Björn smet iväg till jobbet (ja, han utgår härifrån denna vecka) och jag var förstås kvar med barnen på Korsörvägen.
På morgonen trodde jag ärligt talat att de skulle driva mej till vansinne med sin syskonkärlek. Men faktum är att de numera har låååånga stunder av att de bara hänger med varandra utan bråk och kiv. Oftast sitter de framför datorn ihop. Ella kollar in när Erik spelar SIMS t ex. Eller så kör de Minecraft ihop. Erik på datorn och Ella på sin iPad. Ja, denna sommar känns det faktiskt som att de inte bara är ett syskonpar utan dessutom har utbyte av varandra på det mer vänskapliga planet. Tiden då lillasyster mest såg upp till storebror, och storebror bara tyckte lillasyster var lite gullig är förbi till förmån för en annan fas. Häftigt! Vi har iofs aldrig funderat i banor om att det ska vara si och så många år mellan barnen för att de ska få bästa relationen och det beror nog delvis på att vi har haft ett lite annat utgångsläge då Björn för det första inte är pappa till Erik. Ella lät dessutom vänta på sej pga två missfall så åldersskillnaden mellan dem är hela sex år. Faktiskt nästan på dagen! Och jag måste erkänna att jag blir mer och mer övertygad om att den relation som syskonen får så att säga "blir vad den blir". Här ska inte vi föräldrar blanda oss i mer än nödvändigt. Självklart måste vi lotsa barnen i olika situationer och bl a lära dem respektera varandra. Men personligheten föds vi med och alla vet att det här med personkemi är en komplicerad nöt att knäcka. Det sorgligaste är när föräldrar gör sina barn beroende av varandra och spelar på detta i olika situationer. Jag vet verkligen vilka djupa spår detta sätter i en människa eftersom jag upplevt det på nära håll.
När jag blickar tillbaks på min egen barndom minns jag faktiskt inte att Henka och jag var supertajta nångång. Jo förresten! När kompisarna var taskiga. DÅ gaddade vi ihop oss. Stenhårt!
Annars bråkade vi periodvis massor... Ja Guuuuud vad jag har varit arg på min lillebror. De känslorna var omöjliga att tygla.
Dock måste jag nu, oxå för att sy ihop det här djupare snacket, säga att det är få personer jag känner sån värme för, älskar så högt och bara beundrar till max. Det är du brorsan!! Ingen har en sån bror som jag!
Så oavsett relation under uppväxt eller för den del i vuxenlivet, är kärleken till min bror villkorslös!
Just det. En annan för mej betydelsefull person har faktiskt sin födelsedag idag. Nämligen min barndoms- och närmaste vän Sara. Grattis kära du! 40 år men lika snygg nu som förr! Laurilla!!
Nu tror jag det är bäst att jag ansluter till övriga familjen. De undrar nog var jag är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar