Losing my mind

Ja, det känns som att jag håller på att bli tokig.

Igår hade jag och Beata planerat att sticka ut en lätt runda efter att små prinsessorna gympat klart. Vad tror ni händer? Jo, medan jag sitter och väntar på att Ella ska bli klar inne i gympahallen börjar jag må skrutt. Vill inte riktigt erkänna det för mej själv utan tänker att det nog bara är mitt lata jag som känner motstånd mot att ge sej ut i mörkret. Men så när jag kommit hem känns huvudet riktigt tungt och nåt säger mej att jag borde kolla så det inte är feber på gång. Halsen känns ju fortfarande så jag ska kanske vara lite försiktigt. Termometern visar 37,9 och jag får lov att ringa bästa Beata och ställa in... FAN!

Ja vi har förmodligen haft oturen att drabbas av ytterligare nån liten bacill eftersom även Erik börjat känna sej dålig med halsont och huvudvärk. Hämtade honom i skolan tidigare på dagen.

Idag har dagis stängt och jag hade planerat att vara ledig med Ella. Så blev det förstås men det var mest fokus på sjuklingen Erik som inte alls mått bra. Han har legat stora delar av dagen, men ändå efter lite doping med Alvedon orkat leka lite med Ella och det har funkat över förväntan.

Själv känner jag mej på gränsen till nervsammanbrott. Jag mådde inte helt bra imorse, med lätt förhöjd kroppstemperatur och tungt huvud. Preppade med Ipren och sedan dess har jag varit i stort sett som vanligt. Ffa efter att vi ätit lunch. Det första som händer i mitt huvud då är att jag börjar fantisera om att ge mej ut och springa. Nej, det är nog inte särskilt smart med tanke på att jag trots allt inte var okej när jag vaknade. Men det är bedrövligt när kroppen känns som vanligt... Vila? Varför? Kroppen är inte med på tänket om att avvakta åtminstone en dag till innan jag snörar på mej skorna igen. Den vill bara uuuuuuuut! Abstinens abstinens abstinens... Jag VET. På ett litet kick känns toppformen så oerhört avlägsen och det medför förstås att jag får lite smått panik.

Nåja. Nu är det som det är med den saken. Nån skit har jag (haft?) i kroppen så det är väl bara att intala sej att den måste få bli kvitt snyltgästande virus innan löpningen kan återupptas. Funderar på om jag gav mej ut för tidigt när jag sprang min lilla runda i tisdags. Men va tusan, jag kände mej ju helt bra!! Nej, jag tror tyvärr att detta är en andra omgång med förkylningsskräp som bråkar med oss. Ber till träningsguden att vi får vara förskonade ett bra tag sedan detta släppt taget!

Tjing!