Jag vet. Jag är lite hispig. Men när jag vaknade imorse kände jag mej ALLT ANNAT än sugen på att springa 30 km.
Jag har sovit knackigt. Grym skallebang när jag la mej vid 22-tiden igår och när klockan ringde imorse mådde jag skit rent ut sagt. Det kändes som om jag druckit två flaskor vin och sovit lika många timmar ungefär. Mådde typ illa...
Det är väl typiskt att jag inte känner mej på topp när det är dagen D?
Jag började så min frukost med att svälja en Ipren. Något som är helt emot mina principer egentligen. Men dagar som denna tummar jag på mina principer. Den psykologiska effekten är förmodligen störst men jag tycker redan att den hjälpt...
Nu har jag ätit en tallrik fil och müsli och två ägg. Slappar någon minut till över andra muggen kaffe, innan det är dags att hoppa i tightsen och promenixa bort till T-banan. Jag ska ta sällskap med Kajsa ut till Lidingö och det känns tryggt.
Undrar om bajamajorna är på plats redan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar