Rätt eller fel beslut. Jag vet inte, men jag har iaf fattat beslutet om att inte springa Stockholm Marathon 2012. Min startplats slängde jag precis ut på en annons och jag har även svarat på ett par annonser som låg ute så jag hoppas att jag smidigt blir av med den. Det skulle liksom göra det hela lite lättare.
Det är så uppenbart att mitt knä behöver rehabiliteras och jag tror inte ett skit på att det är helt i ordning till 2 juni. Det stressar mej bara som fan att veta att då måste det vara bra, för då ska jag köra Stockholm Marathon. Ni fattar kanske?
Så idag tog jag beslutet. Jag avstår.
Varenda runda jag kört den senaste månaden har jag känt och tänkt att det här knäet håller inte i 42 kilometer. Så ska man kanske inte tänka, men nu är det bara så det är.
Visst kan det hända att en massiv insats på stretch- och styrketräningsfronten skulle kunna råda bot på bekymret tills det är dags för start.
Men nej, så mycket av glädjen i att springa förtas om jag sätter den pressen på mej. Kanske är det också så som jag alltid sagt, att jag inte känner det där riktiga suget efter ett marathon. Jag vet ju att jag kan men det spelar liksom inte så stor roll. Är det fel på mej tro?
Att springa långt ihop med andra goa människor, typ Luciatåget, är något helt annat. Och det älskar jag däremot.
Jaa. Sån här är jag. En skitglad sällskapssjuk snigelspringare!
Trevlig fredag på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar