Alltid lite gruvens att komma ut på ett intervallpass, men jag behövde verkligen det nu och därför tog jag tjuren vid hornen och åkte upp till MSOK för att köra tusingar.
Min älskade Garmin har intervallfunktion där jag kan ställa in önskad distans och vilotid plus antal repetitioner. Jag knappade in 1000 meter med 2 minuters vila och fem repetitioner. Experimenterade inget med att kolla några varvstider under tiden jag sprang utan körde enbart på känsla med ungefärlig femfart som mål. Ganska mör i benen var jag efter att ha bränt av nummer fem. Men så ska det va. Hade energi genom alla tusingarna och humöret och motivationen var på topp. "För helvete, du har ju sprungit till Gränna" dök upp i huvudet så fort jag kände lite motstånd. Försökte att inte känna efter så mycket utan bara låta benen springa.
Det var KUL att läsa av klockan efteråt! Så här sa den om varvstiderna:
nr 1: 5.08 minuter
nr 2: 4.51 minuter
nr 3: 4.43 minuter
nr 4: 4.40 minuter
nr 5: 4.35 minuter
Jag är inte alltid en snigelspringare! Å bäst av allt är att såna här pass betalar igen sej på distanspassen.
Dessutom blir jag lika förvånad varje gång jag genomför dem och märker att de inte alls är så tråkiga som jag föreställt mej.
Jag hoppas jag får sova gott inatt. När endorfinerna lagt sej.
Go natt!
tisdag 9 augusti 2011
Tisdagsrapport
Vi sov inte så länge idag. Dvs inte så länge som vi brukar så här i semestertider. Ella vaknade strax efter kl åtta och jag hade då legat och snurrat i sängen sen maken steg upp strax före sju. Natten har inte bjudit på någon skön sömn direkt och jag vet inte riktigt varför. Erik kikade ut ur sitt rum vid halv nio.
Hur som helst. Det är ingen nackdel om vi försöker komma upp lite tidigare nu när vi snart ska återgå till vanliga rutiner. Men det tar emot kan jag lova.
Vi tog tåget till stan igår för att försöka bestämma oss för vilken säng vi ska köpa. Det gick över förväntan. Min man kände att han kunde fatta beslut redan efter att vi hade besökt tre sängförsäljare och jag som tyckte att alla sängar var ungefär lika sköna blev ärligt talat lite förvånad över hans beslutsamhet. Men det kanske hände nåt när han fyllde år häromdagen. Vad vet jag. Men det var skönt att det gick så snabbt att hitta nåt. Kanske var det just det, att jag provlegat i så många sköna sängar under eftermiddagen, som gjorde att jag sov knackigt i natt. Jag blev nämligen varse hur mycket vi verkligen är i behov av ny säng. Jag har ont överallt efter en natt i den vi har nu.
Idag kämpar jag mot den så outgrundligt starka effektiva sidan i mej. Jobbigt. Jag vill inte bara gå runt här och tvätta, bädda, plocka och städa som jag annars gör på mina lediga dagar. Det är ju ändå semester! Om bara vädret vore fint så kunde vi ge oss iväg till badet, men det är grått och bara 15 grader ute. Inget vidare. Min enda lilla idé för dagen är att vi skulle kunna ge oss av ut i blåbärsskogen. Packa en lite rygga med festis och bulle och knalla ned till skogen vid friluftshotellet. Mmmmm...kanske det. Får fundera på saken. Jag kan nog inte låta bli att köra en tvättmaskin först bara. Sen får effektiva-Lisa lägga av. Punkt slut.
Hur som helst. Det är ingen nackdel om vi försöker komma upp lite tidigare nu när vi snart ska återgå till vanliga rutiner. Men det tar emot kan jag lova.
Vi tog tåget till stan igår för att försöka bestämma oss för vilken säng vi ska köpa. Det gick över förväntan. Min man kände att han kunde fatta beslut redan efter att vi hade besökt tre sängförsäljare och jag som tyckte att alla sängar var ungefär lika sköna blev ärligt talat lite förvånad över hans beslutsamhet. Men det kanske hände nåt när han fyllde år häromdagen. Vad vet jag. Men det var skönt att det gick så snabbt att hitta nåt. Kanske var det just det, att jag provlegat i så många sköna sängar under eftermiddagen, som gjorde att jag sov knackigt i natt. Jag blev nämligen varse hur mycket vi verkligen är i behov av ny säng. Jag har ont överallt efter en natt i den vi har nu.
Idag kämpar jag mot den så outgrundligt starka effektiva sidan i mej. Jobbigt. Jag vill inte bara gå runt här och tvätta, bädda, plocka och städa som jag annars gör på mina lediga dagar. Det är ju ändå semester! Om bara vädret vore fint så kunde vi ge oss iväg till badet, men det är grått och bara 15 grader ute. Inget vidare. Min enda lilla idé för dagen är att vi skulle kunna ge oss av ut i blåbärsskogen. Packa en lite rygga med festis och bulle och knalla ned till skogen vid friluftshotellet. Mmmmm...kanske det. Får fundera på saken. Jag kan nog inte låta bli att köra en tvättmaskin först bara. Sen får effektiva-Lisa lägga av. Punkt slut.
söndag 7 augusti 2011
H som i Höjdpunkt!
H som i Helg.
H som i Härligt.
H som i Husvagn.
H som i Henka.
H som i Hemlagad bea.
H som i Hunnit med två löparrundor.
H som i Harmoni.
H som i Hejdlöst massa kusinlek.
H som i en Helt enkelt fulländad helg.
Ankom fredag kväll, lite efter tidsplan som vanligt, men okej. Det gjorde inget. Ställde upp husvagnen. Sedan stack Henka och jag direkt ut på en runda i löpardojjor. 6½ kilometer. Lagom fart. Yes. Vad häftigt att kuta med brorsan! Sedan massa god grill, ett glas rött och i säng för att orka med en heldag på Astrid Lindgrens värld.
Hela lördagen bjöd på kanonväder! Verkligen. Konstigt nog var inte ALV så överbefolkat som jag befarat och det tackade vi för! Gud vilken go dag det blev. Hade med oss korv att grilla plus lite annat smått å gott som satt som en smäck i skuggan från björkarna vid hinderbanan. Vi hann se två föreställningar mellan det att vi promenerade runt i parken. Pippi och Ronja. Det är så oerhört bra arrangerat allting att man häpnar. Dessutom är parken välskött och väldigt mysig. Fräscha toaletter. Papperskorgar everywhere. I like it. Känns faktiskt inte jobbigt att betala en dryg tusenlapp för inträde när man får så mycket igen. Medhavd mat är dock ett måste och förutsättningarna för att kunna fixa till en riktigt bra måltid är optimala med grillar uppställda på flera ställen. Inte ens grillkol behöver man släpa på. Kan tänka mej att det kan vara lite lurigt att få fatt på bord en dag då det är mer besökare än i lördags, men då finns i gengäld stora grönområden där det går fint att slänga ut en picknickfilt.
Mera grill vankades på lördagkväll, lite mer vin likaså. Somnade som en stock i husvagnen och vaknade vid halv 10 till smattret av regndroppar mot husvagnstaket. Vilken tajming med vädret. Igår solsken, idag regn.
Nåja, efter en smarrig frukost blev det favorit i repris när jag och brorsan gav oss iväg ut på en löptur igen. "Låna en keps brorsan. Då märker du inte att det regnar..." Nä, det är faktiskt sant. Men till en viss gräns som just denna söndagen överskreds med besked. Fy satan vad det vräkte ned på oss emellanåt. Meeeen...vad gjorde väl det där vi lufsade på i bra fart (5.45/km ungefär, lite snabbare än min vanliga långpass-snigelfart) och surrade om ditt och datt! Mysigt som fasen hade vi och jag njöt av att få ha lillebror helt för mej själv! Ett varv runt kvarteret bara så blev det jämna och snygga 15 km på klockan.
Väl hemma igen vankades det tacos som Lollo och Björn snott ihop. Fatta vad förspänt vi fick det. He he he... Till efterrätt en hallon/rabarberpaj med marängtäcke (måste ju återvinna äggvitorna efter att ha gjort bea igår) för att fira maken som dagen till ära fyller 45. Grattis på dej;)
Barnen har lekt och skrattat och lekt och skrattat och lekt heeeeeeela helgen. Att Erik och Caroline funkar bra ihop har vi ju vetat länge men även Ella och Alma hittar varann på väldigt kort tid. Lilly hänger med så gott det går och det accepteras. Otroligt härligt att se!
Ja, detta blev en helg som definitivt kvalificerar sej som en av den här sommarens höjdpunkter!
Min bror, helt enkelt världens sötaste och bästa, med fina familj. Innerligt tack för den här gången och på snart återseende hoppas jag. Å då tar vi med oss löpardojjorna, eller hur!
H som i Härligt.
H som i Husvagn.
H som i Henka.
H som i Hemlagad bea.
H som i Hunnit med två löparrundor.
H som i Harmoni.
H som i Hejdlöst massa kusinlek.
H som i en Helt enkelt fulländad helg.
Ankom fredag kväll, lite efter tidsplan som vanligt, men okej. Det gjorde inget. Ställde upp husvagnen. Sedan stack Henka och jag direkt ut på en runda i löpardojjor. 6½ kilometer. Lagom fart. Yes. Vad häftigt att kuta med brorsan! Sedan massa god grill, ett glas rött och i säng för att orka med en heldag på Astrid Lindgrens värld.
Hela lördagen bjöd på kanonväder! Verkligen. Konstigt nog var inte ALV så överbefolkat som jag befarat och det tackade vi för! Gud vilken go dag det blev. Hade med oss korv att grilla plus lite annat smått å gott som satt som en smäck i skuggan från björkarna vid hinderbanan. Vi hann se två föreställningar mellan det att vi promenerade runt i parken. Pippi och Ronja. Det är så oerhört bra arrangerat allting att man häpnar. Dessutom är parken välskött och väldigt mysig. Fräscha toaletter. Papperskorgar everywhere. I like it. Känns faktiskt inte jobbigt att betala en dryg tusenlapp för inträde när man får så mycket igen. Medhavd mat är dock ett måste och förutsättningarna för att kunna fixa till en riktigt bra måltid är optimala med grillar uppställda på flera ställen. Inte ens grillkol behöver man släpa på. Kan tänka mej att det kan vara lite lurigt att få fatt på bord en dag då det är mer besökare än i lördags, men då finns i gengäld stora grönområden där det går fint att slänga ut en picknickfilt.
Mera grill vankades på lördagkväll, lite mer vin likaså. Somnade som en stock i husvagnen och vaknade vid halv 10 till smattret av regndroppar mot husvagnstaket. Vilken tajming med vädret. Igår solsken, idag regn.
Nåja, efter en smarrig frukost blev det favorit i repris när jag och brorsan gav oss iväg ut på en löptur igen. "Låna en keps brorsan. Då märker du inte att det regnar..." Nä, det är faktiskt sant. Men till en viss gräns som just denna söndagen överskreds med besked. Fy satan vad det vräkte ned på oss emellanåt. Meeeen...vad gjorde väl det där vi lufsade på i bra fart (5.45/km ungefär, lite snabbare än min vanliga långpass-snigelfart) och surrade om ditt och datt! Mysigt som fasen hade vi och jag njöt av att få ha lillebror helt för mej själv! Ett varv runt kvarteret bara så blev det jämna och snygga 15 km på klockan.
Väl hemma igen vankades det tacos som Lollo och Björn snott ihop. Fatta vad förspänt vi fick det. He he he... Till efterrätt en hallon/rabarberpaj med marängtäcke (måste ju återvinna äggvitorna efter att ha gjort bea igår) för att fira maken som dagen till ära fyller 45. Grattis på dej;)
Barnen har lekt och skrattat och lekt och skrattat och lekt heeeeeeela helgen. Att Erik och Caroline funkar bra ihop har vi ju vetat länge men även Ella och Alma hittar varann på väldigt kort tid. Lilly hänger med så gott det går och det accepteras. Otroligt härligt att se!
Ja, detta blev en helg som definitivt kvalificerar sej som en av den här sommarens höjdpunkter!
Min bror, helt enkelt världens sötaste och bästa, med fina familj. Innerligt tack för den här gången och på snart återseende hoppas jag. Å då tar vi med oss löpardojjorna, eller hur!
fredag 5 augusti 2011
Mot en veckas ledighet
Två veckors arbete och det är dags att vara lite ledig igen. Ja, det är väl lite lagom fördelning kan jag tycka. Synd att den inte vara i evighet.
Nästa vecka är det alltså jag som befinner mej på hemmaplan med barnen. Sista veckan innan det drar igång på allvar med jobb, skola, fritids och dagis. Hoppas på fint väder så jag får möjlighet att sola och bada lite med de små (?) liven. Maken tajmade ju verkligen in finväder på sina sista veckor. Lite avis är jag men väntar med att bli jätteavis tills jag ser väderutvecklingen för kommande vecka. Jag kanske får sol varenda dag!
Sedan i onsdags har vi haft kusin Caroline på besök. Lyckan är stor för Ella och katastrofen ett faktum varje gång Erik vill ha Caroline för sej själv. Det skriks gråts och dras i den låsta dörren när hon inte får vara med. Och det är svårt det där. För man kan inte tvinga 10-11 åringar till att leka med en 4-åring. Åtminstone inte hela tiden. Däremot har vi väl försökt intala dem att de vinner på att "släppa in" Ella kortare stunder då och då. Men det är ganska mycket protester trots det.
Ikväll tar vi iaf med oss husvagn och "alla" barn inklusive hårbollen och åker till Eksjö. Äntligen ska jag få träffa little brother litegrann. Vad mysigt! Imorgon blir det en tripp till Astrid Lindgrens värld och det ska bli fantastiskt spännande att se Ellas reaktion ffa när hon möter Pippi.
Sedan har vi ju en jubilar i familjen denna veckan, närmare bestämt på söndag. Då fyller nämligen Björn 45 år. Så när jag slutar jobbet idag blir det en tur till A6 för att ordna med en present.
Just precis nu längtar jag hejdlöst efter att få snöra på mej springskor och ge mej ut en runda. Vilade både igår och i förrgår så nu kliar det i springtarmen minsann. Men detta ska det rådas bot på så fort vi anlänt till brorsan!
Trevlig fredag till er alla! Å massa glada hejarop och styrkekramar till min snygga moster Anita som nu kämpar för att genomföra Fjällräven Classic!
Nästa vecka är det alltså jag som befinner mej på hemmaplan med barnen. Sista veckan innan det drar igång på allvar med jobb, skola, fritids och dagis. Hoppas på fint väder så jag får möjlighet att sola och bada lite med de små (?) liven. Maken tajmade ju verkligen in finväder på sina sista veckor. Lite avis är jag men väntar med att bli jätteavis tills jag ser väderutvecklingen för kommande vecka. Jag kanske får sol varenda dag!
Sedan i onsdags har vi haft kusin Caroline på besök. Lyckan är stor för Ella och katastrofen ett faktum varje gång Erik vill ha Caroline för sej själv. Det skriks gråts och dras i den låsta dörren när hon inte får vara med. Och det är svårt det där. För man kan inte tvinga 10-11 åringar till att leka med en 4-åring. Åtminstone inte hela tiden. Däremot har vi väl försökt intala dem att de vinner på att "släppa in" Ella kortare stunder då och då. Men det är ganska mycket protester trots det.
Ikväll tar vi iaf med oss husvagn och "alla" barn inklusive hårbollen och åker till Eksjö. Äntligen ska jag få träffa little brother litegrann. Vad mysigt! Imorgon blir det en tripp till Astrid Lindgrens värld och det ska bli fantastiskt spännande att se Ellas reaktion ffa när hon möter Pippi.
Sedan har vi ju en jubilar i familjen denna veckan, närmare bestämt på söndag. Då fyller nämligen Björn 45 år. Så när jag slutar jobbet idag blir det en tur till A6 för att ordna med en present.
Just precis nu längtar jag hejdlöst efter att få snöra på mej springskor och ge mej ut en runda. Vilade både igår och i förrgår så nu kliar det i springtarmen minsann. Men detta ska det rådas bot på så fort vi anlänt till brorsan!
Trevlig fredag till er alla! Å massa glada hejarop och styrkekramar till min snygga moster Anita som nu kämpar för att genomföra Fjällräven Classic!
måndag 1 augusti 2011
Inspirera mera
Jag vet inte om det berodde på att jag för dagen varit hos bästa Jessica och klippt bort en massa hår som därmed gjort mej lättare. Eller om det var för att jag kände mej tio år yngre när jag steg ut från hennes salong . Eller kanske det var nån doping i köttbullarna jag åt på IKEA innan jag åkte hemåt. (Var bara tvungen att äta nåt då för att orka springa runt på lagret och leta det vi behövde. Ja jag hade iofs slickat i mej en skål med yoghurt strax efter kl 13.) Min nya spellista i MP3:n kan också ha gett extra kraft, sedan jag laddat den med massa ny härlig musik.
Hur som helst så var det en mycket angenäm upplevelse att snöra på sej joggingskorna och för det första, känna att tårna inte gjorde ont ett dugg längre, men allra mest få känna den där härliga kraften i kroppen! Varmt ute, jodå. Lite för varmt till och med. Men jag iklädde mej linne och kände redan efter ett par steg att det gick oerhört lätt!
Åtta kilometer var planen. Men det blev drygt elva. Upp mot masten. Ned på Mullsjö runt. Ut på Perstorpavägen. Fortsättning mot Hästhagen. Vänster strax innan Hästhagen. Ned mot skjutbanan. Över fisket och ut på Perstorpavägen igen. Påbörjar ett varv runt sjön. Vinkar till man och barn som är ute och metar i Mullsjön. Erik håller upp en ynklig lite abborre. Lycklig över fångsten som imorgon ska kokas till katten. Jag trampar vidare. Undrar om jag hinner hem före dem?
Det visar sej att det gör jag. Med råge. Hinner stretcha, köra lite bålstyrka och duscha innan de backar upp bilen på garageuppfarten. Perfekt!
Jag kan inte riktigt förklara hur otroligt roligt och härligt det är att springa såna här dagar. I stort sett under hela passet "bloggar jag". Testar olika formuleringar för att beskriva storheten i ett löppass som detta. Analyserar och funderar kring hur jag har hittills har kunnat lyckas så bra med min träning. Jag har verkligen utvecklats! Och det utan någon fanatisk inställning och stenhårt uppstrukturerade träningspass där jag varit spyfärdig av ansträngning.
För mej handlar det mycket om kärlek. Kärlek till löpning. Det är i mångt och mycket DEN som har styrt mitt upplägg. Jag har kört oändliga pass bara på känsla. Men det är ju precis vad kärlek handlar om. Känslor. Eller hur? Att det därtill ska vara roligt är bara ett av mina motton men där måste jag också inflika att det inte ALLTID varit/är roligt. Lägg då till inställningen att löpning är din bästa vän och att er vänskap är livslång. Då får ni svaret på hur ni tar er igenom eller kanske framförallt ut, de dagar det inte känns fullt så översvallande att knyta på sej skorna och köra ett pass.
Ja mina reflektioner kring löpning är många. Och som ni sedan tidigare vet älskar jag att dela med mej av dem. Bara med förhoppningen om att kunna fortsätta inspirera.
På tal om att inspirera. Jag pratade ett par ord med grannen ikväll. Han kom ned på stigen utanför vår häck, iförd löparmundering, precis när jag var på gång att gå in och byta om för min runda. Jag erbjöd honom att låna min eller makens GPS för att han skulle kunna mäta sin runda. Så nämnde jag att det gått bra för Björn i lördags. Milen på ganska exakt 58 minuter. Ja, jag tänkte det, säger grannen då, att kan Björn så borde väl jag också kunna! Han syftar på att maken ännu så länge har ganska många extra kilon att släpa runt på. När jag sedan gjorde mina reflektioner ute i spåret kom jag fram till att även Björn blivit en källa till inspiration! Det är verkligen megahärligt! Grannen skulle jag för övrigt vilja bromsa lite och lyckas få att göra samma stenhårda mjukstart som Björn gjorde. Men där tror jag inte att jag når någon framgång. Han är nämligen en något otålig herre... Flikade iaf in med 10% regeln. Jorå, jag tror han lyssnade.
Skynda långsamt mina vänner. Det får bli dagens kloka ord från mej.
Go natt.
Hur som helst så var det en mycket angenäm upplevelse att snöra på sej joggingskorna och för det första, känna att tårna inte gjorde ont ett dugg längre, men allra mest få känna den där härliga kraften i kroppen! Varmt ute, jodå. Lite för varmt till och med. Men jag iklädde mej linne och kände redan efter ett par steg att det gick oerhört lätt!
Åtta kilometer var planen. Men det blev drygt elva. Upp mot masten. Ned på Mullsjö runt. Ut på Perstorpavägen. Fortsättning mot Hästhagen. Vänster strax innan Hästhagen. Ned mot skjutbanan. Över fisket och ut på Perstorpavägen igen. Påbörjar ett varv runt sjön. Vinkar till man och barn som är ute och metar i Mullsjön. Erik håller upp en ynklig lite abborre. Lycklig över fångsten som imorgon ska kokas till katten. Jag trampar vidare. Undrar om jag hinner hem före dem?
Det visar sej att det gör jag. Med råge. Hinner stretcha, köra lite bålstyrka och duscha innan de backar upp bilen på garageuppfarten. Perfekt!
Jag kan inte riktigt förklara hur otroligt roligt och härligt det är att springa såna här dagar. I stort sett under hela passet "bloggar jag". Testar olika formuleringar för att beskriva storheten i ett löppass som detta. Analyserar och funderar kring hur jag har hittills har kunnat lyckas så bra med min träning. Jag har verkligen utvecklats! Och det utan någon fanatisk inställning och stenhårt uppstrukturerade träningspass där jag varit spyfärdig av ansträngning.
För mej handlar det mycket om kärlek. Kärlek till löpning. Det är i mångt och mycket DEN som har styrt mitt upplägg. Jag har kört oändliga pass bara på känsla. Men det är ju precis vad kärlek handlar om. Känslor. Eller hur? Att det därtill ska vara roligt är bara ett av mina motton men där måste jag också inflika att det inte ALLTID varit/är roligt. Lägg då till inställningen att löpning är din bästa vän och att er vänskap är livslång. Då får ni svaret på hur ni tar er igenom eller kanske framförallt ut, de dagar det inte känns fullt så översvallande att knyta på sej skorna och köra ett pass.
Ja mina reflektioner kring löpning är många. Och som ni sedan tidigare vet älskar jag att dela med mej av dem. Bara med förhoppningen om att kunna fortsätta inspirera.
På tal om att inspirera. Jag pratade ett par ord med grannen ikväll. Han kom ned på stigen utanför vår häck, iförd löparmundering, precis när jag var på gång att gå in och byta om för min runda. Jag erbjöd honom att låna min eller makens GPS för att han skulle kunna mäta sin runda. Så nämnde jag att det gått bra för Björn i lördags. Milen på ganska exakt 58 minuter. Ja, jag tänkte det, säger grannen då, att kan Björn så borde väl jag också kunna! Han syftar på att maken ännu så länge har ganska många extra kilon att släpa runt på. När jag sedan gjorde mina reflektioner ute i spåret kom jag fram till att även Björn blivit en källa till inspiration! Det är verkligen megahärligt! Grannen skulle jag för övrigt vilja bromsa lite och lyckas få att göra samma stenhårda mjukstart som Björn gjorde. Men där tror jag inte att jag når någon framgång. Han är nämligen en något otålig herre... Flikade iaf in med 10% regeln. Jorå, jag tror han lyssnade.
Skynda långsamt mina vänner. Det får bli dagens kloka ord från mej.
Go natt.
Veckan som gick
Med man och barn på vift (i Motala) blir hela tillvaron så märklig på nåt vis. Vem är jag utan dem liksom? Vad ska jag göra av mina eftermiddagar när inte de behöver nån som fixar middag, tvättar och bara finns när de ropar på mej... Konstigt som sagt.
Men långt ifrån jobbigt eller tråkigt. Eller ledsamt. Saknar gör jag såklart. Men jag är också rätt bra på att njuta av den tillfälligt ensamma tillvaron.
Självklart knyter jag på mej löparskorna. Men mina tår har som sagt var varit lite sargade efter lördagens fyra mil och jag hade ju ett millopp i Motala ihop med maken att se fram emot i helgen. Så det blev två pass. Redan vid andra passet kändes benen ungefär som vanligt. Nice. Sedan var det ju tävling i lördags. Baltzarloppet i Motala och därmed skulle maken premiärkuta en mil i tävlingssammanhang.
Dessutom med sub 60 som målsättning. Min uppgift var att springa med som pacer och pepp. Förutom ett hundratal andra löpare hade vi också sällskap av Beatas man, Anders. Det gick förstås jättebra för Björn. Han klarade målet med marginal och jag känner mej jättestolt över hans bedrift. Oerhört bra kämpat mannen! Som om inte detta var nog, så ställde även finaste Erik upp i knatteloppet. Jag kan knappt beskriva känslan av att se honom komma in på banan och formligen flyga fram de sista 300 meterna. Två kilometer på 8.55 minuter. Mmmmm... Jag kanske hade kunnat hänga på! Men jag är inte säker. Han har ett fantastiskt löpsteg och vill han bara är jag övertygad om att han skulle kunna utvecklas till en mycket duktig löpare. Men framförallt hoppas jag att han kan hitta glädjen i löpningen och känna att han gör det för sin egen skull. För att han mår bra av det. Grattis till att du vågade Erik och till ett väl genomfört lopp. Grattis också till Anders och Beatas Agaton, som även han kutade runt de två kilometerna på en finfin tid! Skoj att ha er med grabbar!
Men för att fortsätta på ämnet tillfällig ensamhet...
Jag njuter också av att stiga upp på morgonen och fixa och äta min frukost utan att behöva smyga för de som faktiskt har semester.
Jag äter kvällsmat framför TV:n.
Jag struntar i att bädda och jag är ganska slapp när det gäller att plocka undan efter mej i köket.
Jag dammsuger kl 22.
Och jag sitter vid datorn alldeles för länge på kvällen...
Det enda som "inte funkar" helt hundra är min sömn. Jag sover nämligen varken speciellt djupt eller gott när jag är helt ensam hemma.
Nu har vi alltså betat av första jobbveckan för min del och bara en återstår innan jag tar lite ledigt igen. Det ska bli riktigt skönt!
Men långt ifrån jobbigt eller tråkigt. Eller ledsamt. Saknar gör jag såklart. Men jag är också rätt bra på att njuta av den tillfälligt ensamma tillvaron.
Självklart knyter jag på mej löparskorna. Men mina tår har som sagt var varit lite sargade efter lördagens fyra mil och jag hade ju ett millopp i Motala ihop med maken att se fram emot i helgen. Så det blev två pass. Redan vid andra passet kändes benen ungefär som vanligt. Nice. Sedan var det ju tävling i lördags. Baltzarloppet i Motala och därmed skulle maken premiärkuta en mil i tävlingssammanhang.
Dessutom med sub 60 som målsättning. Min uppgift var att springa med som pacer och pepp. Förutom ett hundratal andra löpare hade vi också sällskap av Beatas man, Anders. Det gick förstås jättebra för Björn. Han klarade målet med marginal och jag känner mej jättestolt över hans bedrift. Oerhört bra kämpat mannen! Som om inte detta var nog, så ställde även finaste Erik upp i knatteloppet. Jag kan knappt beskriva känslan av att se honom komma in på banan och formligen flyga fram de sista 300 meterna. Två kilometer på 8.55 minuter. Mmmmm... Jag kanske hade kunnat hänga på! Men jag är inte säker. Han har ett fantastiskt löpsteg och vill han bara är jag övertygad om att han skulle kunna utvecklas till en mycket duktig löpare. Men framförallt hoppas jag att han kan hitta glädjen i löpningen och känna att han gör det för sin egen skull. För att han mår bra av det. Grattis till att du vågade Erik och till ett väl genomfört lopp. Grattis också till Anders och Beatas Agaton, som även han kutade runt de två kilometerna på en finfin tid! Skoj att ha er med grabbar!
Men för att fortsätta på ämnet tillfällig ensamhet...
Jag njuter också av att stiga upp på morgonen och fixa och äta min frukost utan att behöva smyga för de som faktiskt har semester.
Jag äter kvällsmat framför TV:n.
Jag struntar i att bädda och jag är ganska slapp när det gäller att plocka undan efter mej i köket.
Jag dammsuger kl 22.
Och jag sitter vid datorn alldeles för länge på kvällen...
Det enda som "inte funkar" helt hundra är min sömn. Jag sover nämligen varken speciellt djupt eller gott när jag är helt ensam hemma.
Nu har vi alltså betat av första jobbveckan för min del och bara en återstår innan jag tar lite ledigt igen. Det ska bli riktigt skönt!
Published with Blogger-droid v1.7.2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)