Kovändning

Åkte upp till klubbstugan ikväll eftersom jag precis som jag skrev i föregående inlägg hade för avsikt att köra distanspass med klubbkompisar. Laddad med Argi+ och klädd för att lufsa runt på gator i byn. Reflexväst och asfaltsskor på alltså! 

Så visar det sej när jag kommer fram att de planerat att hålla sej på elljusspåret och ffa på femman... 

Jag blev så besviken! Hade obefintlig lust att harva runt där ikväll IGEN så trots att jag tusen ggr hellre springer i skogen valde jag att hålla mej på gator och cykelbanor i byn ikväll. Med andra ord blev det en runda i min ensamhet. Jag plockade ihop 12 km där benen inte vaknade förrän efter halva sträckan. Typiskt mej. 

Även om sällskap på löprundorna är bland det bästa jag vet så kan det vara balsam för själen att sticka ut ensam. Jag kom faktiskt på mej själv med att tänka att det var tur att det blev som det blev ikväll. Det var nämligen många tankar som snurrade runt i huvudet. I någon mån såg jag oxå klarare på en sak som stulit alldeles för mycket energi under en lång tid. Det är för jävla skönt när man kommer underfund med saker och därigenom hittar en idé om hur man kan förhålla sej till dem! Tack löpningen för att du gör mej så klok!

Nu har jag njutit av en kopp te ihop med grabbarna i mitt liv och det ska bli gudomligt att om en liten stund krypa ned i min säng!

Imorgon är det fredag!!!