Åh, vad gräsligt att igår eftermiddag när jag var på väg hem från Jönkan efter ett härligt löppass ihop med Kajsa, få besked om att min prinsessa trillat av en gunga och skadat armen. Hela huvudet blev fullständigt tomt på så gott som allt vad logiskt tänkande heter. Skulle jag vara sjuksköterska?? Så fan heller. Jag var bara världens oroligaste mamma, på darriga ben och med en klump i halsen.
Det blev en snabb dusch, lite fiskgryta i magen (tack älskade för att du hade sinnesnärvaro att fokusera på middagen) innan vi åkte till jourcentralen för bedömning. Det tog typ 0,2 sekunder för läkaren att fatta beslut om att här behövdes en röntgen. "Oj. Det ser inte bra ut". Nä, jag vet... Svullet och något felställt. Det kan inte vara helt när det ser ut så.
Och det var det inte heller. Efter grymt långa 90 minuter i ett behandlingsrum på akuten kommer doktorn in och berättar att armen är bruten och frakturen ligger tyvärr inte helt rätt. Gipsskena, hem och sova, för att som idag åka in och i narkos få frakturen i rätt läge och omgipsad.
Dagens äventyr har verkligen gått fantastiskt bra. Ella har varit hur cool som helst. Ingen oro och inte tillstymmelse till klagande (tycker ju annars man kan få vara lite gnällig när man har ont...). Hon är grym, lilla gumman. Jag är så imponerad av hennes sätt att hantera detta. Älskade prinsessa...
Lika imponerad som jag är av Ella, måste jag tillägga att jag är av Erik. Han har visat att han reder ut mer än man kan önska, när inte jag är där och curlar... Skönt att veta att det faktiskt fungerar utan mej! Det känns ju inte alltid så;)
Nu återstår att fundera över hur vi ska göra med skidsemestern. Det får vi ta tag i efter att vi hunnit smälta det här men kanske först av allt kunnat sova gott inatt!
1 kommentar:
Ella, vilken otur du hade som bröt armen. Hoppas att den läker fort och att du inte har ont. Du är ju världens duktigaste som inte gnäller när du är hos doktorn! Bra att du har Tom-Tom att leka med.
Kram från farmor och farfar
Skicka en kommentar