JULBREV 2012

Kära vänner!

Det blir ett julbrev i år igen! Vare sej ni vill eller ej.

Men först av allt! Tack för alla julkort!

Att blogga innebär ofta att kontinuerligt dela med sej av sitt liv och sin vardag. Nu har ju min blogg kommit att innehålla ganska många inlägg om träning, vilket iofs inte är speciellt konstigt om man tittar på vad jag helst gör på dagarna. Men i julbrevet ska även övriga familjemedlemmar få utrymme!

Vi börjar med minstingen. Eller minstingen och minstingen. Ella är som bekant 5 ½ år och går alltså sista året på dagis. Dagis som är bland det bästa hon vet! Ibland undrar jag hur det ska gå i skolan. Hon vill nog egentligen stanna kvar på sitt älskade Igelkotten ett tag till. Och på nåt sätt förstår jag henne, för det är en fantastisk förskola med alldeles underbara pedagoger. Ett varmt tack för denna terminen, passar vi på att hälsa er!

Ella är annars fortfarande en pigg, uppfinningsrik, förnöjd och (oftast) GLAD tjej. Jag vet inte hur många ggr jag och maken sagt till varandra att vi är så innerligt tacksamma över hennes lynne och att vi hoppas hon behåller det genom hela livet. Ella kan man exempelvis väcka kl 06 på morgonen och hon börjar med att tala om att idag är det hennes favoritdag. Utan någon egentlig anledning liksom. Jag önskar faktiskt att jag var mer som henne!

Det är mycket Barbie, en del docklek men också mycket rita, måla och pyssla. Datorn har storebror introducerat på allvar i hennes liv numera och det är faktiskt rätt häftigt när hon sitter framför datorn nere i gillestugan och Erik uppe i sitt rum. Sedan spelar de Minecraft eller Roblox ihop och pratar samtidigt på Skype. Ja, mina vänner. Så ser det ut 2012.

Erik som nu är 11 ½ år började spela fotboll i somras och tyckte det var jättekul. Inte så att mamma gråter då precis, med tanke på att jag i stort sett vuxit upp på fotbollsplanen. Annars är det datorer som upptar Eriks intresse till stor del och han är verkligen familjens hacker. Läxor är sådär intressant men bara han lägger manken till så är de klara på ett kick.

Det bor en grymt klok och självständig kille i Erik. Ja, det är himla häftigt att få se hur barnen växer. Jag menar då ffa som människor. Att Erik är 155 cm lång är förstås också häftigt men det coolaste är när man får vara med om att de ger sej ut på lite okänd mark, reder ut det, och VÄXER! Åh, jag älskar det! Hade ingen aning om att det skulle vara en så fin del av föräldraskapet, men det är det verkligen. Finaste Erik har under detta året tagit några såna riktiga elefantkliv i utvecklingen.

Björn har nu kommit igång bra med cykling. Både landsväg och mountainbike men efter att han investerat i en ny mountainbike har racern fått stå tillbaks en hel del. Det är kartor av olika slag över hela Mullsjö med omnejd och när han inte ritar in potentiella cykelrundor, klurar han på fina löparrundor åt mej. Ha ha ha. En riktig kart-nörd är han, min fine Björn. Extra kul är det att han då och då lyckas få med sej Erik ut i skogen. De har gjort några fina rundor tillsammans i höst!

Själv har jag lagt till både cykling och simning på träningsrepertoaren och faktum är att löpningen utvecklats och känns ännu roligare i och med detta. Jag har persat rejält på några löpartävlingar men ärligt talat så är den största behållningen av träningsåret 2012 att jag lärt mej simma frisim! Och inför nästa år står en riktigt häftig utmaning på agendan, nämligen Ångaloppet. Ja, det är mycket i mitt liv som handlar om träning. När damtussarna rullar efter golvet kan det gå upp för mej att jag numera knappt har tid att dammsuga. Ni som känner mej vet att jag varit ganska nitisk på den fronten tidigare. Nuförtiden prioriterar jag lätt en löprunda framför en svängom med slangdraken. Och jag mår bra. Jag mår så in nordens bra... Träningen har detta året  verkligen gett så otroligt mycket mer än svett och mjölksyra!

Vi har under året gjort två fina resor tillsammans. En skidsemester (när söt-Göta hade armen i gips!) och en bilresa genom Europa med Italien som mål. Under sommaren tog jag dock semester från bloggandet så tyvärr finns det inget att läsa och inga bilder från den resan. Men vi hade det riktigt riktigt härligt!

Ja, här tror jag att jag sätter punkt för årets julbrev. Av hela mitt hjärta hoppas jag att ni får en lugn och stillsam julhelg! Se till att koppla av (sitt på HELA stolen!!) och ta hand om varandra när ni har möjlighet.

Tack för att ni finns!

//Lisa

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR FRÅN OSS!