen on my own. Det kan vara hur mysigt som helst. Björn är uppe i Motala och hälsar på, kommer hem imorgon. Förnämligt att kunna kombinera nytta med nöje på det sättet. Han passade nämligen på att boka in några kundbesök i grannskapet och avslutade alltså med att svänga förbi hos sin mor och far.
Här hemma har vi bara tagit det lugnt. Erik och jag promenerade till dagis och hämtade Ella. Eller rättare sagt, vi tog sparkcyklarna med oss. Det tyckte Ella var kul. Fast det räcker iofs med att storebror är med och hämtar. Hon är väldigt stolt över honom och det har jag full förståelse för.
Käkade ugnspannkaka till middag. Lika bra att göra det enkelt för sej när man är ensam. Dessutom var jag så utomjordiskt trött att t o m själva tanken på matlagning kändes jobbig.
Medan jag tog mej i kragen och fixade maten sprang Erik och Ella i vattenspridaren. Vädret var ju fantastiskt ute! Precis ljummet. Å vad skoj de hade! De är så härliga när de kommer in i ett sånt där "lek-il" ihop. Ingen konkurrens och inget bråk. De har bara jätteroligt och verkar totalt avskärmade från omvärlden. Mammahjärtat ler varje gång det sker!
Åt gjorde vi på balkongen, innan det blev basketmatch (eller nåt liknande??) på gatan. Jag fick också vara med en stund. Faktiskt!
Sedan var Ella helt kaputt och stensomnade utan bokläsning. Ja, några varv med "hästarna goppulerar" krävdes förstås. Och Emil i stereon.
Erik tillverkar tidningar som ges ut med jämna mellanrum. Ytterligare ett nummer låg på bänken i köket när jag kom ut från Ellas rum. Jag häpnar varje gång jag läser vad han skriver. Han är otroligt duktig på att formulera sej!
Själv har jag precis läst ut en bok. "Familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten. Kan inte säga att den uppfyllde mina förväntningar, men visst hade den sina poänger. Absolut. Eftersom jag emellanåt tröttnar så vida pass på det här uppdraget att vara den med helikopterperspektiv över familjen tänkte jag att jag kanske skulle få lite nya infallsvinklar och sätt att se det hela på. Ja, det fick jag väl också. Bara det att det kändes som något så negativt, att vara projektledare. För mej handlar det ju i grund och botten om kärlek till min familj! Nä, det blev för mycket av det här tugget om könsroller hit och könsroller dit och hur vi uppfostrar våra barn. Nu ska jag läsa nåt jag blir glad av, nämligen Runners World!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar