Sista jobbhelgen på mycket länge

Så var den över. Den sista jobbhelgen på väldigt länge. Berättade det nyss för Ella och hon blev överlycklig. Själv är jag (nog) oxå överlycklig. Men visst är det lite tudelat. Själva helgjobbet har inte varit så hemskt, men att åka ifrån familjen när de är lediga har nästan alltid varit förknippat med en klump i magen. Förutom i de perioder när det varit väldigt intensivt att vara mamma. Då har det till och med varit skönt att åka hemifrån ett tag och veta att barnen ändå blir väl omhändertagna av Björn. 

Trots att detta var första "riktiga" helgen under semesterperioden har den varit hanterbar och stundtals nästan lite FÖR lugn... Tiden går ju så sakta när man inte har fullt upp! Men jag har haft helt fantastiska möten och fått möjlighet att göra skillnad flera gånger om. Ni vet det där jag bara älskar med att vara sjuksyrra. Dessutom fick jag direkt återkoppling på hur jag hanterat en situation som väl för de flesta skulle innebära mer eller mindre kris. Jag kunde inte låta bli att reflektera en stund efteråt. Funderade på min "nya karriär". Och svor faktiskt till inombords!! Så j-la onödigt att lämna det här som jag gör så bra! Eller? 

Nej jag tvekar inte. Inte alls egentligen. Men visst kan det komma över mej, att det känns lite som slöseri att, håll i er nu, kommunen inte får behålla mej! Jag ville vara med och omsätta alla erfarenheter jag samlat på mej till nån form av utveckling, och nu släpper jag taget istället. 

Men äsch. Säg vad som varar för evigt? Jag vet ju att det kommer blåsa nya vindar och att det aldrig aldrig är försent. Så länge det finns en vilja finns en väg! 

Här är förresten en väg jag passerade på väg till jobbet imorse. I ett stilla Jönköping där fågelkvitter var i princip det enda ljud som hördes. Jag njöt!

Väl hemma har vi grillat karrékotletter och ätit goda ugnsbakade färskpotatisar med vitlökssmör till. Smakade ljuvligt. Björn stack ut på MTB med Friluftsfrämjandet och jag ska röja efter middagen. Om jag sen orkar blir det nog några varv på workoutappen. Fast jag är överjordiskt trött och seg just nu, så vi får se hur det går...