Sparlåga

Ja ungefär så känns det iaf. Jag har liksom inte den där lusten att träna fokuserat och strukturerat just nu. Inte så att jag detaljplanerar min träning annars. Men för närvarande blir det hur som haver väldigt mycket det som jag har lust med där och då. Litegrann ångrar jag att jag anmälde mej till Finalloppet nästa helg. Det kommer inte att bli nån superdundertid och förmodligen ännu mindre DEN känslan, vilket ju är vad jag verkligen strävar efter. Men jag hänger med och ska försöka ha en härlig dag iaf! Så kan jag gå i ide efter det... Haha.

Alltså. Min runda kring Trollsjön idag gick som ni nog förstått rätt tungt. Nu har jag haft två dagars löpvila varav den ena innehöll ett pass i simhallen och gårdagen helvila. Det brukar aldrig gå plättlätt då. Det vet jag väl numera. Men nog känns det som om kroppen går på sparlåga alltid. Udden av formen försvann när jag blev förkyld innan LL och jag kan liksom inte tagga till på samma sätt efter det. Jag gillar det inte ett dugg, men jag accepterar läget. Som jag sa till svägerskan när vi pratade träning och mål och motivatorer i helgen. Det är höst nu (nästan vinter faktiskt) och på nåt sätt är hela kroppen inställd på att boa in sej. Så det bästa är nog att inte streta emot. Utan istället åka med på det tåget. Rätt vad det är infinner sej den där rätta känslan och då är det bara att köra igen!

Hade fint besök av moster Anita igår till idag. Åh, så mysigt! Det blir alldeles för sällan som vi ses, men kanske kanske hennes jobbsituation innebär att hon framöver dyker upp här i Jönkan då och då. Man kan iaf alltid hoppas!