Debuten i crawlskolan är genomförd och jag kan väl enklast sammanfatta den i ett ord, nämligen kramp!
Vaderna!!! Herreguuud vad de fick jobba. Efter en längd i barnbassängen var de så spända att jag inte trodde att jag skulle klara av mer! Galet!! Men det släppte lite efter ett tag och höll sej sedan ungefär på samma nivå.
Kramp i hålfoten satte in mitt i stora bassängen när vi mot slutet fick testa ryggcrawl.
Men den allra värsta krampen har jag haft i magen. Jag har nämligen skrattat så jag stundtals kände mej pinsam. Nervositeten gjorde väl sitt till men det var verkligen otroligt roligt! Mycket roligare än jag kunnat ana.
När jag kom till kassan fick jag veta att det var en till anmäld så jag frågade om kursen skulle bli av iaf. Det skulle den. Och den andra deltagaren hade redan tjuvtränat några ggr la han till. Va? Får man göra så??
Jag log stelt och sa nåt klämkäckt om att det var ju jättebra för oss två... Men gudarna ska veta att jag fick värsta paniken och bara ville dra mej ur. Jag såg ju den där andra deltagaren som värsta Alshammarkopian och tog ut förödmjukelsen av mej själv bredvid henne blixtsnabbt.
Men i samma veva klev en karl in och anmälde sej och vips var vi tre. Jag kände åtminstone ett litet uns av lättnad...
Och som jag skrev inledningsvis hade vi helt galet kul!
Vi kämpade med små flytplattor. Övade benspark. Fick kramp både här och där. Lyssnade uppmärksamt på Rogers instruktioner. Kämpade lite till. Flåsade. Vilade. Fick beröm (!) och alldeles för fort var passet över. 40 minuter som kändes som 10.
Jag längtar redan till nästa måndag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar