Distanspers!

Ibland blir det så rätt när man får för sej att dra på utflykt med familjen!!

Idag har vi varit i Skövde hela dagen och verkligen haft urmysigt! Allt har liksom klaffat och syskonen har t o m låtit bli att bråka. Stort!

Vi började med en sväng på stan. Skövde är riktigt trevligt och faktum är att mentaliteten skiljer sej från den i Jönkan. Mindre yta i Skövde får jag åtminstone känslan av.

Lunch, några små inköp och impulsklippning av Björn innan vi drog till Arena Skövde för att mysa i badet några timmar. Otroligt fint upplevelsebad måste jag säga. Att det var saltvatten istf klor var nog det allra bästa.

Förmodligen kommer detta bad frambringa en positiv känsla hos mej för all framtid. Idag knep jag nämligen mina första tusen meter frisim! Fråga mej inte hur det gick till. Jag började med crawl direkt och vips var 200 meter avklarade med bra rytm liksom. Det stämde fint med andningen och jag tänkte att va fan. Today it is!! Jag ska ha tusen meter! Jag hade ingen aning om hur det skulle kännas och ända fram till typ 700 meter var jag inte säker på att jag skulle fixa det. Men med 300 meter kvar var jag inte alls speciellt trött och andningen den bara satt där! Grym känsla! Så jag fortsatte veva där i bassängen och när jag var klar fick jag verkligen skärpa till mej för att inte illrusa till familjen och gasta "Vet ni vad jag gjort? Vet ni vad jag gjort?" för jag var galet stolt! Så jag svalkade mej med några längder bröstsim innan jag spatserade bort till Björn, Erik och Ella.

Jag tror kanske att min reaktion kan uppfattas som något överdriven. Det skiter jag iofs i men det är fascinerande att backa bandet en månad. Då fixade jag 25 meter frisim åt gången och även om jag tog mej fram hjälpligt var det ett måste att pusta ordentligt vid kanten mellan varje längd. Så på nåt vis känns det som om jag nu knäckt koden. Eller fått polletten att trilla ned. Och det är så jävla häftigt! Som om jag lärt nej cykla utan stödhjul!

Så nu är det bara hundrafemtielva detaljer att slipa på! Hö hö hö...

Ni vet vad jag brukar säga??

Alla kan!

Jag tror fan i mej det är dags att hugga in det i sten.

Superstolta kramar på er!